RÅ 1996 not 264
Framställning av Ali Reza G. om prövning av statsråds beslut om förvar
Not 264. Framställning av Ali Reza G. om prövning av statsråds beslut om förvar. - Svea hovrätt dömde den 20 januari 1993 Ali Reza G. för grovt narkotikabrott till fängelse i sex år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. - Inför villkorlig frigivning ansökte Ali Reza G. om upphävande av utvisningsbeslutet och om inhibition. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds (1996-10-10) beslutade enligt 11 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) att verkställigheten av utvisningsbeslutet skulle avbrytas i avvaktan på regeringens prövning. - Vidare beslutade hon att Ali Reza G. skulle tas i förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen då det med hänsyn till hans personliga förhållanden fanns anledning att anta att han skulle komma att hålla sig undan. - I Regeringsrätten yrkade Ali Reza G. att han skulle tas ur förvar. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Statsrådets beslut kunde inte godtas. I beslutsmotiveringen hade endast angivits innehållet i lagtexten i 6 kap. 2 § andra stycket utlänningslagen. Det framgick dock inte varför det med hänsyn till hans personliga förhållanden fanns anledning anta att han skulle hålla sig undan. Enbart det förhållandet att han avtjänat fängelsestraff kunde inte godtas som grund för förvar. Den svenska ambassaden i Teheran hade i skrivelse till Justitiedepartementet den 25 oktober 1996 anfört att risken för att han dömdes till dödsstraff inte kunde uteslutas. Enligt 8 kap. 1 § utlänningslagen fick en utvisning aldrig verkställas till ett land om det fanns grundad anledning att anta att utlänningen skulle vara i fara och straffas med döden. Med hänvisning till innehållet i ambassadens skrivelse var det inte sannolikt att utvisningsbeslutet skulle komma att verkställas. Förutsättningarna enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 utlänningslagen var därför inte uppfyllda. Vidare fanns det inget som med hänsyn till hans personliga förhållanden eller övriga omständigheter talade för att anledning fanns att anta att han skulle komma att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet. Han hade dels egna medel för sin försörjning sparade på bank, dels flera vänner som han kunde bo hos om han försattes på fri fot. Han var villig att underkasta sig uppsiktsbeslut. - Regeringsrätten (1996-11-22, Björne, Tottie, Swartling, Holstad, Nordborg): Regeringsrätten finner inte skäl att upphäva förvarsbeslutet. - Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet skall bestå. (fd I 1996-11-12, Perttu)