RÅ 1996 not 43

Not 43. Ansökan av Erna E. om rättsprövning av beslut ang. undantag från bestämmelserna om strandskydd. - Erna E. och Hans-Erik E. ansökte hos Byggnadsnämnden i Lerums kommun om förhandsbesked och dispens från strandskyddsbestämmelserna för nybyggnad av två fritidshus och avstyckningar på fastigheten Huvden 1:7 (efter nyligen genomförd fastighetsbildning) i Lerums kommun. Byggnaderna skulle uppföras inom område med utökat strandskydd intill 300 m från strandlinjen enligt 15 § naturvårdslagen (1964:822). Fastigheten låg vid sjön Mjörn inom område av riksintresse för naturvården. Erna och HansErik E. uppgav i ansökan bl.a. att de ägt och brukat gården sedan 1961, att verksamheten på gården planerades bli utvecklad i olika avseenden och att gården skulle fördelas mellan barnen. De uppgav vidare att de önskade dispens från strandskyddet för jordbruksfamiljens behov. Sökandena uppgav att de ägde och drev ett flytande sommarcafe och att de hyrde ut rum till turister. - Byggnadsnämnden i Lerums kommun beslutade den 23 februari 1994 att avslå ansökan om bygglov och avstyrka dispens från strandskyddet, då 2 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. inte uppfylldes. Nämnden sände därefter ärendet vidare till Länsstyrelsen i Älvsborgs län för prövning av dispensfrågan. -Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1994-12-20) avslog ansökan om dispens och anförde bl.a. följande. Mjörn med omgivande stränder utgör riksintresse för naturvård. De idag obebyggda delarna av udden utgörs av en hävdad ekhage med mycket högt naturvärde enligt lövskogsinventering i Lerum. Vidare är området utpekat i länets naturvårdsplan som ett område med högt naturvärde, framförallt som en god fågellokal. De föreslagna tomterna är placerade i anslutning till befintlig bebyggelse. Strandområdena kring de tänkta avstyckningarna är de mest värdefulla eftersom det är där allmänheten har möjlighet att komma ner till stranden. Ytterligare bebyggelse skulle starkt begränsa allmänhetens möjlighet till strandnära friluftsliv samt påverka den värdefulla naturmiljön negativt. Även med en minskning av tomternas yta där en remsa närmast vattnet lämnas fri kommer allmänhetens tillträde att påverkas negativt. Enligt kommunens översiktsplan medges inte ny bebyggelse och anläggningar inom riksintresset utom där så prövas lämpligt genom detaljplanering. Enligt länsstyrelsens bedömning kan bebyggelse i föreslaget läge inte anses förenligt med intentionerna i kommunens översiktsplan eller med naturresurslagens bestämmelser om att områden av riksintresse skall skyddas från åtgärder som påtagligt kan skada natur och kulturmiljön. - Erna och HansErik E. överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna. De anförde i huvudsak följande. Erna och HansErik E. ansåg att de hade särskilda skäl för att erhålla dispens från strandskyddet. De garanterade oförändrade förutsättningar för det rörliga friluftslivet och de skulle komma att bevara livsvillkoren på både land och i vatten för såväl växt som djurliv. Tomten kunde bestå av en mindre yta om ca 700800 kvm. Intill det ena huset blev en ca 30 m bred lucka som blev tillgänglig för allmänheten. Stranden var dock otillgänglig och camping förekom sällan. Nybyggnaderna skulle inte komma att ta mark i anspråk så att allmänhetens tillträde till strandområdet påverkades negativt. Planerna skulle komma att påverka familjens ekonomi i hög grad. Arbetstillfällen skulle komma att skapas och det skulle även komma att medföra ekonomiska fördelar för samhället och kommunen. Vidare borde det vara möjligt att släppa fram ytterligare bebyggelse i anslutning till den idag befintliga bebyggelsen. - Länsstyrelsen anförde i yttrande av den 3 februari 1995 att de obebyggda områden som fanns i anslutning till den befintliga bebyggelsen var av stor betydelse för tillgängligheten till strandområdet och borde inte minskas ytterligare. Vidare uppgav länsstyrelsen att udden Huvden med sin rika lövskogsmiljö var ett av de mest värdefulla områdena inom riksintresset. - Erna och HansErik E. uppgav i yttranden av den 27 februari och den 9 april 1995 bl.a. att de få personer som besökte området använde den väg som går ut till udden. Övriga delar än yttersta udden var svårtillgängliga från såväl land som vatten. Då vägen skulle komma att förbli oförändrad så skulle även allmänhetens tillgång till området komma att kvarstå utan förändringar. De skulle inte komma att störa områdets naturvärden utan skulle dela med sig av dem och förevisa dem. - I yttrande av den 10 mars 1995 anförde länsstyrelsen att särskilda skäl för dispens från strandskyddsbestämmelserna inte förelåg. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-06-21): Regeringen delar länsstyrelsens bedömning att ytterligare bebyggelse skulle begränsa allmänhetens möjlighet till strandnära friluftsliv samt påverka den värdefulla naturmiljön negativt. Regeringen finner att särskilda skäl för att medge dispens från byggnadsförbudet inom strandskyddsområdet inte har framkommit i ärendet. Överklagandet bör därför avslås. Regeringen har samma dag fattat beslut i fråga om förhandsbesked för bygglov på samma fastighet i ärende nr M95/1683/9. - Erna E. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Den placering av fritidshusen som hon valt hindrade inte allmänhetens tillträde till området. Det var kostsamt att äga mark och hon borde ha någon förmån. Lagstiftningen borde inte drabba henne så hårt. Av familjeskäl borde en annan bedömning göras av ärendet. Hon var permanentboende på fastigheten men fick inte strandskyddsdispens medan sommarstugeägare fick bygga stora och vinterbonade hus. - Regeringsrätten (1996-02-28, Wahlgren, Björne, Dahlman, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Det är inte meningen att rättsprövning skall ske av politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening (jämför prop. 1987/88:69 s. 2325 och s. 234). - Enligt 16 a § naturvårdslagen (1964:822) får dispens medges från bestämmelserna om strandskydd i 16 § första stycket när särskilda skäl föreligger. Regeln ger således den beslutande myndigheten en viss frihet att bedöma om dispens skall ges. Handlingarna i målet ger inte vid handen att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för den handlingsfrihet som sålunda medgetts. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 199602-06, Hagelin)

*REGI

*INST