RÅ 1996 not 217

Not 217. Ansökan av Adam G. om rättsprövning av beslut ang. tilläggsbestämmelser till detaljplan och upphävande av del av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Höganäs kommun beslutade den 21 april 1994 att upphäva del av detaljplan (byggnadsplan fastställd den 15 juni 1964) för del av Skäret samt att anta tilläggsbestämmelser för annan del av samma detaljplan. Syftet med upphävandet är enligt beskrivningen att hindra vidare utbyggnad av området med ny bebyggelse. Syftet med tilläggsbestämmelserna är att något utvidga byggrätten för redan bebyggda fastigheter så att den bättre svarar mot nuvarande förhållanden. Det aktuella området är beläget på nordöstra delen av Kullahalvön. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Malmöhus län den 6 februari 1996 att avslå överklagandena. - Länsstyrelsens beslut överklagades av bl.a. Adam G. med yrkande att befintliga byggrätter skulle bibehållas. Klagandena anförde att avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen var felaktig. -Regeringen (Miljödepartementet (1996-05-15) avslog överklagandena och anförde som skäl för beslutet. Regeringen konstaterar att genomförandetiden för den detaljplan, som upphävandebeslutet avser, har gått ut. Enligt 5 kap. 11 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10) får en detaljplan efter genomförandetidens utgång upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. Regeringen finner därför att kommunen haft fog för sitt beslut att upphäva delar av gällande plan. Tilläggsbestämmelserna för de delar där planen inte upphävs får anses godtagbara. - Regeringen finner således inte att de omständigheter som Adam G. och övriga klagande framfört utgör tillräckliga skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Adam G. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas och att det skulle inhiberas i avvaktan på att målet avgjordes. Han anförde bl.a. följande. Beslutet strider mot 2 kap. 18 § regeringsformen, 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL) samt konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Regeringen har gjort en felaktig avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Motiveringen av beslutet är felaktig eftersom man bortsett från att nybyggnadsförbud sedan 1970-talet gällt för fastigheten i avvaktan på att va-frågan skulle lösas. Denna har nu lösts. Ansökan om bygglov har gjorts. Enligt planen befintliga byggrätter bör kunna utnyttjas och möjligen utökas på sätt som skett med grannfastigheterna. - Regeringsrätten (1996-09-27, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Swartling, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Det är inte meningen att rättsprövning skall ske av politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Beträffande till en början frågan huruvida regeringsbeslutet strider mot Europakonventionen är följande att anmärka. Europakonventionen med de ändringar och tillägg som gjorts genom vissa närmare angivna tilläggsprotokoll gäller numera som svensk lag, se SFS 1994:1219. Av intresse i förevarande mål är närmast innehållet i artikel 1 av tilläggsprotokoll (den 20 mars 1952) till Europakonventionen. Däri stadgas att envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Vidare föreskrivs i artikeln att ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Härutöver framgår att nu nämnda bestämmelser inte inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. - Den i målet aktuella byggnadsplanen hade fastställts 1964 och var enligt övergångsbestämmelser till PBL att betrakta som en detaljplan vars genomförandetid gått ut. Visserligen har de byggrätter som tillskapats genom planen kommit att utplånas i och med planens upphävande. Det kan emellertid inte göras gällande att just Adam G:s rätt att bygga definitivt blivit berövad honom genom beslutet att upphäva byggnadsplanen. Han har lämnat in en ansökan om bygglov, och innan detta bygglovsärende slutligen avgjorts genom lagakraftägande beslut kan inte med visshet konstateras huruvida och i vad mån upphävandet av planen påverkat hans rättsställning. Regeringsrätten finner inte heller att den allmänna försvagning av hans rättsställning som ett planupphävande inneburit utgör tillräcklig grund för att hävda att regeringsbeslutet strider mot Europakonventionen och de rättsregler som härflyter ur denna konvention. - I övrigt har i målet inte framkommit att regeringen i något av de hänseenden som sökanden gjort gällande har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Inte heller i övrigt framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. - Adam G:s ansökan skall därför lämnas utan bifall. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1996-09-03, G. Mattsson)

*REGI

*INST