RÅ 1996 not 19

Not 19. Överklagande av Bengt E. ang. rätt till besvär i särskild ordning avseende inkomsttaxering 1988. - I dom den 4 februari 1991 avgjorde Länsrätten i Göteborgs och Bohus län ett mål angående Bengt E:s inkomsttaxering 1988. Därvid avslog länsrätten ett yrkande om förlustavdrag med 34 432 kr, avseende förlust under beskattningsåret 1986, med följande motivering: För rätt till förlustavdrag krävs enligt 2 § andra stycket lagen (1960:63) om förlustavdrag bl.a. att deklarationsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår. - Bengt E. har i den numera avlämnade deklarationen för taxeringsåret 1988 yrkat avdrag för förlust hänförlig till beskattningsåret 1986, för vilket deklarationsskyldighet förelegat år 1987 med hänsyn till att bruttointäkterna av hans förvärvskällor överstigit 6 000 kr. Enligt vad länsrätten inhämtat har emellertid deklaration till ledning för 1987 års taxering inte kommit in till lokala skattekontoret i Linköping förrän den 13 mars 1989 och i samband med Bengt E:s besvär över åsatt skönstaxering år 1987. Vid angivna förhållanden och då vad Bengt E. anfört angående sin sjukdom inte visar att han varit ur stånd att avlämna deklaration i rätt tid år 1987 kan han inte erhålla yrkat förlustavdrag. - I överklagande som kom in i juli 1992 vidhöll Bengt E. yrkandet om förlustavdrag. Han anförde bl.a. följande. Vederbörande taxeringsnämnd åsatte honom i avsaknad av självdeklaration skönsmässiga taxeringar 1987. I domen den 9 december 1991 tog dock länsrätten upp hans besvär till prövning enligt 100 § taxeringslagen ( 1956:623), TL, och lade den till besvären fogade självdeklarationen till grund för att undanröja åsatta taxeringar jämte skattetillägg och förseningsavgift. Anledningen till att 1987 års självdeklaration lämnades in för sent var att han då drabbades av ett svårartat diskbråck, för vilket han opererades i december 1988. Det nu yrkade förlustavdraget hänförde sig till taxeringsåret 1987. - Det kunde väl förhålla sig på det sättet att en förutsättning för att förlustavdrag skall kunna medges var att deklarationsskyldighet fullgjorts under vederbörligt taxeringsår. I det fall deklaration ej avgivits på grund av sjukdom och detta i efterhand godkänts av administrativ domstol genom undanröjande av åsatt taxering och taxering verkställts på basis av ingiven självdeklaration borde därav följa att även förutsättning för förlustavdrag skulle anses föreligga. -Kammarrätten i Göteborg (1994-10-19, Edlund, Ahlquist, Norgren): Kammarrätten, som endast prövar överklagandet såsom besvär i särskild ordning, gör följande bedömning. - De bestämmelser som i förevarande mål är tillämpliga för prövningen av frågan om rätt till besvär i särskild ordning föreligger återfinns i 100 § första stycket 7) samt andra stycket TL. Enligt förstnämnda lagrum föreligger besvärsrätt i särskild ordning om den skattskyldige eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen. I paragrafens andra stycke stadgas vidare att besvärstalan ej må tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering. - Av 2 § lagen (1960:63) om förlustavdrag framgår att en förutsättning för rätt till förlustavdrag är att deklarationsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår. Bengt E. avgav under år 1987 inte någon självdeklaration. Avdrag för förlust hänförlig till beskattningsåret 1986 kan därför inte medges. Redan av detta skäl, då således villkoren i 100 § första stycket 7) inte är uppfyllda, saknas förutsättning att som besvär i särskild ordning ta upp överklagandet till prövning. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Bengt E. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1996-02-02, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 § andra stycket sista meningen i den numera upphävda lagen (1960:63) om förlustavdrag krävdes för rätt till förlustavdrag, såsom kammarrätten framhållit, att deklarationsskyldigheten för förluståret hade fullgjorts under vederbörligt taxeringsår. Lagen innehöll inte någon bestämmelse som gjorde det möjligt att medge undantag från detta krav. Vad Bengt E. uppgett om att han på grund av sjukdom varit förhindrad att avge deklaration under år 1987 saknar således betydelse för bedömningen av hans rätt till avdrag för förlust som är hänförlig till 1987 års taxering. Kammarrättens avvisningsbeslut är således riktigt. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut. (fd III 1996-01-09, Persson)

*REGI

*INST