RÅ 1995 not 377
Livränta har utgått då en försäkrads sjukdom (silikos) efter det att han pensionerats från sitt arbete försämrats i sådan grad att det vid tidpunkten för hans död förelåg en medicinsk invaliditetsgrad av tio procent
Not 377. Överklagande av dödsboet efter Alfred D. ang. livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL). - Riksförsäkringsverket (1990-11-26) fann att livränta enligt 16 § YFL inte kunde tillerkännas Alfred D. för yrkesskada (silikos) som han ådragit sig den 4 maj 1955 då den av yrkesskadan förorsakade nedsättningen av Alfred D:s arbetsförmåga alltjämt inte uppgick till minst en tiondel, vilket förutsattes för rätt till livränta. - Alfred D. yrkade hos kammarrätten att livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skulle tillerkännas honom. Han anförde att nedsättningen av arbetsförmågan på grund av silikos varit så stor att sådan ersättning skulle utges. - Kammarrätten antecknade att Alfred D. avled den 16 januari 1991. - Dödsboet efter Alfred D. yrkade hos kammarrätten ersättning för transportkostnader i samband med obduktion av Alfred D. -Kammarrätten i Stockholm (1993-06-28, Engström, Wallenberg, Asplund): Alfred D. var anställd vid Luossavaara-Kiirunavaara AB, Malmberget, åren 1925-1965. Efter en anmälan i mars 1965 fann vederbörande försäkringsinrättning i ett beslut samma månad att yrkessjukdomen stendammslunga hade yppats hos Alfred D. den 4 maj 1955 men att den inte hade medfört nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 procent, varför livränta inte kunde tillerkännas honom. Besvär hos dåvarande försäkringsrådet föranledde inte ändring av beslutet. - Med anledning av en ny skadeanmälan avseende silikos i februari 1990 företog Riksförsäkringsverket utredning och prövade Alfred D:s rätt till livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. - Kammarrätten gör följande bedömning. Yrkessjukdomen stendammslunga (silikos) indelas i tre olika stadier, beroende på storleken av de förtätningar som framträder vid röntgenfotografering av lungorna. Stadium I och II brukar som regel inte medföra några påtagliga symtom. Först i stadium III brukar symtom i form av andfåddhet vid ansträngning uppträda. - Alfred D. har vid silikosundersökningar i vart fall från år 1960 och t.o.m. år 1975 bedömts ha silikos i stadium I. Någon silikosundersökning efter år 1975 har, såvitt handlingarna visar, inte skett. - Enligt obduktionsprotokoll har Alfred D:s lungor visat sjukliga vävnadsrubbningar förenliga med silikos. Därvid anges att det veterligen inte finns någon generell accepterad histopatologisk stadieindelning utan att en sådan indelning brukar grundas på röntgenologisk undersökning. - Kammarrätten finner mot bakgrund av vad nu sagts att handlingarna inte ger stöd för att Alfred D. efter år 1965 haft sin arbetsförmåga nedsatt med minst en tiondel på grund av stendammslunga. Rätt till livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring föreligger därför inte. - Ersättning för transportkostnader i samband med obduktion kan inte utges enligt de bestämmelser kammarrätten har att tillämpa i detta mål. - Kammarrätten avslår överklagandet. Dödsboets yrkande kan inte bifallas. - Hos Regeringsrätten yrkade dödsboet efter Alfred D. att livränta enligt YFL skulle utges efter en högre invaliditetsgrad än 10 procent fr.o.m. den 26 februari 1966. Dödsboet åberopade bl.a. ett utlåtande den 3 januari 1995 av docenten Gunnar Thiringer, Göteborg. - Riksförsäkringsverket anförde - med hänvisning bl.a. till ett av Försäkringsöverdomstolen inhämtat kompletterande sakkunnigutlåtande av Gunnar Thiringer - att Alfred D:s medicinska invaliditet på grund av silikos uppgått till minst 10 procent i vart fall från den tidpunkt då livränta tidigast kunde utges, dvs. med hänsyn till dagen för ansökningen tidigast fr.o.m. den 2 februari 1988. Enligt verket borde dödsboets talan bifallas på så sätt att livränta efter en invaliditetsgrad av 10 procent skulle utges fr.o.m. nämnda datum. - I sitt kompletterande utlåtande anförde Gunnar Thiringer bl.a. att han i avsaknad av lungfysiologiska tester beträffande Alfred D. ansåg att de i lungvävnaderna direkt påvisade fynden måste tillmätas betydelse. Om de vid obduktionen påvisade förändringarna till fullo hade synts på lungröntgen hade bedömningen blivit att det rört sig om en silikos II, varvid man erfarenhetsmässigt borde förvänta sig en lungfunktionsnedsättning motsvarande en invaliditet om 10 procent. - Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1995-12-06, Björne, Dahlman, von Bahr, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Har olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § YFL, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tiondel, skall enligt 16 § första stycket YFL livränta utges till den skadade. I samma stycke föreskrivs att livräntan skall beräknas på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst. För tid från och med den månad under vilken skadad fyllt sextiofem år, utgör enligt paragrafens tredje stycke livräntan tre fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan skall beräknas jämlikt första stycket. - Av utredningen i målet framgår att Alfred D. i sitt arbete hos LKAB ådragit sig sjukdomen silikos (stendammslunga). I beslut den 22 mars 1965 förklarade vederbörande försäkringsinrättning, som fann sjukdomen yppad den 4 maj 1955, att sjukdomen inte medfört nedsättning av Alfred D:s arbetsförmåga med minst 10 procent varför livränta inte kunde tillerkännas honom. Sedan Alfred D., som pensionerades under år 1965, anfört besvär fann Försäkringsrådet i utslag den 18 februari 1966 inte skäl att göra ändring i det överklagade beslutet. - Vad sålunda förekommit ger inte vid handen att Alfred D. till följd av silikos fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst 10 procent under den tid han arbetat hos LKAB. Det får emellertid anses visat att sjukdomen därefter förvärrats samt att Alfred D. vid tidpunkten för sitt dödsfall och viss tid dessförinnan haft silikos med en medicinsk invaliditetsgrad av tio procent. Förutsättningar för utgivande av livränta får därmed anses föreligga. - Enligt 29 § YFL skall framställning om livränta göras inom två år från den dag ersättningen avser vid äventyr att rätten förloras. Alfred D:s anmälan om yrkesskada inkom till försäkringskassan den 2 februari 1990. Som Riksförsäkringsverket anfört bör livränta därför beviljas fr.o.m. den 2 februari 1988. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och förklarar, med ändring av Riksförsäkringsverkets beslut, Alfred D:s dödsbo berättigat till livränta efter en invaliditetsgrad av 10 procent fr.o.m. den 2 februari 1988. Regeringsrätten överlämnar målet till Riksförsäkringsverket för erforderlig handläggning. (fd II 1995-10-31, Hedlund)