RÅ 1995 not 319
Livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (inkomstförlust till följd av arbetsbyte)
Not 319. Överklagande av Bengt D. ang. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa fann i beslut den 20 februari 1992 att Bengt D:s epicondylit i höger armbåge var att betrakta som arbetsskada med visandedag den 24 augusti 1988 och att han därför var berättigad till ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, under perioderna den 13 mars 1989 - den 2 april 1989 och den 17 maj 1989 - den 31 januari 1990. Genom beslut samma dag meddelade försäkringskassan att livränta enligt LAF inte kunde beviljas. Till stöd för detta beslut anförde försäkringskassan bl.a. följande. Bengt D. har fått en arbetsskada, som gjort det omöjligt att fortsätta i arbetet som snickare. Han har inte full arbetsförmåga i alla slags arbeten. Mot bakgrund av arbetshistoriken och de medicinska handlingarna bedöms denna begränsning ha funnits redan då Bengt D. påbörjade arbetet hos Ullervads Potatislager med en beräknad årsinkomst av 144 000 kr. Detta arbete har Bengt D. ordnat på egen hand. Någon arbetsvårdsutredning eller utredning om eventuell utbildning har således inte skett i samråd med försäkringskassan. Det kan därför inte anses styrkt att Bengt D. på grund av sin arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa inkomst av arbete nedsatt med minst en femtondel. - Bengt D. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att han skulle tillerkännas rätt till livränta. Han anförde i huvudsak följande. Som oskadad skulle han haft en årsinkomst om 189 990 kr. Genom att den nuvarande årsinkomsten var 144 000 kr hade hans tidigare inkomst sänkts med mer än en femtondel. Att arbetsskadan gjort det omöjligt för honom att fortsätta i arbetet som snickare och att han inte hade full arbetsförmåga i alla slags arbeten styrktes av ett av arbetsgivaren, NCC, den 27 augusti 1991, utfärdat intyg. Av intyget framgick även att han inte kunde omplaceras inom företaget. Det kan inte vara rimligt att han inte skulle tillerkännas livränta enbart av den anledningen att han på eget initiativ gjorde det som försäkringskassan borde ha gjort enligt 2 kap. 11 § LAF. -Länsrätten i Skaraborgs län (1993-08-27, ordförande Bo Johansson): I 4 kap. LAF behandlas ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. De allmänna grunderna för ersättning anges i 1-4 §§. I 1 § första stycket stadgas följande. Försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, sedan den sjukdom som har förorsakat skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livränta utgår dock ej, om förlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid årets början av det år då livränta skulle börja att utgå. I 3 § stadgas att den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - I 6 kap. LAF ges särskilda bestämmelser om ersättning. I dess 5 §, i lagrummets nuvarande lydelse, dvs. vid tiden för det nu överklagade beslutet, stadgas följande. Under tid då den försäkrade är föremål för sådan behandling eller rehabilitering son avses i 3 kap 7 b § eller 22 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (tidigare 2 kap. 11 §), skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att förvärvsarbeta. - I 3 kap. 7 b § lagen om allmän försäkring (AFL) stadgas följande. Sjukpenning enligt 7 § utges även när den '' försäkrade genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd plan. Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsabeta. - I 22 kap. 7 § AFL stadgas följande. Rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt till minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmåga. - Bengt D. har arbetat som byggnadssnickare sedan 1980 fram till årsskiftet 1990/1991. Under 1983 anställdes han hos dåvarande Bernt Karlssons Bygg AB i Mariestad. Företaget såldes sedermera till nuvarande NCC Bygg AB. Bengt D. lider av värk i höger höft till följd av en inflammation i sen- och muskelfästen i höften. Dessa besvär har tidigare godkänts som arbetsskada. Han har haft besvären från 1986. Bengt D. har även besvär av s.k. tennisarmbåge. Dessa besvär orsakades av arbete under sommaren 1988. Besvären förvärrades i mars 1989 i samband med ett arbetsmoment. Bengt D. opererades under våren 1989, men blev dock inte helt återställd efter operationen. Han var sjukskriven t.o.m januari 1990. Därefter återgick Bengt D. till sitt ordinarie arbete hos NCC Bygg AB, trots att han fortfarande hade besvär med såväl höger höft som höger armbåge. På grund därav försökte han att få lättare arbetsuppgifter. Fr.o.m januari 1991 fick Bengt D. möjlighet att pröva ett arbete hos Ullervads Potatislager och han fick därför tjänstledigt från NCC Bygg AB. Bengt D. fann att arbetet passade honom med hänsyn till hans sjukdomsbesvär. Eftersom NCC Bygg AB inte kunde bereda honom andra lättare arbetsuppgifter än de han tidigare haft, sade Bengt D. upp sig från sitt arbete hos NCC Bygg AB under sommaren 1991 och är numera fast anställd hos Ullervads Potatislager. - Av arbetsskadeutredning den 16 september 1991 framgår att någon omplacering inom NCC Bygg AB inte diskuterades med företagsläkaren utan att det var läkare vid ortopeden vid Kärnsjukhuset i Skövde som föreslog Bengt D. att han borde byta arbete. Bengt D. har inte varit i kontakt med arbetsförmedlingen. Han har genomgått gymnasieskolans bygg- och anläggningslinje och var inte intresserad av att studera vidare. - Länsrätten gör följande bedömning. - Utgångspunkten i målet är att Bengt D. har en av försäkringskassan