RÅ 1995:63

Socialnämnden i Sundbybergs kommun beviljade den 7 juni 1993 T.L. bistånd till uppehälle med 2 121 kr för juni månad 1993 men avslog ansökan om bistånd till hyra för samma månad. Som skäl för avslaget angavs att behovet kunde tillgodoses på annat sätt.

Länsrätten i Stockholms län

T.L. överklagade och yrkade att hon skulle medges det begärda biståndet. Som grund härför anförde hon bl.a. följande. Hennes föräldrar hade gentemot hyresvärden åtagit sig att svara för hennes hyra i händelse av utebliven betalning eftersom det var hennes enda chans att få eget boende. Varken hon eller hennes föräldrar mådde bra av att hon bodde kvar i föräldrahemmet på föräldrarnas bekostnad. Om hon inte accepterade ett av de tre lägenhetsförslag hon fick från bostadsförmedlingen skulle hon hamna långt ner på deras lista. På grund av det uteblivna biståndet till hyra hade hennes föräldrar blivit tvungna att hjälpa henne ekonomiskt vilket hade inneburit att även föräldrarna hade fått problem med sin ekonomi.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1994-03-25, ordförande Assarsson) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen, (1980:620), SoL, har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av handlingarna i målet framgår att T.L. är en arbetslös och aktivt arbetssökande kvinna med eget boende. Hon bodde tidigare hemma hos föräldrarna men detta fungerade inte särskilt bra. T.L. söker en person att dela lägenheten och hyreskostnaden med. - Länsrätten finner att den underhållsskyldighet T.L:s föräldrar tidigare har haft har upphört och T.L. har själv att svara för sina boendekostnader. Eftersom T.L. saknar egna medel för betalning av hyran är hon berättigad till bistånd trots föräldrarnas borgensansvar. Då hyreskostnaden inte överstiger högsta godtagbara kostnad enligt Socialstyrelsens rekommendationer och då T.L. själv söker minska sina boendekostnader genom delat boende bör bistånd medges med 3 945 kr till hyra. - Länsrätten bifaller besvären och förpliktigar Socialnämnden i Sundbybergs kommun att till T.L. utge ekonomiskt bistånd med 3 945 kr till hyra för juni månad 1993.

Kammarrätten i Stockholm

Socialnämnden överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle undanröjas. Som grund härför anförde nämnden i huvudsak följande. T.L. var tillförsäkrad ekonomisk hjälp till hyran genom att hennes föräldrar gått i borgen för hyresavtalet såsom för egen skuld. Hennes behov av bistånd kunde därför tillgodoses på annat sätt än genom bistånd enligt 6 § SoL.

Kammarrätten i Stockholm (1994-07-01, Konradsson, referent, Lundvall, Nordelius) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.

Socialnämnden fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-11-16, Tottie, Wadell, Sjöberg, Baekkevold) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Så länge föräldrars underhållsskyldighet består är de framför socialtjänsten skyldiga att svara för sitt barns levnadskostnader, inberäknat kostnaden för boendet. När underhållsskyldigheten upphört är det emellertid inte givet att barnets behov av bistånd skall bedömas helt med bortseende från familjens ekonomiska situation. Har denna inte förändrats anses sökanden inte berättigad till bistånd till del av familjens boendekostnad under tid den unge bor kvar i föräldrahemmet (RÅ 1994 ref. 61). Väljer han eller hon ett eget boende kan det däremot bli aktuellt med bistånd till detta. Lämnar den unge hemmet utan att ännu ha egen inkomst eller blott otillräcklig sådan måste dock biståndet anpassas till vad som får betraktas som en skälig kostnadsnivå med tanke på att det gäller en ung biståndssökandes första självständiga boende.

I förevarande mål har socialnämnden inte gjort gällande att T.L. ådragit sig boendekostnader, som med hänsyn till det nyss anförda inte bör berättiga henne till det begärda biståndet. Föremål för Regeringsrättens prövning är endast frågan om det förhållandet att hennes föräldrar iklätt sig borgensansvar för hennes förpliktelser enligt avtalet med hyresvärden skall anses innebära att hennes behov kan tillgodoses på annat sätt än genom bistånd enligt 6 § SoL.

Regeringsrätten har tidigare prövat frågan om en kommun, när rätt till bistånd föreligger, kan välja att gå i borgen för banklån i stället för att lämna kontant bidrag. Domstolen fann därvid att sökanden inte behövde nöja sig med borgen för lån från annat håll (RÅ 1992 ref. 89 med hänvisning till SOU 1977:44 s. 110-111 och prop. 1979/80:1 del A s. 203). Samma synsätt bör anläggas när kommunen vill hänvisa sökanden till att ta ett lån med enskild person såsom borgensman eller att direkt tillgodose uppkommet behov genom att låta en borgensman svara för utgiften. Sökanden bör i den sist nämnda situationen inte tvingas att i första hand ta borgensförbindelsen i anspråk och på så sätt komma att häfta i skuld till borgensmannen på samma sätt som om denne lånat sökanden beloppet.

I den mån T.L. inte förmår att själv erlägga hyran för sin bostad och hyresbeloppet därför utkrävs av borgensmännen ådrar hon sig motsvarande skuld till dem. Ingenting har framkommit som tyder på att hennes föräldrar i denna situation haft för avsikt att slutligen svara för hyreskostnaden eller att deras ställning på annat sätt inte skulle motsvara en borgensmans. Socialnämnden äger därför inte att med hänvisning till borgensförbindelsen underlåta att utge kontant bidrag till hyran. På grund härav och då nämnden inte invänt mot beloppets storlek skall överklagandet avslås.