RÅ 1995 not 395

Not 395. Överklagande av Leila O. ang. ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Leila O. begärde ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, för sjukfall den 30 maj - den 5 juni 1988 och den 8 maj - den 2 juli 1989. -Örebro läns allmänna försäkringskassa (1993-01-12): Försäkringskassan har prövat om du efter samordningstidens utgång är berättigad till ersättning enligt LAF avseende asthma bronchiale. - Med hänvisning till försäkringskassans skrivelse den 14 maj 1990 och då intet nytt tillkommit därefter har försäkringskassan beslutat att de anmälda sjukfallen under 1988 och 1989 ej kan ses som återfall av uppgiven arbetsskada yppad 780912. - Med hänsyn till den tid som förflutit mellan sjukfallen samt sjukskrivningsperiodernas längd ses de som skilda perioder oberoende av varandra. - Då inget av sjukfallen under perioderna 880530-880605 respektive 890508-890702 överskridit resp. samordningstid kan ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring ej utges. - I överklagande vidhöll Leila O. sitt yrkande om ersättning. - Kammarrätten i Jönköping (1993-01-12, Blänning, Velinder, och Fagerholm samt nämndemännen Niklasson och Svensson): Kammarrätten antecknar att försäkringskassan utgett ersättning enligt 3 kap. LAF till Leila O. för skilda sjukperioder på grund av astmabesvär t.o.m. den 21 oktober 1985. - Försäkringskassans förtroendeläkare uttalade i augusti 1982 att övervägande skäl inte talade mot ett samband mellan Leila O:s luftvägsbesvär och hennes yrkesexposition. Arbetsskada borde godtas. Det rörde sig snarast om ett försämringstillstånd hos en känslig individ. Hon borde omplaceras till ett arbete där hon inte utsattes för någon irriterande exposition i andningsluften. Förtroendeläkaren uttalade därefter i februari 1984 att Leila O. nu haft en akut luftvägsinfektion och den var naturligtvis i sig inte en arbetsskada. Hon var sjukskriven under diagnosen astma bronkiale som första diagnos och man hade väl då anledning anta att det var de astmatiska besvären i anslutning till infektionen som dominerat bilden. Därigenom kunde man möjligen med tvekan acceptera även den sjukperioden som arbetsskada. - Leila O. har inte varit utsatt för några luftvägsirriterande ämnen på sin arbetsplats sedan år 1983. I journaler förda på Laxåhälsan AB antecknades den 16 maj 1989 att Leila O. i samband med en övre luftvägsinfektion ådragit sig en försämring av sin astmasjukdom. - Kammarrätten finner främst mot bakgrund av den långa tid som förflutit mellan den tidigare godkända arbetsskadan och ifrågavarande sjukperioder att dessa inte kan anses utgöra recidiv till arbetsskadan. Sjukperioden år 1989 kan inte heller anses utgöra recidiv till sjukperioden år 1988. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Leila O. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till Leila O:s talan. - Sakkunnigutlåtande inhämtades från docenten Sven Larsson, Göteborg, som anförde bl.a. följande: "Leila O. har astma. Typiska sjukdomssymptom beskrivs i akten. Lungfunktionen har studerats vid ett flertal tillfällen med hjälp av spirometri. Leila O. har vid alla mättillfällen haft nedsatta spirometrivärden av ett sådant slag som man kan se vid astma. Spirometrivärdena har vidare varierat på ett för astma typiskt sätt. - Vid okomplicerad astma brukar lungfunktionen ofta normaliseras mellan astmaanfallen. Så är emellertid inte fallet i Leila O:s fall. Samtliga mätningar visar åtminstone en halvering av andningsförmågan. Kronisk nedsättning av andningsförmågan till följd av astma kan emellertid förekomma. Jag kan i Leila O:s fall inte finna någon enkel annan förklaring till den kroniskt nedsatta lungfunktionen än astman (Leila O. har inte varit rökare, de tuberkulosförändringar av gammalt datum som ses på lungröntgen är för obetydliga för att förklara lungfunktionsbortfall och det finns inte heller någon annan förklaring till lungfunktionsbortfall iakttagbar på lungröntgen). - Leila O:s astma tycks ha debuterat under sommaren 1978. Alla journalanteckningar talar för att astman åtminstone efter 1982, då exponeringen för vissa gaser som bedömts förorsaka astman avbröts, konstant givit Leila O. problem. Således har hon kontinuerligt behövt mediciner mot sin astma och i journalanteckningar beskrivs typisk symptombild. Se t.ex. akten s. 167 där behov av luftrörsvidgande medel beskrivs, där känslighet för starka dofter framkommer, där nedsatt prestationsförmåga och känslighet för kall väderlek nämns. I flera journalanteckningar framkommer försämringsperioder av astma i samband med infektioner i luftvägarna. Allt detta är vanligt förekommande förhållanden vid astma. - Leila O. har således drabbats av astma vilken godkänts som arbetsskada. Sjukdomsdebuten var 1978 och den förmodat skadliga inverkan pågick fram till år 1982. Astmasjukdomen tycks därefter ha haft ungefär oförändrad svårighetsgrad. Astmasymptomen har hela tiden förelegat och krävt kontinuerlig medicinering. Astman har således aldrig läkt ut. Detta är ett ganska vanligt förhållande vid astmasjukdom. Man ser inte sällan att astma uppkommer vid ett skadetillfälle och trots att det skadliga agens försvinner kvarstår därefter astman. - Trots astman har Leila O. kunnat yrkesarbeta med få undantag. Dessa har betingats av infektioner i luftvägarna som utlöst försämring av astman. Luftvägsinfektioner har i sig intet med arbetslivet att göra. Direkt utlösande till försämringsperioderna har således varit faktorer som ej har med arbetet att göra. Sådana infektioner drabbas emellertid de flesta människor av. Det är i Leila O:s fall den underliggande astman som leder till att effekten av infektionerna blir sådan att arbetsoförmåga uppkommer." - Regeringsrätten (1995-12-19, Wahlgren, Tottie, Wadell, Sjöberg, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner mot bakgrund av vad som förekommit i målet och med hänsyn till Sven Larssons utlåtande att Leila O:s sjukfall den 30 maj - den 5 juni 1988 och den 8 maj - den 2 juli 1989 är att anse som recidiv till den tidigare godkända arbetsskadan. Leila O. är därför berättigad till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1993 under dessa perioder. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och försäkringskassans beslut och förklarar Leila O. berättigad till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Målet visas åter till kassan för förnyad handläggning. (fd I 1995-11-16, Jansson)

*REGI

*INST