godkänd arbetsskada. Det får anses klarlagt att han på grund av sina besvär inte kunnat återgå till sitt arbete hos NCC Bygg AB eller till annat arbete med liknande uppgifter. Det har även konstaterats att NCC Bygg AB inte kunnat bereda honom andra lättare arbetsuppgifter och att det inte fanns någon möjlighet till omplacering. Till följd härav har han bytt arbete och sänkt sin årsinkomst med mer än en femtondel. För bedömning av i vilken mån en försäkrad har rätt till livränta måste ställning kunna tas till i vilken grad en tidigare godkänd arbetsskada inverkar på den föreliggande arbetsförmågan. I förevarande fall har någon arbetsvårdsutredning eller utredning om eventuell utbildning eller andra rehabiliteringsåtgärder inte skett i samråd med vare sig arbetsförmedling eller försäkringskassa. Det är således inte visat att Bengt D. på grund av sin arbetsskada fått sin förmåga att skaffa inkomst av arbete nedsatt med minst en femtondel. Att hans nuvarande arbete ger honom en inkomst som understiger den tidigare inkomsten med mer än en femtondel föranleder inte annan bedömning. Länsrätten finner därför inte skäl till ändring av försäkringskassans beslut. - Länsrätten bifaller inte överklagandet. - Bengt D. överklagade till kammarrätten och yrkade att livränta enligt LAF skulle beviljas honom. Han anförde i huvudsak följande. Genom egna kontakter ordnade han ett arbete han bevisligen kunde klara trots sina besvär. Det var inte någon som informerade honom om att han skulle söka arbetsförmedlingen för en arbetsvårdsutredning. Om en sådan utredning genomförts, hade arbetsförmedling och försäkringskassa med största sannolikhet accepterat hans nya arbete vid potatislagret. Han hade då också varit berättigad till livränta. - Kammarrätten i Jönköping (1994-04-29, Wahlqvist, Hellström, Arne Johansson): Utöver vad som upptagits i länsrättens dom framgår av utredningen i målet att Bengt D. vid samtal med försäkringskassan den 21 januari 1991 uppgett bl.a. följande. Han är sedan den 7 samma månad tjänstledig från sitt arbete på NCC Bygg AB för att pröva på arbetet på Ullervads Potatislager Han är inte "ute efter" livränta eftersom han inte varit i kontakt med arbetsförmedlingen angående annat arbete. - Kammarrätten finner av utredningen i målet att Bengt D. slutat sin tidigare anställning och påbörjat anställningen på Ullervads Potatislager utan att något samråd skett med arbetsförmedlingen. Någon samlad bedömning har därför inte kunnat göras av Bengt D:s möjligheter att utan inkomstförlust få ett lämpligt arbete. Bengt D. är därför som försäkringskassan och länsrätten funnit inte berättigad till livränta enligt LAF. - Kammarrätten avslår Bengt D:s yrkande om livränta enligt LAF. - Hos Regeringsrätten vidhöll Bengt D. sitt yrkande om livränta och anförde i huvudsak följande. Hans ärende hade behandlats av företagsläkaren som föreslagit att han skulle byta arbete. Vid en utredning hos arbetsgivaren fann man att han inte kunde omplaceras. Försäkringsöverdomstolen hade i flera domar slagit fast att en försäkrad som på eget initiativ till följd av arbetsskada bytt arbete inte skall på grund av detta göra en rättsförlust. - Riksförsäkringsverket medgav bifall och anförde bl.a. följande. Bengt D. har på grund av arbetsskada inte kunnat fortsätta sitt arbete som snickare. Det byggföretag där Bengt D. varit anställd har inte kunnat omplacera honom till ett lämpligt arbete. Försäkringskassan har inte initierat några rehabiliteringsåtgärder i vilka Bengt D. undandragit sig medverkan. Med hänsyn till vad nu sagts och till att utredningen inte heller visar att Bengt D. kunnat erhålla annat för honom lämpligt arbete, som gett högre inkomster än arbetet hos Ullervads Potatislager, bör den inkomstförlust som arbetsbytet har medfört för Bengt D. godtas som föranledd av arbetsskada. - Regeringsrätten (1995-10-30, Wahlgren, Tottie, Wadell, Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner av utredningen att Bengt D. haft fog för att anse det nödvändigt att byta arbete med hänsyn till sin godkända arbetsskada. Omplacering till ett annat arbete hos den tidigare arbetsgivaren har inte varit möjlig eftersom det inte funnits några arbetsuppgifter som varit lämpliga för honom. Det har inte visats att Bengt D. undandragit sig att medverka till åtgärder som kunnat avhjälpa de ekonomiska följderna av arbetsskadan. Några rehabiliteringsåtgärder har inte heller initierats från försäkringskassans sida. Likaså saknas i målet utredning om arbeten som enligt kassans mening kunde ha varit lämpliga för Bengt D. med hänsyn till hans arbetsskada, och om inkomstläget i sådana arbeten. Mot bakgrund härav kan den inkomstförlust som arbetsbytet har medfört för Bengt D. godtas som föranledd av arbetsskada. Härigenom framgår också att Bengt D. fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel till följd av arbetsskadan. Inkomstförlusten understiger inte en fjärdedel av det för år 1991 gällande basbeloppet. Livränta skall således utgå till honom från den tidpunkt då han fick vidkännas en inkomstminskning på grund av arbetsskadan. Det ankommer på försäkringskassan att närmare bestämma storleken av livräntan och från vilken tidpunkt livränta skall utgå. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar underinstansernas domar och förklarar Bengt D. berättigad till livränta. Målet visas åter till Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa för bestämmande av livräntans storlek och den tidpunkt från vilken livränta skall utgå. (fd I 1995-10-03, Källman)