RÅ 1996 not 78
Beräkning av besvärstid när delgivning skett med såväl part som behörigt ombud
Not 78. Överklagande av Lars-Ragnar H. ang. eftertaxering för 1988, m.m. - Lars-Ragnar H. överklagade en av Länsrätten i Älvsborg den 28 november 1994 meddelad dom ang. eftertaxering för 1988, m.m. -Länsrätten i Älvsborgs län (1995-02-03): Länsrätten meddelade dom den 28 november 1994. Lars-Ragnar H. delgavs domen den 2 december 1994. Enligt lag och meddelad besvärshänvisning skulle överklagandet ha inkommit till länsrätten inom två månader från den dag då Lars-Ragnar H. fick del domen, dvs. senast den 2 februari 1995. Överklagandet inkom till länsrätten den 8 februari 1995 och således för sent. Länsrätten finner med hänsyn härtill att överklagandet skall avvisas. - Länsrätten avvisar överklagandet. - Lars-Ragnar H. överklagade och yrkade att hans talan skulle tas upp till prövning. Han anförde bl.a. följande. Han hade utfärdat fullmakt för sitt ombud, civilekonomen Leif J., att företräda honom i målet avseende 1988 års taxering. Fullmakten, som var skriftlig, fanns fogad till länsrättens akt. Länsrätten hade i sin dom uppfattat Leif J. som hans ombud. Lars-Ragnar H. hade delgivits genom rekommenderat brev med mottagningskvitto medan hans ombud erhållit lösbrev med delgivningskvitto. Detta förfaringssätt från länsrättens sida måste anses strida mot bestämmelserna i 11 § delgivningslagen. Den omständigheten att ombudet erhållit domen i lösbrev med delgivningskvitto utan att samtidigt meddelats om att huvudmannen, Lars-Ragnar H., delgivits genom rekommenderat brev stred mot delgivningslagens bestämmelser. Den rättsfråga som nu uppkommit avsåg frågan om tiden för rättidiga besvär skulle räknas från huvudmannens mottagande av domen eller från ombudets mottagande av domen. Ett flertal rättsfall visade att om rättegångsombud fanns och denne var behörig att mottaga handling för huvudmannens räkning, fatalietiden skulle räknas från ombudets mottagande av handlingen (jfr RÅ 1987 not. 701). Då en skattskyldig, som i detta fall, uppdragit åt ett ombud att allt som rör målet föra hans talan, mottaga handlingar etc. och då rätten utan minsta tvivel uppfattat ombudet i denna hans funktion kunde det inte vara rimligt att räkna fatalietiden från annan tid än då ombudet erhållit delgivning i målet. Av förarbetena till 11 § delgivningslagen framgick tydligt att lagstiftaren avsett att ombudet i första hand skall delges men att ombudet även skulle underrättas när "handlingen av någon anledning har överbringats till huvudmannen". Med hänsyn till att länsrätten i detta mål inte underrättat hans ombud om att domen samtidigt delgivits honom måste länsrätten anses ha brustit i sin upplysningsskyldighet gentemot ombudet jämlikt 11 § i delgivningslagen. Under sådana omständigheter var det rimligt att beräkna fatalietiden med utgångspunkt från det datum då ombudet mottagit och kvitterat domen den 15 december 1994. Vid en sådan bedömning var besvären över 1988 års inkomsttaxering, som inkommit till länsrätten den 8 februari 1995, rättidigt anförda och skulle därför upptas till prövning av kammarrätten. - Kammarrätten i Göteborg (1995-04-21, Jarnevall, Wileke, Fornbäck): I 11 § första stycket delgivningslagen (1970:428) sägs att om den med vilken delgivning skall ske har ombud i målet eller ärendet, bör handlingen som ombudet är behörigt att mottaga, överbringas till ombudet. Överbringas handlingen till huvudmannen, bör ombudet underrättas härom. - Av handlingarna i målet framgår att Lars-Ragnar H. lämnat fullmakt för Leif J. att företräda honom i ärende och mål hos samtliga domstolar. Fullmakten anger att ombudet är behörigt att bl.a. mottaga delgivningar. - Lars-Ragnar H. fick del av domen den 2 december 1994 enligt ett av honom undertecknat delgivningskvitto. Hans befullmäktigade ombud Leif J. fick del av domen den 15 december 1994 enligt delgivningskvitto. - Kammarrätten gör följande bedömning. - När delgivning av överklagat beslut skett med såväl part som med behörigt ombud skall besvärstiden räknas med utgångspunkt från den dag då delgivning först ägde rum (jfr RÅ 1994 ref. 68). Besvärstiden skall därför räknas från den 2 december 1994 då Lars-Ragnar H. fick del av domen. Eftersom besvärsskrivelsen har kommit in till länsrätten först den 8 februari 1995 och således efter besvärstidens utgång har länsrätten haft fog för sitt avvisningsbeslut. Lars-Ragnar H:s invändning om att länsrätten inte ha fullgjort sin upplysningsskyldighet, jämlikt 11 § delgivningslagen, föranleder inte någon annan bedömning. - Kammarrätten fastställer länsrättens avvisningsbeslut. - Lars-Ragnar H. fullföljde sin talan. - Riksskatteverket tillstyrkte bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1996-04-03, Brink, Tottie, Wadell, von Bahr, Baekkevold): Regeringsrätten delar kammarrättens bedömning. - Anmärkas kan att det enligt 8 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ankommer på kammarrätt att pröva en ansökan om återställande av försutten tid för att överklaga en av länsrätt meddelad dom. - Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut. (fd III 1996-03-06, Hartzell)