RÅ 1996 not 278
Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (avslag) / Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för delägare i handelsbolag (resningsärende)
Not 278. Ansökan av Anita E. om resning i ett mål ang. sjukpenninggrundande inkomst. - Anita E. anmälde den 16 april 1991 till Jönköpings allmänna försäkringskassa att inkomsten av hennes arbete på halvtid som tandhygienist (egen företagare) uppgick till 150 000 kr per år. - Försäkringskassan beslöt samma dag att fastställa hennes sjukpenninggrundande inkomst till 150 000 kr, B-inkomst. - Försäkringskassan inhämtade därefter från Jönköpings läns landsting att högsta lönen till en tandhygienist på specialklinik var 13 080 kr per månad. Försäkringskassan fick vidare uppgift från tandhygienisternas fackförbund, SRAT, att medellönen för Sverige var 13 600 - 14 300 kr samt att privatlön var ca 800 - 1 000 kr högre för Jönköpings län. - Försäkringskassan fastställde i beslut den 23 maj 1991 Anita E:s sjukpenninggrundande inkomst till 85 400 kr fr.o.m. den 30 april 1991. Beloppet utgjorde hälften av en månadslön om 14 000 kr multiplicerad med 12,2. - Anita E. överklagade och yrkade att beslutet om en årsinkomst om 150 000 kr skulle gälla. Hon anförde bl.a. följande. Hennes nettoinkomst under de tre senaste räkenskapsåren hade varit 236 534 kr, 258 053 kr resp. 215 481 kr. Riksförsäkringsverket rekommenderade (Allmänna råd 1986:6) att försäkringskassan använde högsta möjliga belopp när jämförelseinkomsten bestämdes. Om omfattningen av en företagares administrativa arbete m.m. inte kunde fastställas rekommenderade Riksförsäkringsverket att jämförelseinkomsten ökades med 10 procent. Om det var svårt att fastställa en jämförelseinkomst fick försäkringskassan söka vägledning av den försäkrades egna uppgifter till taxeringsmyndighet i allmän självdeklaration eventuellt jämförd med den slutliga taxerade nettointäkten. - Försäkringskassan höjde den 30 augusti 1991 Anita E:s sjukpenninggrundande inkomst med 8 500 kr till 93 900 kr fr.o.m. den 30 april 1991 på grund av att jämförelseinkomsten bort höjas 10 procent till följd av att Anita E. utför även administrativt arbete. -Länsrätten i Jönköpings län (1992-04-21, ordf. Ivarsson): I 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring stadgas att inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. - Länsrätten delar försäkringskassans bedömning att månadslönen för en privatanställd tandhygienist i Jönköpings län kan beräknas till 14 000 kr. Det finns inte grund för att göra ett högre påslag än med 10 procent på grund av att Anita E. har administrativa arbetsuppgifter som enligt hennes egen uppgift uppgår till 25 procent av den totala arbetstiden. Anita E:s sjukpenninggrundande inkomst skall därför rätteligen bestämmas till 93 900 kr i enlighet med försäkringskassans beslut. Den omständigheten att Anita E:s nettointäkt av rörelse har varit högre medför inte att hon är berättigad till en högre sjukpenninggrundande inkomst. På grund härav och då förutsättningar får anses ha förelegat för att ändra beslutet den 16 april 1991 med stöd av 20 kap. 10 a § 3) lagen om allmän försäkring kan Anita E:s överklagande inte bifallas. - Länsrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Kammarrätten i Jönköping (1993-04-29, Lindgren, Lihuvudh, Jarhov) fastställde länsrättens dom. - Sedan Anita E. fullföljt talan mot kammarrättens dom beslöt Försäkringsöverdomstolen den 12 december 1994 att inte meddela prövningstillstånd i målet. - I ansökningen yrkade Anita E. att hennes sjukpenninggrundande inkomst skulle bestämmas till ett belopp som utgjordes av hennes andel av nettointäkten från Tandläkare Bengt E. HB. Hon anförde bl.a. följande. Hennes inkomst hade felaktigt beräknats med ledning av bestämmelsen i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Benämningen "inkomst av arbete för egen räkning" torde nämligen endast kunna hänföras till inkomst i enskild firma. En enskild firma var ingen egen juridisk person, medan däremot både handelsbolag och aktiebolag var egna juridiska personer, vilka på egen hand kunde sluta avtal med annan part. Tandhygienistarbete som utfördes åt kund och de avtal som var förknippade härmed gällde vid enskild firma mellan kunden och tandhygienisten, medan i övriga fall avtalen gällde mellan kunden och bolaget. Om man var delägare och/eller anställd i ett handelsbolag eller ett aktiebolag som utförde tjänsten åt kunden utfördes ju arbetet för bolagets räkning och således inte för egen räkning. - Regeringsrätten (1996-12-05, Wadell, von Bahr, Eliason): Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. De omständigheter som Anita E. anfört är inte sådana att det kan anses föreligga skäl för att pröva saken på nytt. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1996-11-14, Nielsen)