RÅ 1996 not 183

Handläggningen av ärende ang. handikappersättning, m.m. (avslag)

Not 183. Ansökan av dödsboet efter Arne H. om resning i ett ärende ang. handikappersättning, m.m. - Stockholms läns allmänna försäkringskassa beviljade genom beslut den 6 december 1989 av kassans socialförsäkringsnämnd Arne H. handikappersättning retroaktivt från och med december 1988 med 34 procent av basbeloppet och med 50 procent av basbeloppet från och med oktober 1989. Beslutet expedierades inte till Arne H. på annat sätt än att ett justerat protokoll från socialförsäkringsnämndens sammanträde den 6 december 1989 på jur. kand Georg A:s (dödsboets ombud) begäran översändes till denne i februari 1990. Beslutet var intaget i protokollet men saknade fullföljdshänvisning. I beslut den 11 april 1990 av kassans socialförsäkringsnämnd ändrades det tidigare beslutet på så sätt att Arne H. medgavs handikappersättning med endast 34 procent av basbeloppet men från och med oktober 1988. Beslutet justerades den 7 maj 1990 och beslutsmeddelande har daterats den 16 maj 1990. Den 15 juni 1990 meddelade försäkringskassan ett förnyat beslut med vissa korrigeringar av belopp i beslutsmeddelandet den 16 maj 1990. Arne H. överklagade beslutet. I dom den 20 februari 1991 ändrade Försäkringsrätten för Mellansverige försäkringskassans beslut den 16 maj 1990 endast på så sätt att handikappersättning efter 50 procent av basbeloppet skulle utges för tiden oktober 1989 - maj 1990. Dödsboet efter Arne H. överklagade domen. I dom den 27 april 1993 ändrade Försäkringsöverdomstolen inte försäkringsrättens dom. - I ansökningen om resning yrkade dödsboet efter Arne H. att Regeringsrätten skulle undanröja Försäkringsöverdomstolens dom den 27 april 1993, Försäkringsrättens för Mellansverige dom den 20 februari 1991, Stockholms läns allmänna försäkringskassas beslut den 16 maj 1990 och den 15 juni 1990 samt förklara att Arne H. var berättigad till handikappersättning med 65 procent av basbeloppet för tiden oktober 1988 - december 1990 och med 69 procent av basbeloppet för tiden januari- april 1991. Vidare ansökte dödsboet om återställande av försutten tid för att kunna överklaga försäkringskassans beslut den 6 december 1989. Till stöd för ansökningarna anförde dödsboet bl.a. följande. Försäkringskassans och försäkringsdomstolarnas handläggning av frågan om handikappersättning till Arne H. hade genomgående handlagts felaktigt. Det grundläggande felet var att försäkringskassan fattat två olika, delvis mot varandra stridande beslut i saken - ett den 6 december 1989 och ett annat den 16 maj 1990 - men utgått från att det senare beslutet var det definitiva och enda överklagbara beslutet. Arne H. hade därför inte haft möjlighet att överklaga kassans beslut den 6 december 1989. En överprövning av kassans senare beslut - som han överklagade - var enligt lag begränsad till en prövning inom de ramar som anges i 20 kap. 10 § och 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Trots detta hade försäkringsdomstolarna - sedan det klarlagts att kassans beslut den 6 december 1989 var det grundläggande beslutet - delvis prövat även frågor som legat utanför dessa ramar. Denna prövning hade emellertid varit godtycklig och förbisett väsentliga sakförhållanden. En ny prövning av ersättningsbeloppen till Arne H. borde därför komma till stånd genom att Regeringsrätten beviljade återställande av den försuttna tiden och resning. -Regeringsrätten (1996-06-25, Tottie, Dahlman, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Det ärende som försäkringskassans beslut den 6 december 1989 avser får anses ha i sak överprövats av Försäkringsöverdomstolen genom dess dom den 27 april 1993. Med hänsyn härtill föreligger inte sådana omständigheter som bör föranleda att den försuttna tiden för överklagande av kassans beslut den 6 december 1989 skall återställas. - Vad dödsboet efter Arne H. anfört i Regeringsrätten till stöd för att högre handikappersättning skall utgå än som följer av Försäkringsdomstolens dom den 27 april 1993 utgör i allt väsentligt en upprepning och vidareutveckling av de argument som anförts redan i den ordinarie processen och som får anses ha i sak prövats i denna. Regeringsrätten finner att dödsboet inte har visat att det finns synnerliga skäl att pröva frågan om handikappersättning på nytt. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna. (fd I 1996-08-18, Liljeros)

*REGI

*INST