RÅ 1995 not 356
Beslut enligt 3 a § datalagen ang. inrättande och förande av personregister (avslag)
Not 356. Överklagande av Keyback Nyckelbrickor AB om rättsprövning av ett beslut i ett ärende enligt datalagen (1973:289). - Datainspektionen gav Keyback Nyckelbrickor AB (Keyback) tillstånd att inrätta och föra personregistret genom ett beslut den 18 mars 1993. Datainspektionen meddelade även vissa föreskrifter, bl.a. följande. Ändamålet för registret skall vara registrering av kvarterspoliser för utskick av den registeransvariges egen information. Den registeransvarige skall tillse att den registrerade på lämpligt sätt underrättas om att han registrerats i personregistret i sin egenskap av kvarterspolis. Vidare skall den registeransvarige förstöra alla personuppgifter om en registrerad som begär detta. - I skälen till beslutet anförde Datainspektionen bl.a. följande. Registret kommer att innehålla uppgifter om personer som inte är anställda, medlemmar eller kunder hos den registeransvarige eller har därmed jämställd anknytning till denne. För att registret skall tillåtas krävs därför enligt 3 a § datalagen att det finns särskilda skäl. Med hänsyn till att registret skall användas för marknadsföringsaktiviteter som är inriktade på de registrerade i deras egenskap av yrkesutövare/företagare, finner Datainspektionen att särskilda skäl föreligger att tillåta registret. - Justitiekanslern överklagade Datainspektionens beslut och yrkade att det upphävdes. Till stöd för sin talan anförde Justitiekanslern att beslutet att meddela tillstånd att inrätta och föra registret enligt hans mening stred mot allmänna intressen. Justitiekanslern anförde därvid i huvudsak följande. Beslutet innebär att ett kommersiellt företag får tillstånd att registrera polispersonal. Polisväsendet ingår i totalförsvaret. Stor restriktivitet måste råda kring registrering av uppgifter om polispersonal för annat ändamål än den egna verksamheten. Registret skall omfatta samtliga kvarterspoliser, enligt ansökan cirka 390 personer. Antalet kvarterspoliser skall dock enligt Rikspolisstyrelsen under år 1993 utökas kraftigt till cirka 1 000 personer och kommer därmed att representera en inte oväsentlig del av poliskåren. Om det aktuella registret får föras, blir det svårt att neka andra företag att få registrera motorcykelpoliser, sjöpoliser eller hundförare osv. - en registrering som kan bidra till en kartläggning och utnyttjas för syften som är till skada för totalförsvaret. - Poliser skall inte medverka till lansering av produkter för enskilda företag. Den typ av verksamhet som Keyback bedriver förekommer även inom Svenska Stöldskyddsföreningens ram. Stöldskyddsföreningen är en intresseorganisation i vilken polisen och branschorganisationerna för bl.a. bilbranschen och försäkringsbolagen samverkar. På tjänstemän med myndighetsutövande uppgifter inom rättsväsendet ställs särskilt stränga krav vad gäller objektivitet och opartiskhet. Av denna anledning är exempelvis möjligheterna för en polisman att utöva en bisyssla begränsad (jfr 6 kap. 1 § lagen /1976:600/ om offentlig anställning). Keyback avser uppenbarligen - i vart fall indirekt - att kvarterspoliserna i sitt brottsförebyggande arbete skall informera om och därmed marknadsföra företagets produkter. Detta riskerar att försätta polismännen i en situation där deras objektivitet och opartiskhet kan sättas i fråga. Det ligger inte i det allmännas intresse att underlätta den typ av marknadsföring för vilket detta register är avsett. -Regeringen (1994,04-28, Justitiedepartementet): Enligt 3 a § datalagen får tillstånd meddelas att inrätta och föra personregister som omfattar andra än personer som står i kundförhållande till den registeransvarige eller personer som har annan sådan liknande anknytning till denne, endast om det finns särskilda skäl. - Regeringen finner att vad som framkommit i detta ärende visar att det inte finns särskilda skäl att meddela tillstånd till att inrätta och föra personregistret. Överklagandet skall därför bifallas. - I ansökningen begärde Keyback rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas och att Datainspektionens tillstånd skulle gälla. Keyback anförde bl.a. följande. Justitiekanslern hade överklagat Datainspektionens beslut med stöd av 25 § datalagen. Denna paragraf gav Justitiekanslern rätt att överklaga endast för att tillvarata allmänna intressen. Eftersom regeringen grundade sitt beslut på att den ansåg att särskilda skäl saknades att inrätta och föra personregister och inte på att Datainspektionens beslut skulle hota allmänna intressen föll Justitiekanslerns överklagande och regeringen kunde således inte fatta beslutet "Överklagandet skall därför bifallas". Regeringens beslut stred även mot de förvaltningsprocessuella grunder som anger att endast det som den överklagande parten har yrkat och hans grunder för yrkandet får läggas till grund för ett beslut som går den enskilde emot (jfr 29 § förvaltningsprocesslagen). - Regeringsrätten (1995-11-22, Wahlgren, Tottie, Wadell, Sjöberg, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - De omständigheter Justitiekanslern åberopat till stöd för sin talan är hänförliga till allmänna intressen. I övrigt kan anmärkas att det bolaget anfört inte visar att regeringen vid sitt beslutsfattande gått utöver ramen för sin prövningsrätt. Bolaget har inte anfört några andra omständigheter som innebär att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för sitt handlingsutrymme eller att det vid handläggningen har förekommit något fel. Inte heller framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1995-10-31, G. Mattsson)