RÅ 1995 not 93

Not 93. Överklagande av Leif J. ang. arvode till syssloman. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1994-10-19) förordade med stöd av 33 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Thord N. att såsom syssloman ensam handha Vättersö samfällighetsförenings angelägenheter. Länsstyrelsen beslutade vidare att samfällighetsföreningen skulle betala arvode till sysslomannen med 600 kr/tim. - Leif J. överklagade och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle upphävas eller att sysslomannens arvode skulle nedsättas till rimlig nivå och anförde bl.a följande. Arvodet på 600 kr i timmen uppfattade han som alltför högt med tanke på bl.a. att rutinerade ekonomer kunde fås för 300 kr i timmen. Det framgick inte heller om arvodet inkluderade sociala avgifter, moms m.m. Beslutet var vidare ej fattat i behörig ordning. Den beslutande lantmätaren var inte tjänsteman vid länsstyrelsen och saknade beslutanderätt. - Kammarrätten i Stockholm (1994-12-19, Tryggve, Willen, Wetterling): Av 29 § förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion framgår bl. a. att länsstyrelsen kan bestämma att chefen för överlantmätarmyndigheten skall besluta ensam eller på något annat sätt delta i handläggningen av ärenden som rör lantmäterifrågor. Av 30 § samma förordning framgår att länsstyrelsen efter samråd med chefen för överlantmätarmyndigheten får förordna någon annan tjänsteman vid det statliga lantmäteriet i länet att i chefens ställe delta i handläggningen av ärenden som avses i 29 §. Länsstyrelsen har den 17 oktober 1994 med stöd av 30 § länsstyrelseinstruktionen förordnat Olof A. att tills vidare i överlantmätarens ställe vara beslutande i länsstyrelseärenden där överlantmätaren enligt instruktion och arbetsordning har beslutanderätt. Kammarrätten finner mot bakgrund härav att det överklagade beslutet är fattat i behörig ordning. - Av 33 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter framgår bl.a. att en syssloman har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Eftersom det således exklusivt ankommer på länsstyrelsen att bestämma arvodet kan kammarrätten lagligen inte pröva frågan om arvodets storlek. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Leif J. fullföljde sin talan. Han begärde även muntlig förhandling och inhibition. - Regeringsrätten (1995-03-14, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten företar målet till slutligt avgörande. - Regeringsrätten finner inte skäl att hålla muntlig förhandling. - Enligt 33 § andra stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter har syssloman rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. I 67 § andra och tredje styckena samma lag finns bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut. I andra stycket anges de fall där länsstyrelsens beslut får överklagas till regeringen. I tredje stycket sägs att länsstyrelsens beslut i övrigt får överklagas till kammarrätten. - Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) är - då avvikande föreskrift inte meddelats - länsstyrelsens beslut i fråga om arvode till syssloman överklagbart. Av 67 § tredje stycket lagen om förvaltning av samfälligheter följer att ett överklagande i angiven fråga skall prövas av kammarrätt. - Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet bestämt sysslomannens arvode till 600 kr/tim. Avgörandet i denna del utgör ett beslut i fråga om arvode till syssloman. Då kammarrätten inte prövat arvodesfrågan, skall kammarrättens dom upphävas och målet visas åter till kammarrätten för ny behandling. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till Kammarrätten i Stockholm för ny behandling. (fd III 1995-02-22, Ulfhake Berglund)

*REGI

*INST