RÅ 1996 not 74

Not 74. Överklagande av Bertil I. ang. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. -Östergötlands läns allmänna försäkringskassa (1990-08-28) beslutade att dra in Bertil I:s arbetsskadelivränta fr.o.m. april 1990. Försäkringskassan motiverade sitt beslut med att Bertil I. genom arbetsbyte ökat sin förvärvsförmåga och att denna inte längre var nedsatt med minst en femtondel. - Bertil I. överklagade och yrkade att försäkringskassans beslut skulle upphävas och att han skulle få livränta med högre belopp än han uppburit fr.o.m. år 1984. Han anförde att han fortfarande hade samma arbetsgivare och arbetade på samma skola som han gjorde när han ådrog sig arbetsskadan. På grund av arbetsskadan blev han tvungen att upphöra med att ge konserter och ta emot privatelever. Hans inkomster hade år 1990 minskat med omkring 36 000 kr till följd av utebliven konsertverksamhet. Han hade dessutom förlorat omkring 40 000 kr per år på grund av uteblivna inkomster från privatelever. Han åberopade intyg från en del av sina privatelever. - Kammarrätten i Jönköping (1993-12-13, Fagerholm samt nämndemännen Johansson och Nilsson; Hessmark och Hjort skiljaktiga): Försäkringskassan beviljade genom skilda beslut Bertil I. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för tiden augusti 1984 augusti 1987 till följd av en skada i form av gitarristkramp som visat sig den 12 juni 1983. Han beviljades därefter livränta enligt nämnda lag med 21 000 kr per år fr.o.m. september 1987. Kassan bedömde därvid att hans inkomst av konsertverksamhet skulle ha uppgått till 21 000 kr per år om han inte ådragit sig arbetsskadan. Det nu aktuella ärendet började med en ny inkomstanmälan för sjukpenning. Beträffande livräntan yrkade Bertil I. sedermera redan i försäkringskassan höjning av konsertinkomsten och utökning till inkomstförlust även i fråga om privatlektioner. - Bertil I. uppbar åren 1980-1982 ersättning för konserter med 11 015 kr, 9 960 kr resp. 12 806 kr. År 1983 uppbar han för tid t.o.m. den 12 juni ersättning för konserter med 4 974 kr. Bertil I. uppgav i juni 1987 till försäkringskassan att hans inkomst av konsertverksamhet år 1987 skulle ha uppgått till minst 20 000-21 000 kr per år om han inte ådragit sig arbetsskadan. - Kammarrätten har tagit del av Bertil I:s självdeklarationer avseende inkomståren 1981-1983. I dessa har inte redovisats någon inkomst från undervisning av privatelever. - Bertil I. uppbar enligt uppgift från hans arbetsgivare fr.o.m. januari 1990 lön med 198 416 kr per år som musikpedagog på gymnasieskola. Om han i mars 1990 haft kvar den anställning som musikpedagog som han hade när ådrog sig arbetsskadan skulle hans lön ha uppgått till 160 000 kr per år. Fr.o.m. den 1 juli 1990 skulle lönen höjts till 167 000 kr per år. - Kammarrätten finner i likhet med försäkringskassan att Bertil I. genom att byta tjänst fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete förbättrad i sådan omfattning att försäkringskassan haft anledning att ompröva livräntan. Bertil I:s lön har i mars 1990 varit 38 416 kr högre än den skulle ha varit om han då haft kvar den anställning som han hade vid skadetillfället. Detta belopp överstiger den inkomst av konsertverksamhet som det kan antas att han skulle ha uppburit år 1990 om han inte ådragit sig arbetsskadan. Eftersom Bertil I. inte deklararerat för någon inkomst från undervisning av privatelever de närmaste åren för skadetillfället och då sådana inkomster inte låg till grund för hans sjukpenninggrundande inkomst som utgör livränteunderlag kan han trots ingivna intyg inte tillgodoräknas någon inkomstförlust till följd av uteblivna intäkter från privatelever. Försäkringskassan har därför haft fog för det överklagade beslutet. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Bertil I. