Kommunfullmäktige i Sävsjö kommun beslöt den 27 april 1992, § 48 att anta ett av skolstyrelsen upprättat förslag till skolplan. Fullmäktige beslutade samtidigt göra följande tillägg. "I undervisningen om vad som är rätt och riktigt, alla människors rätt till liv och lika värde, skall utgångspunkten alltid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring i den kristna etiken och den västerländska humanismen."

I besvär yrkade U.W., E.S. och B.L. att kommunfullmäktiges beslut skulle upphävas.

U.W. anförde bl.a. följande. Kommunfullmäktiges beslut stred mot de riktlinjer som Läroplan 80 företrädde om objektivitet i undervisningen. Beslutet stred mot kravet på respekten för olika människors livsåskådningar och religioner. Man kunde inte lokalt införa tillägg i allmänna läroplanen, som måste tolkas så att respekten för andras livsåskådning sattes i fara. Med det av kommunfullmäktige beslutade tillägget var det inte möjligt att sända sina barn till skolan utan att känna oro för otillbörlig påverkan. Det fanns en uppenbar risk att man genom att hävda den kristna etiken, som något som stod över andra religioners etik, skulle komma in i ett tänkande som skulle nedvärdera dessa.

E.S. och B.L. anförde bl.a. följande. Undervisningens innehåll behandlades i skollag, skolförordning och läroplaner. Den kommunala skolplanen skulle överhuvudtaget inte beröra innehållet i undervisningen, utan endast uppta hur de nationella målen skall genomföras i kommunen. Genom att gå in på hur innehållet i undervisningen skulle vara överträdde fullmäktige sina befogenheter, eftersom detta inte var en angelägenhet för kommunen. Tillägget stred dessutom mot skollagen genom att de övergripande nationella målen för det offentliga skolväsendet redan hade slagits fast av riksdagen. Enskilda kommuner kunde ej göra tillägg till dessa mål och någon styrning av undervisningens inriktning var därför inte tillåten.

