RÅ 1996 not 210

Not 210. Överklagande av Socialnämnden i Sundbybergs kommun i mål om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. - Socialnämnden avslog i beslut den 25 oktober 1993 Lillian F:s ansökan om ekonomiskt bistånd till boendekostnad för november månad 1993. Beslutet motiverades med att behovet kunde tillgodoses genom att borgensmannen betalade. - Lillian F. överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Med en veckas varsel blev hon uppsagd från lägenheten hon hyrde i andra hand. Hon erhöll en ny bostad med kontrakt i förstahand, men på grund av anmärkning hos kronofogdemyndigheten var hon tvungen att ha en borgensman för att kunna teckna kontraktet. Trots att hon flera gånger var i kontakt med Sundbybergs socialdistrikt blev hon inte upplyst om att hon inte kunde få hjälp till hyran på grund av släktingens borgensåtagandet. -Länsrätten i Stockholms län (1994-03-21, ordförande Nordlund): Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av handlingarna i målet framgår att Lillian F. är en ensamstående kvinna med tre söner, födda år 1974, 1977 och 1984. Hon har varit sjukskriven de senaste sju åren. I mars månad 1993 flyttade hon från Örebro till Solna. Hon erhöll en lägenhet med förstahandskontrakt i Sundbyberg, men blev till en början inte godkänd som hyresgäst på grund av anmärkningar hos kronofogdemyndigheten. En släkting åtog sig att gå i borgen för henne och hon fick därefter ett kontrakt på en lägenhet med fyra rum och kök och månadshyra på 7 086 kr. - Länsrätten gör följande bedömning. - Med hänsyn till omständigheterna i målet finner länsrätten att det förhållande att Lillian F:s släkting har gått i borgen för henne inte innebär att hennes behov härigenom kan anses vara tillgodosett. För att Lillian F. skall anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå är hon berättigad till ekonomiskt bistånd till skälig boendekostnad för november månad 1993. Vid beräkningen av vad som kan anses utgöra skälig boendekostnad bör Socialstyrelsens rekommenderade normer för högsta godtagbara kostnad vid beräkning av underhållsbidrag beaktas. Överklagandet skall således bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar, med ändring av socialnämndens beslut, att Lillian F. är berättigad ekonomiskt bistånd till skälig boendekostnad för november månad 1993. - Länsrätten förpliktigar socialnämnden i Sundbybergs kommun att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom. - Socialnämnden överklagade länsrättens dom och anförde. Lillian F. besökte socialförvaltningen första gången den 21 oktober 1993. Hon fick då information om att genom att en släkting gått i borgen för hennes hyra, så ansågs behovet av ekonomiskt bistånd tillgodosett på annat sätt. Socialnämnden förutsatte att såväl hyresvärden som Lillian F. och borgensmannen var medvetna om ett borgensåtagandes rättsliga verkan samt att ovannämnda parter även gjort bedömningen att Lillian F., med den inkomst hon hade då hyresavtalet gjordes upp, själv kunde bekosta sitt boende. Vidare yrkade socialnämnden verkställighetsförbud. - Kammarrätten i Stockholm (1994-05-02, Trygve, Tenne, Sundin): Kammarrätten, som prövar målet slutligt, beslutar följande. - Med hänsyn till att Lillian F. fr.o.m. den 1 december 1993 fått en lägenhet om tre rum och kök, med en hyra på 4 400 kr och till omständigheterna i målet bör Lillian F., trots att en släkting gått i borgen. för hennes hyra, anses berättigad till bistånd till skälig boendekostnad för november månad 1993. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Hos Regeringsrätten fullföljde socialnämnden sin talan. - Regeringsrätten (1996-09-23, Björne, Brink, Tottie, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om den omständigheten att en släkting till Lillian F. iklätt sig borgensansvar för hennes förpliktelser enligt ett hyresavtal, som hon ingått, skall anses innebära att hennes behov kan tillgodoses på annat sätt än genom bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. - I ett avgörande som återgetts i RÅ 1995 ref. 63 har Regeringsrätten tagit ställning till vilken betydelse som i det aktuella hänseendet skall tillmätas en borgensförbindelse. Regeringsrätten konstaterade först att en kommun inte ansetts kunna välja att gå i borgen för ett banklån i stället för att lämna kontant hjälp (RÅ 1992 ref. 89). Samma synsätt borde enligt Regeringsrätten anläggas när kommunen ville hänvisa biståndssökanden till att ta ett lån med enskild person såsom borgensman eller att låta en borgensman direkt svara för utgiften. Eftersom det i målet inte framkommit något som tydde på att avsikten varit att borgensmännen vid bristande betalning från bidragssökandens sida slutligen skulle svara för de ifrågavarande kostnaderna - eller att det på annat sätt inte skulle vara fråga om ett sedvanligt borgensåtagande - fann Regeringsrätten att socialnämnden inte hade rätt att med hänvisning till borgensförbindelsen underlåta att utge kontant bidrag. - Inte heller i förevarande mål finns anledning att anta annat än att det är fråga om ett sedvanligt borgensåtagande. Mot bakgrund av Regeringsrättens principiella ställningstagande i RÅ 1995 ref. 63 skall överklagandet därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 1996-09-03, Noring)

*REGI

*INST