RÅ 1996:26

Länsrätten i Stockholms län

Stockholms gatu- och fastighetsnämnd beslutade den 18 oktober 1995 att godkänna dels förslag till tilläggsavtal till genomförandeavtal för Norra Länken, dels förslag till genomförandeavtal med Vägverket om utbyggnad av Norra Länken.

A.S. överklagade besluten och yrkade att de skulle upphävas samt att verkställighetsförbud skulle utfärdas.

Länsrätten i Stockholms län (1996-01-02, ordförande Widström) avslog yrkandet om verkställighetsförbud.

A.S. överklagade och hemställde om verkställighetsförbud. Målet hade ännu inte slutligt avgjorts av länsrätten.

Kammarrätten i Stockholm (1996-01-24, Rydholm, Schele Fors, referent) beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

A.S. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Vid föredragning av målet på en av Regeringsrättens avdelningar förordnades med stöd av 5 § första stycket sista meningen lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att målet skulle avgöras av Regeringsrätten i dess helhet.

Regeringsrätten (1996-04-30, Wahlgren, Björne, Brink, Tottie, Dahlman, Palm, Wadell, Berglöf, Werner, Sjöberg, von Bahr, Swartling, Holstad, Baekkevold, Lindstam, Rundqvist, Nordborg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet uppkommer först frågan om A.S:s fullföljdsrätt till kammarrätten är beroende av att kammarrätten meddelar prövningstillstånd.

Att, i de fall där det är särskilt föreskrivet, kammarrätt får pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd framgår av 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Bestämmelserna om prövningstillstånd i kammarrätt infördes genom lagstiftning år 1994, SFS 1994:436 (nuvarande lydelse SFS 1994:1486). Särskilda föreskrifter om krav på prövningstillstånd i kammarrätt finns numera i ett stort antal lagar, såvitt är av intresse i förevarande mål i 10 kap. 13 § andra stycket kommunallagen (1991:900).

Av förarbetena till 34 a § förvaltningsprocesslagen framgår att utformningen av de nya generella reglerna om prövningstillstånd i kammarrätt, dvs. reglerna om dispensgrunder, knutits an till de regler som gäller för hovrätt (se prop. 1993/94:133 s. 34). Däremot har en annan lagteknisk lösning valts i vad gäller omfattningen av prövningstillståndskravet, en lösning som tillåter att man måltyp för måltyp reglerar användandet av prövningstillstånd. Vad som emellertid inte närmare berördes under förarbetena var spörsmålet hur det skall förfaras vid överklagande av beslut som inte omedelbart har stöd i den speciella lagstiftning i vilken bestämmelserna om krav på prövningstillstånd finns. Under handläggningen av mål av skilda typer förekommer nämligen ofta en rad frågor av processuell eller liknande karaktär, t.ex. beslut angående allmän rättshjälp, angående jäv mot ledamot av rätten m.m. dylikt. För en beskrivning av vilka typer av sådana beslut under rättegången som här avses kan hänvisas till 34 § första stycket förvaltningsprocesslagen, som i en katalog tar upp sådana slag av beslut under handläggningen som kan överklagas särskilt. I denna katalog återfinns även beslut vari rätten enligt 28 § förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande, dvs. den typ av beslut varom fråga är i detta mål.

Beträffande sådana beslut under handläggningen som avses i 34 § förvaltningsprocesslagen må framhållas att det i flertalet fall inte torde med framgång kunna göras gällande att beslutet fattats utan tillämpning av den lagstiftning som innehåller kravet på prövningstillstånd, även om anknytningen kan vara mer eller mindre stark. Exempelvis torde ett yrkande om inhibition inte kunna bedömas utan beaktande av de materiella förutsättningarna för den åtgärd som begärs inhiberad. Med den lagstiftningsteknik som kommit till användning vid införandet av kravet på prövningstillstånd i kammarrätt får det därför anses följdriktigt att detta krav, om inte annat särskilt stadgats, gäller även de beslut som avses i 34 § förvaltningsprocesslagen, när beslutet fattats i ett mål enligt en författning som innehåller bestämmelser om prövningstillstånd. Stöd för denna slutsats kan hämtas i de överväganden som tidigare gjorts angående utformningen av bestämmelserna om prövningstillstånd i Regeringsrätten och Högsta domstolen i prop. 1979/80:105 s. 45-47 och i prop. 1988/89:78 s. 54-59. Härtill kommer att frågan, huruvida krav på prövningstillstånd skall anges i den lagstiftning som särskilt reglerar en viss måltyp eller anges i den generella processrättsliga lagstiftningen, uppenbarligen har behandlats som en rent teknisk lämplighetsfråga i 1994 års lagstiftning, där den förra linjen valts för kammarrättsprocessens del utan hänsyn till att den senare linjen kommit till användning för hovrättsprocessens del, och utan diskussion huruvida linjevalet kunde få konsekvenser för den praktiska tillämpningen. Slutligen skall framhållas att reglerna om prövningstillstånd i kammarrätt inkluderar ändringsdispens, vilket innebär att kammarrätten är skyldig att meddela prövningstillstånd när anledning förekommer till ändring i det slut som länsrättens avgörande innehåller. Det får anses att klagandens behov av rättsskydd därigenom är i tillräcklig grad tillgodosett. Av det sagda följer att, om krav på prövningstillstånd i kammarrätt föreskrivits för en viss måltyp, detta krav omfattar även sådana beslut som avses i 34 § förvaltningsprocesslagen såvitt gäller den förevarande måltypen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner Regeringsrätten att kammarrätten rätteligen bedömt att A.S:s överklagande av länsrättens beslut i fråga om inhibition i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen kan prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd.

Regeringsrätten finner vidare att kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd är befogat. Det skall därför stå fast.