Kammarrätten i Jönköping (1992-11-27, Stahre, Petersson, referent, Schiller samt särskilda ledamöterna Ericsson och Karlsson) yttrade: Utvecklingen inom skolområdet har sedan 1970-talet gått från en stark central styrning till decentralisering av beslutsfattandet och ett klarare ansvarsförhållande mellan staten och kommunerna. Enligt av riksdagen fastställda principer för skolans utveckling och styrning skall riksdagen och regeringen ha det samlade övergripande ansvaret för att garantera en likvärdig utbildning över hela landet, och kommunerna skall ha ansvaret för att organisera och genomföra skolverksamheten. I enlighet med dessa principer har kommunerna genom införandet av en skolplan getts större ansvar för innehållet i skolan. Det skall numera i alla kommuner finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan, som skall visa hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Enligt 2 kap. 8 § skollagen (1985:1100, se SFS 1991:1111) skall av skolplanen särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. - Av förarbetena till 1991 års ändring av skollagen (prop 1990/91:18 s. 31) framgår, vad beträffar ansvarsfördelningen, att statsmakterna skall sätta upp föreskrifter som drar upp de gränser inom vilka huvudmännen får utöva sitt verksamhetsansvar. Den statliga reglering som kommer att kvarstå efter denna reform skall också i allt väsentligt enbart syfta till att garantera den likvärdiga utbildningen, dennas kvalitet och att enskildas befogade krav på rättssäkerhet iakttas även inom skolväsendet. Inom de ramar som statsmakterna drar upp står det huvudmännen fritt att välja sina vägar för att nå de mål som har lagts fast för skolan. - De nationellt giltiga mål och riktlinjer för utbildningen som staten angett återfinns bl.a. i skollagen. Enligt 1 kap. 2 § i denna lag skall alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. - Mål och riktlinjer för utbildningen anges också i läroplaner för de olika skolformerna. Enligt nu gällande läroplan, Lgr 80, skall skolan utveckla sådana egenskaper som kan bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan. Vidare skall respekten för människans egenvärde och aktningen för andra vara den etiska grunden för skolans arbete med frågor i vilka människor i vårt land har skiljaktiga värderingar. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans sida till förmån för den ena eller den andra av inbördes kämpande åskådningen eller uppfattningen. I frågor, där det föreligger olika uppfattningar, skall undervisningen vara saklig och allsidig. Skolan skall vara öppen för att skiljaktiga värderingar och åsikter framförs men samtidigt hävda vår demokratis väsentliga värden och klart ta avstånd från allt som strider mot dessa. Skolan får inte ställa sig neutral eller passiv i fråga om det demokratiska samhällets grundläggande värderingar, utan skall istället medvetet verka för dessa värderingar och fostra eleverna till att respektera dem. - Såsom ovan redovisats ankommer det på kommunerna att svara för att verksamheten genomförs inom de ramar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lägger fast. I förarbetena till 1991 års ändring av skollagen anges härvid att kommunerna eller andra huvudmän för skolan skall ha stor frihet att avgöra hur verksamheten skall genomföras. Kommunerna skall besluta om hur skolan skall organiseras och administreras samt hur resurserna skall fördelas och disponeras. Till grund för dessa beslut skall givetvis ligga de mål och riktlinjer som anges i läroplanen (proposition 1990/91:18 s. 21). - Genom skollagsreformen fick skolplanen en central roll och kommunerna skulle själva få utforma sin skolorganisation i större utsträckning än tidigare. Den reella beslutanderätten i många frågor som rör skolverksamheten flyttades ner från riks- och länsnivå till kommunerna. Uppgiften för den kommunala skolplanen anges vara att dels fungera som planeringsunderlag för verksamheten i skolorna, dels ge kommunens invånare insyn i och därmed förutsättningar att söka påverka de överväganden som kommunen gör beträffande sin skolverksamhet. Vidare anförs. Vad skolplanen skall innehålla måste ses mot bakgrund av dessa nu angivna syften. Skolplanen skall givetvis innehålla de mer övergripande överväganden som kommunen gör beträffande sitt skolväsende. Där skall bl.a. redovisas hur kommunen ser på sin skolverksamhet på sikt, hur den anser att denna bör utvecklas, vilken inriktning - inom de ramar som de nationella målen ställer upp - som den vill ge olika delar av sitt skolväsende. Inriktningen och omfattningen av skolpersonalens fortbildning kan nämnas som exempel på en typisk fråga som bör behandlas i skolplanen. Vidare skall, liksom redan idag, särskilt anges de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. För att kunna tjäna som ett fullvärdigt planeringsunderlag för verksamheten i skolorna måste planen kompletteras med angivande av de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för de olika delarna av kommunens skolverksamhet (samma prop. s. 40). - Kammarrätten gör följande bedömning. - I den kommunala skolplanen skall särskilt anges de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella målen. Kommunens åliggande enligt detta stadgande innefattar således ett genomförandeansvar för skolverksamheten, att överföra och konkretisera de statliga föreskrifterna på lokal nivå. Kommunerna är bundna av de nationella målen och måste hålla sig inom de ramar som statsmakten drar upp. Kommunen har således inte delegerats ansvaret att ange mål och riktlinjer, detta är fortfarande en uppgift för riksdag och regering. Kommunen har i stället att, inom relativt vida ramar, ansvara för skolans detaljutformning. Av denna bundenhet följer att kommunen i den kommunala skolplanen inte får ange en inriktning på skolverksamheten som strider mot eller går utöver vad som anges i de nationella målen. - I förevarande fall anges i den av kommunen antagna skolplanen att utgångspunkten i undervisningen om vad som är sanning och rätt, alla människors rätt till liv och lika värde, skall vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Eftersom de nu gällande nationella målen i skollagen och läroplanen inte uttryckligen anger en sådan inriktning uppkommer frågan hur det beslutade tillägget i skolplanen förhåller sig till de nationella målen. En förutsättning för att klagandenas talan skall kunna vinna bifall är att de kan styrka att tillägget är klart oförenligt med de nationella målen och att kommunen därigenom överskridit sin befogenhet och om beslutet strider mot lag. Kammarrätten har sålunda att företa en laglighets- och inte en lämplighetsprövning av det överklagade beslutet. - Först kan konstateras att målen i aktuellt hänseende innefattar att väcka respekt för sanning och rätt, för människors lika värde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet. Tillägget tar inte sikte på vilka kunskapskällor eller medel som bör komma till användning för att målen skall nås. I tillägget utesluts inte andra medel. Någon värdering anges inte angående andra religioner, exempelvis att dessa inte skulle respektera rätten till liv och människors lika värde och därför inte är lämpade som kunskapskällor vid förverkligandet av skolplanens mål. Tillägget kan därför inte anses diskriminerande mot andra religioner. Inte heller innebär beslutet något ingrepp i religionsundervisningen och utgör inget ställningstagande i trosfråga. Tillägget får snarare ses som ett uttryck för att kristen etik och västerländsk humanism enligt kommunfullmäktiges uppfattning har en djup förankring i landet och därmed även inom kommunen. Samma synsätt har för övrigt kommit till uttryck i regeringens direktiv (Dir 1991:117 s. 2) till läroplanskommitten där den anför.

