RÅ 1995:79
Den ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för sig och barnen. Biståndet har vägrats med hänvisning till att andre maken inte hade stått till arbetsmarknadens förfogande och därigenom hade underlåtit att försöka fullgöra sin underhållsskyldighet mot familjen.
Socialnämnden i Härryda kommun beslutade den 28 juni 1994 att avslå en ansökan från N.K. och dennes maka H.K. om kompletterande ekonomiskt bistånd för juli månad med motiveringen att H.K. inte bedömdes vara aktivt arbetssökande och därmed inte försökte bidra till familjens försörjning.
N.K. överklagade beslutet och yrkade bistånd till sig och de hemmavarande barnen. Han anförde till stöd för sin talan bl.a. att även om H.K. inte var biståndsberättigad borde resten av familjen få bistånd.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1994-08-01, ordförande Holmberg) redogjorde inledningsvis för bestämmelser i socialtjänstlagen och för makarnas ekonomiska förhållanden. Därefter yttrade länsrätten: Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. I 1 § samma lag betonas den enskildes ansvar för sin situation. - N.K. och H.K. är gifta och har tre hemmavarande barn. N.K. är arbetssökande men för närvarande sjukskriven och H.K. är arbetslös. De har inkomster inför juli i form av bostadsbidrag med 3 750 kr, barnbidrag med 1 875 kr, studiebidrag med 750 kr samt utbildningsbidrag med 2 777 kr, sammanlagt 9 152 kr. Bostadshyran uppgår till 6 289 kr och de har utgifter för busskort med 610 kr. Deras inkomster räcker således inte till för att tillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. H.K. har enligt en egenhändigt upprättad förteckning sökt ett flertal arbeten, men inte fått något arbete. I likhet med nämnden finner länsrätten emellertid att denna lista saknar trovärdighet eftersom H.K. vid ett flertal tillfällen sökt arbete vid tidpunkter då arbetsplatserna varit stängda samt att flera av arbetsplatserna på förfrågan uppgett att det inte har varit någon som sökt arbete hos dem vid angivna tidpunkter. Härtill har H.K., trots uppmaning, inte hört av sig till nämnden. - För att enskilda som är arbetslösa skall vara berättigade till bistånd krävs att de står till arbetsmarknadens förfogande. Härmed får i första hand förstås att den arbetslöse håller regelbunden kontakt med arbetsförmedlingen, även om personen söker arbete på egen hand. Anledningen härtill är att hans behov måhända kan tillgodoses genom de åtgärder som samhället ställer till förfogande för arbetslösa. - Länsrätten gör följande bedömning. Enligt 6 kap. 1 § äktenskapsbalken och 7 kap. 1 § föräldrabalken har makar gemensamt försörjningsansvar gentemot varandra och barnen. Då inget i utredningen talar häremot skall familjen anses som en ekonomisk enhet. H.K. har genom att inte vara aktivt arbetssökande inte tagit ansvar för sin och familjens situation på ett sådant sätt som krävs för rätt till bistånd. Socialnämnden har således haft fog för sitt beslut att inte medge sökt bistånd, såvida inte familjen befann sig i en akut nödsituation. Såvitt framgår av handlingarna var så inte fallet. Med hänsyn till det nu anförda finner länsrätten att överklagandet bör avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Göteborg
N.K. fullföljde sin talan.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1994-11-16, Kärrström, Österlin, referent, Asplund) yttrade: Lika med länsrätten finner kammarrätten att H.K. inte stått till arbetsmarknadens förfogande. Socialnämndens beslut att vägra henne bistånd får därför anses befogat. Socialnämnden har dock ett ansvar för att N.K. och familjens tre barn tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Kammarrätten finner därför att familjens socialbidragsnorm endast skall reduceras med den del som belöper på H.K. Nämnden har därför att ompröva sitt beslut med utgångspunkt från att H.K. inte är berättigad till socialbidrag, medan den övriga familjen har rätt till bistånd i enlighet med normen för socialbidrag. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och socialnämndens beslut och visar ärendet åter till socialnämnden för ny prövning av familjen K:s rätt till bistånd för juli 1994 i enlighet med det ovan anförda.
Socialnämnden överklagade till Regeringsrätten och yrkade att N.K:s ansökan om bistånd skulle avslås.
Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd.
Socialstyrelsen avgav yttrande i målet.
Regeringsrätten (1995-12-15, Björne, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. N.K. och H.K. är gifta och har tre hemmavarande barn, av vilka två är minderåriga. N.K. var under våren 1994 arbetslös och vid tiden för biståndsansökan sjukskriven. H.K. studerade och hade tidvis praktikantarbeten. Familjen hade inkomster i form av bidrag av olika slag och uppbar därutöver kompletterande bistånd enligt norm för sin försörjning. Under tiden den 2 juli-den 12 augusti 1994 vistades H.K. i sitt hemland Libanon och stod sålunda inte till arbetsmarknadens förfogande.
Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Vidare gäller enligt äktenskapsbalken att makar, var och en efter sin förmåga, skall bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses (6 kap. 1 §). Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs (6 kap. 2 §). I kostnaderna för barnens underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del, var och en efter sin förmåga (7 kap. 1 § föräldrabalken).
Målet gäller frågan i vilken mån familjens rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen för juli månad 1994 påverkas av att H.K. inte stått till arbetsmarknadens förfogande under den tiden.
Av förarbetena till socialtjänstlagen framgår att den som är arbetsför och som kan beredas lämpligt arbete är berättigad till bistånd endast tillfälligt och till dess han själv kan klara sin försörjning (prop. 1979/80:1, del A, s. 526). Härav har i praxis ansetts följa att en förutsättning för att bistånd skall kunna utgå vid arbetslöshet är att den biståndssökande står till arbetsmarknadens förfogande. En konsekvens av den i äktenskapsbalken och föräldrabalken föreskrivna underhållsskyldigheten gentemot make och minderåriga barn blir att om en person med sådan underhållsskyldighet underlåter att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, detta kan inskränka också övriga familjemedlemmars rätt till bistånd.
Som tidigare anförts har H.K., genom att vistas utomlands under den tid det sökta biståndet avsåg, inte stått till arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av uppgifter, som lämnats av socialnämnden om arbetsmarknaden i Härrydaområdet där familjen var bosatt, får det antas att H.K. skulle ha kunnat beredas förvärvsarbete under juli 1994 och därigenom blivit i stånd att bidra till försörjning av familjen i övrigt.
H.K:s underhållsskyldighet beträffande den övriga familjen får anses primär i förhållande till familjemedlemmarnas rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Det innebär att man vid bedömningen av dessa personers rätt till bistånd bör beakta även den inkomst H.K. skulle ha kunnat förvärva om hon stått till arbetsmarknadens förfogande under den aktuella tiden. Hennes underlåtenhet i sistnämnda hänseende bör, med hänsyn till vad som i övrigt är upplyst om familjens inkomster och utgifter, medföra att familjemedlemmarnas rätt till bistånd bortfaller.
På grund av det anförda och då fråga inte varit om något akut hjälpbehov har N.K. inte varit berättigad till det sökta biståndet. Socialnämndens talan skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut enligt vilket socialnämndens beslut står fast.