RÅ 1996 not 13

Not 13. Överklagande av Tomas Ö. ang. fördelning av rättegångskostnader i mål om verkställighet enligt 21 kap.föräldrabalken. - Tomas Ö. och Marita E. hade tillsammans barn födda 1982 och 1984. Tomas Ö. hade ensam vårdnaden om barnen och Marita E. hade enligt en tingsrättsdom rätt till umgänge vid bl.a. vartannat veckoslut. - Marita E. begärde hos länsrätten verkställighet av tingsrättens dom. -Länsrätten i Värmlands län (1994-09-20, ordf. Brusin) biföll hennes talan och förelade Tomas Ö. vid vite att vid i domen angivna tidpunkter överlämna barnen till Marita E. Vidare fastställde länsrätten ersättning enligt rättshjälpslagen till parternas ombud samt förpliktade Tomas Ö. att svara för Maria E:s rättshjälpskostnader. - Tomas Ö. överklagade länsrättens dom men återkallade senare sitt överklagande. Han yrkade att vardera parten skulle bära sina rättegångskostnader. Marita E. yrkade ersättning för sina rättegångskostnader. - Kammarrätten i Göteborg (1995-07-07, Kärrström, Häggbom, Dellborg- Tengström) avskrev målet i huvudsaken, bestämde ersättning enligt rättshjälpslagen till ombuden för arbete i kammarrätten samt förklarade - på i beslutet redovisade skäl - att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad. - Tomas Ö. överklagade kammarrättens beslut att inte ändra länsrättens dom såvitt avsåg fördelning av rättegångskostnader. Han yrkade därvid att vardera parten skulle bära sina i länsrätten uppkomna rättegångskostnader. I andra hand yrkade han, för det fall att Regeringsrätten fann att kammarrätten felaktigt underlåtit att pröva länsrättens beslut i nämnda hänseende, att målet skulle återförvisas till kammarrätten för prövning. - Regeringsrätten (1996-01-29, Brink, Wadell, Berglöf, Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Tomas Ö. återkallade i skrift som kom in till kammarrätten den 6 april 1995 sin där förda talan. Han yrkade samtidigt att vardera parten skulle stå för sina rättegångskostnader. Enligt tjänsteanteckning den 7 april hade Tomas Ö:s ombud och biträde enligt rättshjälpslagen, advokaten Jan O Bostrand, uppgivit att återkallelsen även avsåg rättegångskostnaderna i länsrätten. I anledning härav avskrev kammarrätten genom det överklagade beslutet målet i huvudsaken och förordnade att vardera parten skulle bära sina rättegångskostnader. - Enligt 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får talan föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Kammarrättens beslut har i enlighet med vad som anförts ovan inte gått Tomas Ö. emot. Han äger därför inte föra talan mot beslutet. Hans överklagande skall således avvisas. Med hänsyn till att kammarrätten rätteligen avskrivit målet i huvudsaken, föranleder Tomas Ö:s andrahandsyrkande inte någon Regeringsrättens åtgärd. - Jan O Bostrand har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen med 954 kr för arbete i Regeringsrätten. Vid angiven utgång i målet är han dock inte berättigad till någon ersättning. Hans yrkande därom skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar överklagandet och yrkandet om återförvisning. - Regeringsrätten avslår Jan O Bostrands ersättningsyrkande. (fd III 1996-01-10, Noring)

*REGI

*INST