Skolans verksamhet är inte och skall inte vara värderingsmässigt neutral. Den bör liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde, vilka genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land. Detta är värderingar som de flesta människor i Sverige, utifrån olika utgångspunkter och kulturell bakgrund, kan acceptera. Det är angeläget att skolan präglas av dessa värden såväl innehållsmässigt som vad gäller arbetsmetoder och att utbildningen bidrar till att stärka förmågan att göra etiska ställningstaganden. Undervisningen skall utgå från att det svenska samhället skall präglas av tolerans och öppenhet och att människor från skilda kulturer och livsåskådningar skall kunna leva sida vid sida i god samverkan. ( Jfr även liknande synpunkter i SOU 1992:94 s. 147).

Kammarrätten finner på grund av vad ovan anförts att kommunfullmäktiges beslut inte strider mot skollagen, annan lag eller författning och inte heller är olagligt enligt någon av de övriga grunder som anges i 10 kap. 8 § kommunallagen. - Kammarrätten lämnar besvären utan bifall.

Landstingsfullmäktige i Östergötlands landsting beslöt den 8 oktober 1992, § 105 anta skolplan för åren 1992-1994 i vilken bl.a. följande angavs: "En utgångspunkt för utbildningen och synen på skolans mål skall vara en humanistisk människosyn som bygger på att alla människor kan utvecklas, växa och utveckla sin personlighet. Skolan skall bygga på etiska normer såsom människolivets okränkbarhet, personens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människan särart och integritet samt allas absoluta och lika värde. Den etiska förankringen i kristen etik och humanism är väsentliga inslag i dessa avseenden."

R.B. överklagade landstingsfullmäktiges beslut med hänvisning till det citerade avsnittet, särskilt orden "människolivets okränkbarhet och kristen etik", och anförde att kammarrätten borde pröva om planen överensstämde med svensk lagstiftning, då framförallt abortlagstiftningen och bestämmelsen om religionsfrihet i grundlagen.

Landstingsstyrelsen motsatte sig bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Skolplanen skulle innehålla utöver särskilt angivna målsättningar mer allmänt hållna resonemang om bl.a. skolans människosyn, pedagogiska och demokratiska syn. Det var landstingets uppfattning att dessa formuleringar, exempelvis i det avsnitt som särskilt återgivits i överklagandet, inte var av sådant slag att det kunde medföra att beslutet om skolplanens antagande skulle strida mot lag eller annan författning.

Skolverket yttrade sig i målet.

