RÅ 1995 not 371

Not 371. Ansökan av Alf L. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1993-10-28) avslog överklaganden av Alf L. m.fl. av ett beslut rörande detaljplan för Upperud, Skållerud i Melleruds kommun. - Alf L. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Klagandenas invändningar riktade sig bl.a. mot hur planområdet avgränsats, mot skärpningen av bestämmelserna om lovplikt, mot att viss mark på deras fastigheter betecknades gatumark eller natur samt mot planerad gästbrygga och den nybebyggelse som tilläts inom delar av planområdet. - Regeringen (Miljö- och Naturresursdepartementet, 1994-03-10): Regeringen finner vid de avvägningar som skall göras i ärendet att varken de föreskrifter som rör klagandenas fastigheter eller planens utformning på angränsande fastigheter innebär sådana olägenheter för klagandena att planen inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. - Regeringen avslår överklagandena. - I ansökningen yrkade Alf L. m.fl. att detaljplanen skulle dras tillbaka och revideras. - Alf L. yrkade att syn skulle hållas på stället. Han anförde bl.a. följande. Området var riksintressant och i olika utredningar hade det sagts att ingen eller endast ringa nybyggnation skulle ske i området. Enligt planen skulle ett flertal nya hus byggas. All nybyggnation borde strykas i planen. Denna borde ha hetat "Detaljplan för del av Upperud". Strandskyddet upphävdes endast öster om vägen. På planen saknades 13 byggnader och 5 lägenheter. Även fastighetsbeteckningar saknades. Samfälld mark för många fastigheter i socknen upphävdes och blev fasta fritidsanläggningar. Den förhöjda lovplikten på sökandens fastighet Upperud 2:1 skulle tas bort. Intrånget som förhöjningen innebar måste ge markägaren rätt till ersättning. - Även Marianne L. yrkade att syn skulle hållas på stället. Hon anförde bl.a. följande. Korrekt beteckning för planen vore "Detaljplan för del av Upperud". Samhället var av riksintresse och detta intresse sade att ingen eller ringa nybyggnation fick ske inom området. Men enligt planen skulle flera hus m.m. tillkomma. Platsen för "Dalslands museum" borde flyttas. Den förhöjda lovplikten för sökandens fastigheter Upperud 2:4 och 2:6 borde upphävas. Infördes denna förhöjda lovplikt krävdes intrångsvederlag. - Dödsboet efter Signe G. ställde sig frågande till varför planen endast omfattade halva Upperud och anförde vidare bl.a. följande. Riksintresset sade ingen nybyggnation. Byggnationen släpptes helt fri. Kommunen ville med stöd av planen anlägga bryggor och tillfarter när det fanns sådana ca 300 meter därifrån. Förhöjd lovplikt innebar förmynderi. - Regeringsrätten avslog i beslut i protokoll den 16 maj 1995 yrkandena om syn på stället. - Alf L. vidhöll i en senare skrivelse sitt yrkande om syn. - Regeringsrätten (1995-12-01, Brink, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte heller numera skäl att hålla syn på stället. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten, på ansökan av en enskild part i ett förvaltningsärende som omfattas av lagen, skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Det område som detaljplanelagts ingår i ett område som omfattas av bestämmelserna i 3 kap.1 och 2 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) rörande riksintressen för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet. Enligt 3 kap. 1 § första stycket andra meningen naturresurslagen får exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön komma till stånd i områden som i sin helhet är av riksintresse endast om hinder inte möter enligt 3 kap. 2-6 §§ och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. - Av handlingarna framgår att länsstyrelsen under samrådet rörande detaljplanen påpekat brister när det gäller att tillgodose riksintressena och att dessa påpekanden föranlett justeringar av planförslaget. Sökandena har i denna del som grund för sin talan anfört att ingen eller endast ringa nybebyggelse bort tillkomma. Vad som sålunda och i övrigt förekommit ger inte vid handen att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som bestämmelserna ger. Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut strider mot naturresurslagen. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Yrkandena om intrångsersättning kan inte prövas i förevarande mål. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar yrkandena om intrångsersättning. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1995-10-17, G. Mattsson)

*REGI

*INST