RÅ 1995:55

En golfklubb började ta vatten ur en sjö innan ett klubben meddelat tillstånd därtill vunnit laga kraft. En fastighetsägare begärde då hos länsstyrelsen och sedermera, efter avslag, hos regeringen att åtgärder skulle vidtas med anledning av uttagen. Regeringen biföll inte fastighetsägarens begäran. Denne ansökte om rättsprövning. Regeringsärendet har, med hänsyn till arten av de ingripanden som kunnat komma ifråga, ansetts röra förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Att ingripandena gällt golfklubben och inte sökanden har därvid ansetts sakna betydelse. Regeringens beslut har dessutom ansetts innebära myndighetsutövning mot fastighetsägaren. Lagen (1988:205) om rättsprövning har därför ansetts tillämplig.

Stockholms tingsrätt, Vattendomstolen, beslutade i dom den 13 maj 1994 bl.a. att lämna Ågesta Golfklubb i Farsta tillstånd att för bevattning av golfbanorna ta vatten ur sjön Magelungen till en viss angiven mängd. Stora Mellansjö Fastighetsägareförening (föreningen) överklagade domen. - Den 6 juli 1994 anmälde föreningen till Länsstyrelsen i Stockholms län att Ågesta Golfklubb tog ut vatten ur Magelungen trots att lagakraftvunnet tillstånd till vattenuttagen saknades. Föreningen begärde att länsstyrelsen skulle vidta de åtgärder mot golfklubben som förhållandena gav anledning till.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1994-07-27) avskrev ärendet med följande motivering: Länsstyrelsen har som tillsynsmyndighet att se till att allmänna intressen inte kommer till skada. I sitt yttrande till Vattendomstolen har Länsstyrelsen bedömt att de aktuella vattenuttagen ur Magelungen kan godtas ur allmän synpunkt. Det allmänna intresset är enligt Länsstyrelsens bedömning tillgodosett genom att Ågesta golfklubb sökt och erhållit tillstånd enligt Vattenlagen.

Föreningen överklagade länsstyrelsen beslut till regeringen. Regeringen inhämtade yttrande från Ågesta Golfklubb, som den 12 oktober 1994 uppgav bl.a. att vattenuttagen upphört i början av september 1994.

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-11-10) yttrade: Ett tillstånd till ett vattenföretag får inte tas i anspråk innan tillståndsdomen har vunnit laga kraft. Vattendomstolen har dock möjlighet att med stöd av 13 kap. 50 § vattenlagen förordna att tillståndet omedelbart får tas i anspråk. Vattendomstolen meddelade inte något förordnande enligt 13 kap. 50 § vattenlagen. Golfklubben tog trots detta vatten ur sjön. Eftersom golfklubben härmed bröt mot vattenlagen borde länsstyrelsen ha ingripit för att få vattenuttagen att upphöra. Vattenuttagen har sedermera upphört. Något ingripande för att stoppa bevattningen kan därför inte ske. Det finns inte heller någon anledning att ingripa på annat sätt. Regeringen avslår därför överklagandet.

I ansökan till Regeringsrätten yrkade föreningen rättsprövning av regeringens beslut.

Regeringsrätten (1995-09-28, Wahlgren, Brink, Dahlman, Swartling, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § första stycket lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att, i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen, Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ärendet har att pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. De föreskrifter som anges i nämnda lagrum i regeringsformen är dels föreskrifter om enskildas personliga ställning eller om deras personliga förhållanden inbördes (8 kap. 2 §), dels sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller som i övrigt avser ingrepp i enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 3 §).

Regeringens klandrade beslut har föranletts av föreningens begäran hos länsstyrelsen om åtgärder med anledning av golfklubbens vattenuttag. De åtgärder som länsstyrelsen kunnat tillgripa för att få klubben att upphöra med uttagen var att meddela vitesföreläggande med stöd av 21 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) eller ansöka om handräckning enligt 21 kap. 4 § vattenlagen. Ingripanden enligt angivna lagrum är av sådan natur att ärendet får anses röra förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Att de ingripanden som kunnat komma i fråga gällt golfklubben och inte sökanden i rättsprövningsmålet, dvs. föreningen, saknar därvid betydelse.

Enligt 1 § andra stycket i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut kan rättsprövning gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Föreningens begäran om åtgärder syftade bl.a. till att komma till rätta med olägenheter, bl.a. tillväxt av vass, som enligt föreningen uppkom som en följd av vattenuttagen. Beslutet att inte vidta åtgärder för att motverka de förmenta olägenheterna måste anses innebära myndighetsutövning mot föreningen.

På grund av vad sålunda har anförts är lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut tillämplig på det klandrade regeringsbeslutet.

Av handlingarna i målet framgår emellertid att Länsstyrelsen i Stockholms län i beslut den 21 juni 1995 med stöd av 21 kap. 3 § första stycket vattenlagen förelagt golfklubben att inte ta ytterligare vatten ur sjön Magelungen för bevattning av Ågesta golfbana förrän lagakraftvunnet tillstånd enligt vattenlagen för vattenuttag föreligger eller verkställighetsförordnande enligt samma lag meddelats, att omedelbart upphöra med eventuella pågående vattenuttag samt att omedelbart ta bort vattenpumpen ur sjön. Länsstyrelsen bestämde vidare med stöd av 21 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen att beslutet skulle gälla även om det överklagades.

Länsstyrelsen har således såsom tillsynsmyndighet numera vidtagit åtgärder av den typ som föreningen åsyftat i sin ansökan till länsstyrelsen den 6 juli 1994. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att en prövning av regeringsbeslutets laglighet skulle komma att sakna betydelse för föreningen. Målet skall därför avskrivas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet.

Föredraget 1995-08-23, föredragande Grip, målnummer 172-1995