Kammarrätten i Jönköping (1993-06-08, Wahlqvist, von Strokirch, referent, Hellstöm samt ledamöterna Davidsson och Klintberg) yttrade: Skolverket har i sitt yttrande uppgivit bl.a. följande. Skolplanen skall enligt 2 kap. 8 § skollagen (1985:1100) visa hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. De nationella målen uttrycks i skollagen och i läroplaner. I den läroplan som gäller för gymnasieskolan (Reviderade mål och riktlinjer för gymnasieskolan Lgy 70 s. 12) finns följande formulering. "En strävan för alla som arbetar i skolan skall vara att hos eleverna väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet." Motsvarande formuleringar återfinns i alla gällande läroplansdokument. De återfinns också i Läroplankommittens förslag till nya läroplaner för skolväsendet (SOU 1992:94). Formuleringen "människolivets okränkbarhet" har således en klar förankring som ett av flera grundläggande värden i nu gällande läroplaner och kan inte anses utgöra en precision som skulle strida mot annan lagstiftning. Med formuleringen i skolplanen om kristen etik förhåller det sig annorlunda. I gällande läroplaner återfinns inga hänsyftningar specifikt till kristen etik. Frågor om kristen etik i samband med samhällets utbildning aktualiserades främst genom regeringens nya direktiv till läroplanskommitten (dir 1991:117) där det anfördes följande. "Skolans verksamhet är inte och skall inte vara värderingsmässigt neutral. Den bör liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde, vilka genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land." I läroplanskommittens förslag till läroplan för gymnasieskolan (SOU 1992:94 s. 161-162) finns följande formulering. "Människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta och alla människors lika värde utgör kärnan i de värden skolan skall gestalta och förmedla. Tillsammans med aktningen för varje människas egenvärde och respekten för det levande utgör de den etiska grunden för skolans arbete. Det är värden som bland annat genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land." Den formulering som finns i den aktuella skolplanen har likheter med det citerade. Det finns dock en skillnad som enligt Skolverket inte är betydelselös. Såväl i regeringens direktiv som den i läroplanskommittens förslag anges att de etiska normer som skolan skall bygga på har förankring i vårt land genom kristen etik och västerländsk humanism. Det är normer som många kan ställa sig bakom oavsett uppfattning i religiösa frågor. Det är innehållet i normerna som är det väsentliga, inte ursprunget. Vad som anges är en grund utifrån vilken man kan förstå varför dessa normer fått så fast förankring i vårt land. Formuleringen om kristen etik i den aktuella skolplanen är annorlunda och måste betraktas som otydlig. Den kan tolkas ha samma andemening som de citerade direktiven och förslagen men kan också tolkas så att undervisningen skall som ett väsentligt inslag betona särskilt kristen etik. Det ligger enligt Skolverkets uppfattning nära till hands att tolka formuleringen i skolplanen så att utbildningen skall ha en uttalad inriktning mot kristna normer och värden, en inriktning som kan göra det svårt för människor med icke kristen uppfattning att delta i utbildningen. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Den ifrågasatta lydelsen av skolplanen återfinns i ett kapitel benämnt Inriktningsmål. I ingressen till kapitlet anges som mål att erbjuda en utbildning som utgår från statsmakternas mål för skolan. Hela det aktuella stycket har följande lydelse. "En utgångspunkt för utbildningen och synen på skolans mål skall vara en humanistisk människosyn som bygger på att alla människor kan utvecklas, växa och utveckla sin personlighet. Skolan skall bygga på etiska normer såsom människolivets okränkbarhet, personens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet samt allas absoluta och lika värde. Den etiska förankringen i kristen etik och humanism är väsentliga inslag i dessa avseenden." - Som framgår av Skolverkets yttrande har lydelsen "Skolan skall bygga på etiska normer såsom människolivets okränkbarhet" stöd i målen för gymnasieskolan som de utformats i läroplanen. Sådant stöd finns emellertid inte i gällande läroplaner för meningen, "Den etiska förankringen i kristen etik och humanism är väsentliga inslag i detta avseende". Emellertid kan ett sådant uttalande av landstingsfullmäktige i skolplanen inte anses strida mot skollagen även om det är staten som skall ange mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Det kan heller inte anses inkräkta på varje medborgares frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Inte heller inkräktar det på medborgares skydd gentemot det allmänna mot tvång att ge till känna sin åskådning i religiöst hänseende eller att delta i sammankomst eller att tillhöra trossamfund. - Lagligheten av det överklagade beslutet kan prövas endast i den ordning som stadgas i 10 kap.kommunallagen (1991:900). Därvid ankommer det inte på kammarrätten att pröva lämpligheten av beslutet utan endast om beslutet är olagligt i något hänseende som anges i 10 kap. 8 § samma lag. Prövningen får enligt 10 kap. 10 § samma lag uteslutande grundas på sådana omständigheter som klaganden hänvisat till före klagotidens utgång. - R.B. hävdar att skolplanen inte står i överensstämmelse med svensk lag. Kammarrätten finner emellertid sammanfattningsvis att landstingsfullmäktiges beslut inte strider mot bestämmelser om religionsfrihet i regeringsformen, mot skollagen eller annan lag eller författning. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall.

