1 §  I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljudradioprogram.

I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Lag (1993:122).

3 §  Närradio får inte sändas utan tillstånd av Radio- och TV-verket.

Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120).

Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det andra tillståndet. Lag (1994:399).

4 §  Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar som är juridiska personer, dock inte till andra än:

1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. Om särskilda skäl inte föranleder till annat, får tillståndet ges endast under förutsättning att verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.
2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under förutsättning att riksorganisationen har bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.
3. Församlingar inom svenska kyrkan.
4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.
5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål (närradioföreningar). Lag (1985:597).

5 §  Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Lag (1991:1566).

6 §  Radio- och TV-verket beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttjas för närradio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytterligare sändningsmöjligheter för närradio i en kommun. Lag (1994:399).

6 a §  Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningarna kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Radio- och TV-verket får i särskilda fall medge sändare med större räckvidd. Ett sådant medgivande bör lämnas endast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen.

Sändare som anges i första stycket får inte användas för andra slag av rundradiosändningar. Lag (1994:399).

7 §  För varje sändningsmöjlighet bestämmer Radio- och TV-verket vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske.

Om en sammanslutning som förelagts vid vite att följa bestämmelserna i denna lag avstår sändningstid, får Radio- och TV-verket besluta att sändningstiden inte får utnyttjas av någon annan sammanslutning under högst tre månader. Lag (1994:399).

8 §  Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt sammanslutningarnas önskemål. Om deras önskemål ej kan förenas, skall förtur ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

Varje beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Lag (1985:597).

9 §  För närradio gäller inte 6, 7 och 17--18 §§radiolagen (1966:755). Lag (1993:122).

10 §  En sammanslutning får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än sammanslutningen, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.

Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid. Lag (1993:122).

10 a §  Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under annonstid. Lag (1993:122).

10 b §  Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. Lag (1993:122).

11 §  Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.

En närradioförenings programutbud får innehålla endast

1. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på orten,
2. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten,
3. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet och
4. provsändningar av program, framställda av sammanslutningar som saknar sändningstillstånd, i varje enskilt fall under högst tre månader. Lag (1985:597).

12 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om närradio.

13 §  Radio- och TV-verket får återkalla ett tillstånd att sända närradio, om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,
2. sänder program trots att det inte finns utgivare för programverksamheten enligt 3 kap.3 och 4 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där,
3. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader, eller
4. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges ett nytt tillstånd. Lag (1994:399).

13 a §  Om sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen får Radio- och TV-verket förelägga den att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1994:399).

13 b §  Om sammanslutningen bryter mot 10--11 §§ får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga den att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1994:399).

14 §  En sammanslutning skall på uppmaning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket tillställa nämnden respektive verket sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite. Lag (1994:399).

15 §  Beslut enligt denna lag i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, beslut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § eller 13 b § vilket har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas. Lag (1994:399).

16 §  Om en domstol funnit att ett program i närradion innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten får domstolen i domen återkalla sammanslutningens tillstånd att sända. I ett sådant beslut får domstolen också bestämma en tid av högst ett år, eller om det finns synnerliga skäl högst fem år, inom vilket sammanslutningen inte får ges nytt tillstånd. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Om sammanslutningen vid tiden för domen inte har tillstånd att sända närradio får domstolen ändå besluta att sammanslutningen inte får ges nytt tillstånd. Lag (1993:122).