RÅ 1995 not 57

Not 57. Ansökan av Tomas J. om återställande av försutten tid och resning i mål om inkomsttaxering. - I avsaknad av deklaration åsatte taxeringsnämnden Tomas J. taxeringar efter skönsmässiga grunder taxeringsåret 1989. Därvid uppskattades hans inkomst av rörelse till 75 000 kr och bestämdes taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt till 75 000 kr taxerad inkomst med beskattningsbar inkomst av 65 000 kr. Underlaget för tilläggsbelopp bestämdes till 65 000 kr. - Tomas J. yrkade i besvär till länsrätten att bli taxerad i enlighet med dit inlämnad deklaration. I deklarationen redovisades inkomst av rörelse med 41 225 kr och underskott i förvärvskälla med 82 377 kr. Vidare upptogs vinst vid avyttring av hans andel i fastigheten Säva Kvarn 6:1 i Uppsala kommun med 212 074 kr. Som bilaga 3 till deklarationen hade fogats en ansökan om uppskov med beskattning av realisationsvinsten. Skattemyndigheten tillstyrkte att deklarationen lades till grund för Tomas J:s taxeringar och anförde vidare bl.a. att Tomas J. borde medges uppskov med beskattningen av realisationsvinsten. - Länsrätten i Uppsala län fann i dom den 16 mars 1992 att deklarationen kunde läggas till grund för taxeringarna men att Tomas J. inte kunde medges uppskov med beskattningen av realisationsvinsten, då han inte förvärvat någon ersättningsfastighet och inte heller överlämnat garantiförbindelse enligt 7 § första stycket lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Länsrätten bestämde Tomas J:s taxeringar 1989 i Uppsala kommun till statlig inkomstskatt till 170 900 kr taxerad inkomst, med beskattningsbar inkomst av 160 900 kr och underlag för tilläggsbelopp 253 200 kr, samt till kommunal inkomstskatt till 170 900 kr taxerad inkomst med beskattningsbar inkomst av 160 900 kr. Domen vann laga kraft. Kammarrätten i Stockholm beslutade den 10 juni 1994 att avvisa Tomas J:s i särskild ordning anförda besvär över 1989 års taxeringar. - Tomas J. ansökte om återställande av den försuttna tiden för att överklaga länsrättens dom alternativt resning. - Till stöd för ansökningen anförde han bl.a. följande. Innebörden av hans besvär till länsrätten var att taxeringarna skulle undanröjas. Skattemyndigheten tillstyrkte också i sitt yttrande att taxeringarna skulle undanröjas. Länsrätten fann emellertid att det saknades förutsättningar för uppskov med beskattning av realisationsvinsten. Han fick aldrig tillfälle att komplettera besvären med uppgift om ersättningsfastighet eller erforderlig garantiförbindelse. Om skattemyndigheten i sitt yttrande hade påtalat dessa brister skulle han ha lämnat de uppgifter som behövdes för uppskov. Som ersättningsfastighet hade han den 4 maj 1990 förvärvat en fjärdedel av fastigheten Hyppinge 3:2, 3:3 i Mjölby kommun för 380 625 kr. Genom detta förvärv hade villkoren för uppskov uppfyllts. Tomas J. ville särskilt framhålla att länsrätten påfört honom högre taxering än taxeringsnämnden, trots att han yrkat att inte bli påförd någon taxering. Hans talan i länsrätten hade förts genom ett ombud. Denne hade dock inte underrättat honom om länsrättens dom och hade inte heller överklagat domen. - Riksskatteverket anförde i yttrande till Regeringsrätten bl.a. följande. Enligt 6 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall, om vederlaget för den avyttrade fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastigheten, uppskov medges med skillnaden mellan realisationsvinsten och det överskjutande beloppet. För Tomas J:s del överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten vederlaget för ersättningsfastigheten med (517 900 - 380 625) 137 275 kr. Tomas J. kan därför enligt dessa föreskrifter medges uppskov med enbart (212 074 - 137 275) 74 799 kr. Såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet bör upptas 137 275 kr. Det anförda innebär - vid en prövning av Tomas J:s yrkande i sak - att taxeringarna till statlig och kommunal inkomstskatt bör fastställas till 96 100 kr taxerad inkomst, med en beskattningsbar inkomst av 86 100 kr. Tilläggsbeloppet vid taxeringen till statlig inkomstskatt bör därvid fastställas till 168 400 kr. Det senare innebär även rättelse av en felräkning av tilläggsbeloppet som länsrätten gjort (253 200 kr i stället för rätteligen 243 000 kr). -Regeringsrätten (1995-02-24, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad Tomas J. anfört utgör inte skäl att återställa den försuttna tiden för att överklaga länsrättens dom. Hans ansökan härom skall därför avslås. - Vad därefter angår Tomas J:s ansökan om resning gör Regeringsrätten följande bedömning. - Den vid 1989 års taxering alltjämt gällande uppskovslagstiftningen innebar att frågan om uppskov skulle prövas som en del av inkomsttaxeringen. Tomas J:s yrkande i länsrätten får mot denna bakgrund anses ha inneburit att hans taxeringar skulle undanröjas. Skattemyndigheten framställde inte något yrkande om höjning av taxeringarna utan tillstyrkte tvärtom att taxeringarna skulle bestämmas till 0 kr. På grund av det sagda har länsrätten inte ägt bestämma taxeringarna till högre belopp än som åsatts av taxeringsnämnden. Länsrätten har väsentligt överskridit denna beloppsram. Detta förhållande utgör grund för resning. - Av utredningen i målet framgår att Tomas J. redan den 4 maj 1990 och således inom föreskriven tid förvärvat en ersättningsfastighet och att det därför vid tidpunkten för länsrättens dom fanns förutsättningar för att bevilja uppskov med beskattningen av åtminstone en del av realisationsvinsten. Länsrätten har emellertid, trots att skattemyndigheten tillstyrkt fullt uppskov, utan ytterligare undersökning helt avslagit yrkandet om uppskov. Även detta förhållande får anses utgöra grund för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och upphäver Länsrättens i Uppsala län dom den 16 mars 1992 i mål S 1659-90 samt överlämnar målet till länsrätten för ny prövning av Tomas J:s inkomsttaxering 1989. (fd I 1995-01-24, Laestander)

*REGI

*INST