RÅ 1996:2
Dödsbo har ansetts behörigt att väcka talan om den avlidne tillkommande sjukpenning.
R.K. avled i februari 1988. I mars 1990 ansökte dödsboet efter R.K. om att retroaktivt utfå R.K. tillkommande sjukpenning för tiden september 1981 - juni 1984. Dödsboet gjorde därvid, med stöd av olika läkarintyg och annan utredning, gällande att R.K. under denna tid haft sin arbetsförmåga helt nedsatt p.g.a. sjukdom och att sjukdomen gjort honom oförmögen att själv göra anspråk på sjukpenning.
Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa beslöt den 18 mars 1991 att avslå dödsboets begäran om retroaktiv sjukpenning. Som skäl för beslutet angav kassan, dels att rätten till ersättning var preskriberad, dels att förutsättningar för utgivande av sjukpenning för tid före anmälan inte förelåg.
Kammarrätten i Sundsvall
Dödsboet överklagade försäkringskassans beslut.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (1993-05-24, Sjöberg, Mattsson, Lindman Terud, referent) yttrade: Av handlingarna i målet framgår bl.a. att R.K:s dödsbo den 30 mars 1990 hos försäkringskassan begärt utbetalning av sjukpenning för R.K. som avled den 24 februari 1988. Någon anmälan om sjukdom, innefattande begäran om sjukpenning, har inte dessförinnan gjorts av R.K. själv. - Förmån av sjukpenning är enligt kammarrättens mening av sådan beskaffenhet, att det krävs särskild prövning för att den skall utgå och vidare att det föreligger en viljeyttring under den försäkrades livstid av honom själv eller behörig företrädare för honom. Med hänsyn härtill hade försäkringskassan inte bort pröva dödsboets begäran. Försäkringskassans beslut skall därför undanröjas. - Med undanröjande av försäkringskassans beslut avvisar kammarrätten dödsboets där förda talan.
Dödsboet överklagade hos Försäkringsöverdomstolen och yrkade att kammarrättens beslut skulle upphävas och att målet skulle visas åter till kammarrätten för prövning i sak.
Prövningstillstånd meddelades.
Riksförsäkringsverket medgav bifall till dödsboets talan.
I enlighet med punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen överlämnades målet till Regeringsrätten för prövning.
Regeringsrätten (1996-01-29, Brink, Wadell, Berglöf, Sjöberg, Baekkevold) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 3 kap. 1 § lagen om allmän försäkring stadgas att en hos försäkringskassa inskriven försäkrad har rätt till sjukpenning under de förutsättningar som anges i kapitlet. Enligt 14 § nämnda kapitel får sjukpenning inte utges för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där inte hinder mött för sådan anmälan eller annars särskilda skäl föranleder att sjukpenning bör utges. Formen för sjukanmälan är inte reglerad i lag eller annan författning. Anmälan kan vara muntlig eller skriftlig och kan göras av den försäkrade själv eller av någon annan.
Sjukpenning är en ekonomisk förmån som utges som kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom som nedsätter arbetsförmågan i föreskriven utsträckning. Rätten till sjukpenning prövas utifrån vissa i lagen angivna formella och materiella förutsättningar. Någon behovsprövning av förmånen skall inte göras. Förmånen kan därför inte sägas vara av sådan karaktär att den endast kan utges till den försäkrade personligen. Det kan således inte anses föreligga skäl att frånkänna ett dödsbo talerätt i fråga om rätt till sjukpenning med anledning av den avlidnes sjukdom.
Kammarrätten har mot bakgrund av det anförda inte bort avvisa R.K:s dödsbos i försäkringskassan anhängiggjorda talan om sjukpenning för förfluten tid på den grunden att dödsboet saknar talerätt. Målet skall därför visas åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.