RÅ 1996 not 193

Not 193. Besvär i särskild ordning av Bo S. och Eva S. avseende inkomsttaxeringar 1987 och 1989. - Taxeringsnämnden åsatte i avsaknad av deklarationer Bo S. och Eva S. taxeringar efter skön för de aktuella taxeringsåren. Bo S. och Eva S. överklagade taxeringsnämndens beslut avseende taxeringsåret 1987 och åberopade därvid självdeklarationer vilka ingavs. I dessa yrkade de bl.a. avdrag för underskott i inkomstslagen annan fastighet och kapital.Länsrätten i Stockholms län (1990-05-08, ordförande Kullander) fann bl.a. att Bo S. och Eva S. - trots att de beretts tillfälle därtill - inte visat att de haft uppgivna räntekostnader i inkomstslagen kapital och annan fastighet och att avdrag för dessa kostnader därför inte kunde medges dem. Bo S:s och Eva S:s besvär lämnades utan bifall. - Bo S. och Eva S. överklagade länsrättens dom men deras överklaganden avvisades såsom för sent inkomna. Sedan de överklagat avvisningsbeslutet och samtidigt begärt att kammarrätten skulle ta upp besvären till prövning i särskild ordning, beslutade Kammarrätten i Stockholm (1994-04-08, Rydholm, Dinnetz, Salden Enerus) att inte ta upp besvären till prövning, då klagandena inte visat att de haft giltig ursäkt för att inte överklaga i ordinär väg. - Bo S. och Eva S. överklagade kammarrättens beslut att inte ta upp deras i särskild ordning anförda besvär till prövning. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. - Bo S. led sedan början av 1980-talet av minnesstörningar, vilket medfört att han inte bara glömt vad han skulle göra utan även glömt att han försummat att göra saker. Han hade emellertid inte förrän på senare tid fått klarhet i att han hade problem med minnet. Eva S. hade förlitat sig på Bo S:s förmåga att sköta ekonomin och makarnas självdeklarationer. Hon hade inte haft möjlighet att styra händelsernas förlopp, eftersom hon varit i god tro och inte förrän nu blivit medveten om makens minnesproblem. - Klagandena åberopade ett av docenten Lars-Olov Wahlund, Geriatriska kliniken, Huddinge sjukhus, den 18 september 1995 till Skattemyndigheten ställt intyg angående Bo S. Av intyget framgick att Bo S. vid tre tillfällen sedan januari 1993 vårdats på kliniken för utredning av minnesstörningar, att han led av minnesstörningar som funnits under åtminstone fyra år men att han själv uppgav att han hade haft minnesproblem under längre tid, vilket Wahlund bedömde sannolikt. I intyget uppgavs, att Bo S. för närvarande följdes både polikliniskt och inneliggande på geriatriska kliniken cirka en gång per år. - Regeringsrätten (1996-07-05, Wadell, Werner, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten noterar att klagandena hos kammarrätten anfört, att Bo S. led av minnesstörningar och åberopat ett av Lars-Olof Wahlund den 23 mars 1993 utfärdat läkarintyg samt att skattemyndigheten medgivit att besvären togs upp till prövning i särskild ordning. - Bo S:s och Eva S:s överklaganden av taxeringarna 1989 avvisades av Länsrätten i Stockholms län såsom för sent inkomna och då skäl att pröva besvären i särskild ordning inte visats föreligga. Kammarrättens avgörande av klagandenas överklaganden av länsrättens beslut meddelades samma dag som beslutet i fråga om taxeringarna 1987. Det kan anmärkas att skattemyndigheten i ett yttrande till kammarrätten den 29 mars 1993 hade medgivit att besvären över 1989 års taxering togs upp till prövning i särskild ordning och bifölls. - Regeringsrätten konstaterar att uppställningar avseende tillgångar och skulder samt inkomst- och utgiftsräntor ävensom ett antal kontobesked och årssammandrag från olika banker och finansinstitut fanns tillgängliga när kammarrätten avgjorde de båda målen. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Handlingarna i målet styrker Bo S:s och Eva S:s uppgifter om att deras taxeringar 1987 och 1989 blivit väsentligt för höga. Regeringsrätten finner vidare att utredningen styrker, att Bo S. lidit av minnesstörningar under de aktuella åren och att makarna S. först senare kommit till insikt om Bo S:s tillstånd. På grund härav får även ursäktlighetskriteriet i 100 § andra stycket taxeringslagen (1956:623) anses uppfyllt. Bo S:s och Eva S:s i särskild ordning anförda besvär skall därför upptas till prövning. Målet bör med hänsyn till omständigheterna vidare handläggas av länsrätt. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förordnar med bifall till Bo S:s och Eva S:s överklaganden att deras i särskild ordning anförda besvär över inkomsttaxeringarna 1987 och 1989 skall tas upp till prövning samt att målen skall vidare handläggas av Länsrätten i Stockholms län. (fd III 1996-06-26, Karlsson)

*REGI

*INST