RÅ 1995 not 320

Not 320. Överklagande av Taimi E. ang. livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL). -Riksförsäkringsverket (1991-01-09) fann att en av Taimi E. anmäld yrkesskada inte kunde anses ha medfört nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel och vägrade henne därför rätt till livränta. - Taimi E. överklagade till kammarrätten och yrkade livränta enligt YFL. - Kammarrätten i Stockholm (1993-04-21, Trygve, Börjesson, Hedlund): Av journaler från lasarettet i Filipstad framgår bl.a. att Taimi E. vårdats på sjukhuset under diagnosen commotio cerebri (hjärnskakning) under tiden den 5 januari - den 1 februari 1966. Av slutanteckningen den 1 februari 1966 framgår bl.a. att Taimi E. vid utskrivningen fortfarande hade subjektiva symptom i form av huvudvärk samt besvärades av svullnad och värk av höger underben vid gång. Det antecknades vidare att hon skulle kontrolleras polikliniskt, att hon sjukskrevs i två veckor och att hon skulle börja arbeta så snart som möjligt. - Taimi E. uppbar på grund av yrkesskadan den 5 januari 1966 halv sjukpenning enligt YFL för tiden den 6 april - den 15 maj 1966. - I beslut den 4 januari 1967 fann Riksförsäkringsverket efter hörande av sakkunnig läkare, att Taimi E:s kvarvarande sjukdomsbesvär efter den 15 maj 1966 inte var orsakade av yrkesskadan. Någon ersättning enligt YFL för tid efter den 15 maj 1966 kunde därför inte tillerkännas henne. - Taimi E. gjorde i oktober 1983 hos Riksförsäkringsverket framställan om ersättning för de bestående skador hon haft på grund av yrkesskadan. I läkarutlåtande den 22 december 1989 uppgav distriktsläkaren Nils Regnström bl.a. att ett flertal röntgenundersökningar av halsrygg, bröstrygg och ländrygg under 1970- och 1980- talet har visat tilltagande diskdegenerationer och spondylos. Han uppgav att Taimi E. besväras, efter pensioneringen år 1970, av tilltagande besvär av smärtor framför allt i nacke, höger skuldra och bröstrygg. - Kammarätten gör följande bedömning. - Taimi E:s yrkesskada kan inte anses medföra en nedsättning av hennes arbetsförmåga med minst en tiondel. Hon är därför inte berättigad till livränta enligt YFL. - Taimi E. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till Taimi E:s talan på så sätt att hon skulle tillerkännas livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring efter en invaliditetsgrad av 50 procent. - Försäkringsöverdomstolen inhämtade ett yttrande från professor Claes-Göran Westrin, institutionen för socialmedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Westrin anförde bl.a. följande. Handlingarna ger klara belägg för Taimi E:s tidiga sårbarhet. Frågan blir då om denna sårbarhet, i kombination med hennes sociala och psykologiska situation vid tiden för olycksfallet, inneburit att en långvarig psykisk insufficiens skulle inträffat även om hon inte drabbats av hjärnskakning. Vad som talar mot detta är den skarpa knicken beträffande såväl utvecklingen av svåra och invalidiserande symptom som nedsättningen av arbetsförmågan. Ett sannolikt scenario, om olyckan inte inträffat, skulle ha varit successivt isättande besvär av trötthet och värk, vilket efter rehabilitering kunde medfört att Taimi E., med stöd av halv sjukpension, kunnat prestera åtminstone ett halvtidsarbete. - Sammanfattningsvis blir min bedömning att övervägande skäl talar för ett samband mellan å ena sidan olycksfallet 1966 och å andra sidan en nedsättning av Taimi E:s psykiska och fysiska funktionsförmåga liksom av hennes arbetsförmåga från april 1970. Olycksfallet 1966 kan därvid bedömas ha orsakat högst en femtioprocentig nedsättning av arbetsförmågan. - Det kan antecknas att Taimi E. på grund av bl.a. ryggbesvär och psykiska besvär tillerkänts helt sjukbidrag fr.o.m april 1970 och sedermera hel förtidspension. - Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1995-11-01, Dahlman, Werner, von Bahr, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner vid en samlad bedömning och med beaktande särskilt av vad Claes-Göran Westrin har anfört att Taimi E. får anses berättigad till livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring från och med två år före den dag då hon på nytt gjorde framställning hos försäkringskassan om att utfå ersättning. Livräntan bör skäligen utgå efter en invaliditetsgrad av 50 procent. - Frågan om från vilken dag livräntan skall utgå bör prövas av Riksförsäkringsverket. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Riksförsäkringsverkets beslut och förklarar Taimi E. berättigad till livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring efter en invaliditetsgrad av 50 procent. - Regeringsrätten visar målet åter till Riksförsäkringsverket för bestämmande av den dag från vilken livräntan skall utgå liksom för fortsatt handläggning i övrigt. (fd II 1995-10-03, Winther)

*REGI

*INST