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till Bertil I:s överklagande på så sätt att hans utgående livränta inte skulle dras in fr.o.m. april 1990. I övrigt bestred verket bifall till överklagandet. - Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1996-04-02, Brink, Tottie, Wadell, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet är fråga dels om försäkringskassan haft grund för att dra in Bertil I:s livränta fr.o.m. april 1990, dels om hans inkomst från undervisning av privatelever skall vara livräntegrundande. - Såsom framgår av kammarrättens dom beviljade Östergötlands läns allmänna försäkringskassa genom skilda beslut Bertil I. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring för tiden augusti 1984 - augusti 1987 till följd av en skada i form av gitarristkramp som visat sig den 12 juni 1983. Han beviljades därefter genom beslut den 29 september 1987 livränta enligt nämnda lag med 21 000 kr per år fr.o.m. september 1987. Kassan bedömde därvid att hans inkomst av konsertverksamhet skulle ha uppgått till 21 000 kr per år om han inte ådragit sig arbetsskadan. Det nu aktuella målet började med att Bertil I. i en inkomstuppgift för sjukpenning, som kom in till försäkringskassan den 19 oktober 1989, beräknade sin årliga inkomst av anställning till 178 934 kr. Efter utredning beslutade försäkringskassan den 28 augusti 1990 att livränta inte skulle utgå fr.o.m. april 1990. Som skäl för beslutet hänvisade kassan till att Bertil I. genom arbetsbyte ökat sin förvärvsförmåga efter skadan och att hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete inte längre var nedsatt med minst en femtondel. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Bertil I. har sedan år 1984 haft musikundervisning i samma klassrum. Han hade från början tjänst vid Kommunala musikskolan med ett antal timmars fyllnadstjänst på musikgymnasium. Förhållandena ändrades sedermera så att han nu har tjänst vid musikgymnasiet med ett antal timmars fyllnadstjänst vid Kommunala musikskolan. Han har hela tiden arbetat heltid. - Bertil I. har till stöd för sin talan anfört bl.a. Skadan medför fortfarande inkomstförlust från konsertverksamhet och tjänstgöringen mellan de olika skolformerna skiftar beroende på elevantal. Någon förändring av arbetsuppgifterna har inte skett. Inkomstförlusten från privatelever utgör det dubbla i förhållande till konsertverksamheten. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Regeringsrätten finner i likhet med kammarrätten att Bertil I:s inkomstförlust till följd av uteblivna intäkter från undervisning av privatelever inte skall vara livräntegrundande. Hans talan i denna del kan därför inte bifallas. - Den livränta med 21 000 kr fr.o.m. september 1987 som beviljades Bertil I. genom försäkringskassans beslut den 29 september 1987 var avsedd att täcka de inkomstförluster som arbetsskadan medförde genom att han inte längre kunde ha kvar sin konsertverksamhet. Livräntan tidsbegränsades inte. För att en livränta som har fastställts att utgå tills vidare skall kunna omprövas krävs enligt 4 kap. 12 § lagen om arbetsskadeförsäkring att en ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. - Av utredningen i målet framgår inte att någon ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet om livränta. Det förhållandet att Bertil I:s anställningsförhållanden ändrats och att han fått högre lön saknar således i förevarande fall betydelse. Förutsättningar för att ompröva den Bertil I. beviljade livräntan har därför inte förelegat och försäkringskassan har således saknat fog för sitt omprövningsbeslut. Bertil I. är följaktligen berättigad till fortsatt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring efter mars 1990. Bertil I:s talan i denna del skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar på så sätt kammarrättens dom att Regeringsrätten, med upphävande av försäkringskassans beslut, förklarar Bertil I. berättigad till fortsatt livränta efter mars 1990. - Regeringsrätten överlämnar målet till försäkringskassan för erforderlig handläggning. (fd III 1996-03-19, Eva Hedlund)

*REGI

*INST