RÅ 1996 not 260

Not 260. Överklagande av Kuratorskonventet i Uppsala, Studentradioföreningen, ang. vitesföreläggande enligt närradiolagen. - Sedan Närradionämnden i beslut i september 1993 hade konstaterat att regelbundna återutsändningar av centralt producerade nyheter från TT inte var förenliga med det s.k. riksförbudet i närradiolagen, förelade nämnden den 13 oktober 1993 Kuratorskonventet vid vite om 50 000 kr att följa bestämmelsen i 11 § första stycket närradiolagen (1982:459). Efter överklagande av Kuratorskonventet upphävde Kammarrätten i Stockholm i dom den 14 april 1994 föreläggandet såsom alltför oprecist. - I beslut den 16 juni 1994, under en rubrik som angav att fråga var om en omformulering av beslutet från oktober 1993, förelade nämnden Kuratorskonventet, vid vite om 50 000 kr, att inte vidare i sina sändningar bryta mot 11 § första stycket närradiolagen på sätt som skett eller liknande. - I överklagande begärde Kuratorskonventet omprövning av beslutet. -Kammarrätten i Stockholm (1995-03-03, Avellan-Hultman, Horal; Hallberg skiljaktig): Enligt 11 § första stycket närradiolagen får sammanslutningens programutbud inte annat än i begränsad omfattning innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. Genom att regelbundet återutsända centralt producerade nyheter från TT finner kammarrätten att Kuratorskonventet brutit mot det s.k riksförbudet. Att nyhetssändningarna endast upptar ca 3 procent av sändningstiden kan med hänsyn till dess typ (centralt producerade nyhetssändningar) inte medföra att sändningarna bör undantas från riksförbudet. Vad Kuratorskonventet anfört rörande sändningarnas speciella natur medför inte heller skäl för undantag från riksförbudet. Radio- och TV-verket äger vid sådant förhållande enligt 13 a § närradiolagen förelägga den som överträtt bestämmelsen att vidta rättelse. Föreläggandet får förenas med vite. - Kammarrätten finner att Närradionämnden (numera Radio- och TV-verket) i sitt beslut den 16 juni 1994 genom att hänvisa till aktuellt lagrum och ange på vilket sätt överträdelsen skett får anses ha utformat vitesföreläggandet på sådant sätt att kravet på förutsebarhet kan anses uppfyllt. Kammarrätten finner inte att skäl föreligger att sätta ned det beslutade vitesbeloppet. - Kammarrätten avslår överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade Kuratorskonventet att vitesföreläggandet skulle undanröjas. - Regeringsrätten (1996-96-11-21, Wadell, Sjöberg, von Bahr, Baekkevold, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 11 § första stycket närradiolagen i lagens lydelse vid det i målet aktuella vitesföreläggandet i juni 1994 fick programutbudet hos sammanslutning som sänder närradio inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte framställts enbart för den egna verksamheten (det s.k. riksförbudet). Enligt 13 a § samma lag fick dåvarande Närradionämnden förelägga en sammanslutning att följa bestämmelserna och förena föreläggandet med vite. - Fråga i målet är i första hand om föreningen brutit mot 11 § första stycket närradiolagen. Om så är fallet uppkommer fråga bl.a. om vitesföreläggandets formulering. - Av handlingarna framgår att föreningen utsänt centralt producerade nyheter från TT. Sändningarna har skett åtta gånger om dagen måndag-fredag och har inte pågått längre än två minuter per sändning. Totalt har de utsända nyhetsprogrammen upptagit två-tre procent av föreningens sändningstid. - Närradionämnden fann i ett den 13 oktober 1993 fattat beslut att utsändningarna inte var förenliga med riksförbudet i närradiolagen och förelade föreningen vid vite om 50 000 kr att omedelbart följa bestämmelsen i 11 § första stycket närradiolagen. Sedan beslutet upphävts genom Kammarrättens i Stockholm dom den 9 maj 1994, har nämnden i sitt beslut i förevarande mål förelagt föreningen vid vite om 50 000 kr att inte vidare i sina sändningar bryta mot 11 § första stycket närradiolagen på sätt som nu skett eller liknande. - Av förarbetena till lagen (prop. 1981/82:127) framgår i huvudsak följande. Kravet på programmens lokala karaktär skall inte tillämpas rigoröst. Avsikten är inte att förbjuda varje program som saknar anknytning till sändningsorten eller enstaka program som produceras av t.ex. en riksorganisation med lokalavdelning på sändningsorten (s. 22). Avsikten är inte att ställa krav på programmets innehåll. I stället avses att förhindra sådana förfaranden som har förekommit under försöksverksamheten, nämligen att sända samma program över sändare i flera kommuner genom att antingen sända dem direkt över flera sändare eller genom att använda centralt inspelat material ämnat för flera sammanslutningar (s. 105). - Regeringsrätten gör följande bedömning. - I målet är fråga om utsändningar av centralt framställt material vilka enligt huvudregeln inte är tillåtna. Ett undantag gäller dock för sådana sändningar, om de sker i "begränsad omfattning". Denna formulering måste i vart fall anses innefatta en tidsmässig begränsning. Med hänsyn till vad som upplysts om sändningstiden för de i målet aktuella utsändningarna finner Regeringsrätten att dessa skett i begränsad omfattning och att föreningen inte har brutit mot stadgandet i 11 § första stycket närradiolagen. Vitesföreläggandet skall därför undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom undanröjer Regeringsrätten det av Närradionämnden förelagda vitet. (fd III 1996-10-15, Karlsson)

*REGI

*INST