RÅ 1995 not 401
Rätten att överklaga beslut rörande folkbokföring av barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad
Not 401. Överklagande av Lars J. ang. folkbokföring. - Annie N. anmälde i mars 1993 att sonen Andreas N. J., född i februari 1992 och sedan mars 1992 folkbokförd hos fadern Lars J., hade en ny adress (hennes egen adress). -Skattemyndigheten (1993-04-19) beslutade att inte ändra barnets folkbokföring. Annie N. överklagade beslutet. - Länsrätten i Västerbottens län (1993-11-24, ordf. Hellberg) biföll hennes talan och förklarade att Andreas N. J. skulle folkbokföras på viss angiven fastighet (hennes adress). - I kammarrätten yrkade Lars J. att sonen alltjämt skulle vara folkbokförd på hans adress. - Kammarrätten i Sundsvall (1994-02-15, Lindström, Lowen, Johansson) avslog överklagandet. - Lars J. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1995-12-20, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin): Målet gäller folkbokföringen för Lars J:s och Annie N:s son Andreas N. J. Barnet står under gemensam vårdnad av Lars J. och Annie N. - Av 38 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) framgår att ett beslut om någons folkbokföring enligt de bestämmelser som är av intresse i nu förevarande mål får överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket. Denna bestämning av kretsen av taleberättigade får anses uttömmande. Av detta följer att beslut rörande folkbokföringen av Andreas N. J. får - med bortseende från kommun och Riksskatteverket - överklagas endast av Andreas N. J. själv. - Det ankommer på ett barns vårdnadshavare att ta ställning till frågor rörande barnets folkbokföring (6 kap. 11 § föräldrabalken och 30 § folkbokföringslagen). Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare skall - bortsett från här inte aktuella undantag - beslutanderätten rörande vårdnaden utövas av dem tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). När ett barn står under gemensam vårdnad av båda föräldrarna kan ett överklagande av ett beslut rörande barnets folkbokföring därför inte prövas i sak med mindre båda föräldrarna är ense om att åstadkomma en sådan prövning. - I länsrätten har Annie N. ensam överklagat skattemyndighetens beslut. Annie N:s talan skulle med hänsyn till det anförda inte ha upptagits till prövning av länsrätten. När länsrätten likväl prövade Annie N:s talan i sak och biföll denna har Lars J. ägt att föra talan mot länsrättens dom men endast för att få denna upphävd på grund av det förelupna rättegångsfelet. Sedan kammarrätten fastställt länsrättens dom har Lars J. ägt motsvarande rätt att föra talan mot kammarrättens dom. Lars J:s talan i Regeringsrätten skall därför prövas endast såvitt gäller frågan om rättegångsfel. Hans talan skall därvid föranleda upphävande av kammarrättens och länsrättens domar. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar, i följd varav skattemyndighetens beslut gäller. (fd II 1995-11-29, G. Mattsson).