R.B. överklagade kammarrättens avgörande.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-02-08, Tottie, Bouvin, Sjöberg, Swartling, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 kap.2 och 9 §§skollagen (1985:1100) skall utbildningen inom varje skolform inom det offentliga skolväsendet vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Det ankommer på riksdagen och regeringen att styra skolverksamheten genom att ange nationella mål för denna. Målen anges dels i lag, dels i de för hela landet gemensamma läroplanerna (prop. 1990/91:18 s. 20). Kommun eller landsting är enligt 1 kap. 12 § skollagen i egenskap av huvudman för en del av det offentliga skolväsendet ansvarig för att utbildningen genomförs i enlighet med bl.a. angivna mål för utbildningen. Enligt 2 kap. 8 § samma lag skall det i alla kommuner finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan, varav särskilt skall framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan.

Grundläggande är alltså allas rätt till likvärdig utbildning. Ingen skall hindras från att få del av utbildning på grund av sitt kön, sin bostadsort eller sina sociala eller ekonomiska förhållanden (prop. 1990/91:18 s. 27). Alla föräldrar skall med förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans sida till förmån för den ena eller andra av inbördes kämpande åskådningar och uppfattningar. I frågor, där det föreligger olika uppfattningar, skall skolans undervisning därför vara saklig och allsidig (Läroplan för grundskolan Lgr 80 s. 19-20). Motsvarande gäller enligt övriga i förevarande mål aktuella läroplaner. På de skäl kammarrätten anfört står den av landstingsfullmäktige antagna skolplanen, såvitt avser det av klaganden påtalade uttalandet om människolivets okränkbarhet, inte i strid med de nationella målen, så som de var formulerade vid tidpunkten för fullmäktiges klandrade beslut. Vad skolplanen i anslutning till beskrivningen av de etiska normer på vilka skolan skall bygga innehåller om att "den etiska förankringen i kristen etik och humanism är väsentliga inslag i dessa avseenden" utgör emellertid ett tillägg, vilket - som Skolverket framhåller i sitt yttrande - kan tolkas så att utbildningen skall bygga på kristna normer och värden, en inriktning som kan göra det svårt för människor med icke kristen uppfattning att delta i utbildningen. Tillägget utgör en sådan förändring av de nationella målen att fullmäktige genom antagandet av tillägget får anses ha överskridit sina befogenheter. Beslutet därom skall därför upphävas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och upphäver Landstingsfullmäktiges beslut den 8 oktober 1992, § 105, i vad avser följande tillägg till skolplanen för åren 1992-1994: "Den etiska förankringen i kristen etik och humanism är väsentliga inslag i dessa avseenden." Regeringsrätten avslår överklagandet i övrigt.

Föredraget 1995-01-11, föredragande Persson, målnummer 6336-1992 (I) och 3711-1993 (II)