RÅ 1997 not 112
Ansökan av Largus AB om återställande av försutten tid alternativt resning i mål om eftertaxering
Not 112. Ansökan av Largus AB om återställande av försutten tid alternativt resning i mål om eftertaxering. - Genom Länsrättens i Stockholm län domar den 13 november 1992 eftertaxerades Largus AB (härefter kallat bolaget) till statlig inkomstskatt med 450 800 kr för taxeringsåret 1986 och med 2 884 570 kr för taxeringsåret 1987. Länsrätten fastställde för sistnämnda år också underlag för vinstdelningsskatt. Länsrätten bestämde i dom samma dag bolagets taxering till statlig inkomstskatt för taxeringsåret 1989 till 1 268 040 kr. Domarna delgavs bolaget den 5 december 1992. I skrivelse som kom in till Kammarrätten i Stockholm den 10 februari 1993 och därifrån överlämnats till länsrätten överklagade bolaget länsrättens avgöranden. Genom beslut den 11 februari 1993 avvisade länsrätten besvären såsom för sent anförda. - Bolaget ansökte i första hand att den försuttna tiden skulle återställas och anförde att anledningen till förseningen var att bolagets VD vid en återresa till Sverige från Singapore blev försenad på grund av ett flygplansfel. Överklagandet blev därför undertecknat och insänt först efter besvärstidens utgång. - För det fall Regeringsrätten inte fann giltig ursäkt föreligga för de sena besvären, ansökte bolaget om resning och yrkade att länsrättens domar i alla delar skulle undanröjas och målen återförvisas till länsrätten för förnyad prövning. Bolaget anförde följande. Genom regeringsbeslut den 27 maj 1987 medgavs bolaget "rätt att göra avdrag för underskott av verksamhet i Turkiet åren 1984 och 1985 från bolagets intäkt av rörelse som bedrivs här i riket". Beslutet innebär att merparten av det underskott i verksamhet i utlandet som skattemyndigheten och länsrätten för taxeringsåren 1985 och 1986 ansåg vara utomlands självständigt bedriven rörelse inte omfattades av de avdragsbegränsningar som annars gällde för sådan inkomst. Beslutet hade inte åberopats tidigare av bolaget och en beslutskopia hade erhållits från Finansdepartementet först den 17 mars 1993. Att beslutet inte åberopats tidigare fick tillskrivas den mänskliga faktorn. - Länsrätten hade för taxeringsåren 1986 och 1987 eftertaxerat bolaget avseende Hamilton Brothers på annan grund än vad skattemyndigheten åberopat till stöd för sin talan. För det förstnämnda året hade detta varit möjligt endast genom att domstolen, i strid mot parternas uppfattning, ansett att bolaget bedrivit verksamhet i flera förvärvskällor. - Länsrätten hade för taxeringsåret 1987 godtagit en av skattemyndigheten åberopad motkvittning såsom ett yrkande om eftertaxering trots att myndigheten inte ens påstått att bolaget i denna del lämnat ett oriktigt meddelande och följaktligen inte heller angett i vad oriktigheten skulle bestå. - Vidare hade länsrätten båda taxeringsåren underlåtit att iaktta de formkrav som uppställs för eftertaxering. - Bolaget yrkade ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för de kostnader bolaget fått vidkännas med anledning av resningsansökan och anförde följande. Den aktuella processen hade pågått under ett flertal år och avser betydande belopp för bolaget. Länsrättens handläggning av eftertaxeringsmålen hade inte svarat upp mot de krav bolaget haft rätt att ställa. - Riksskatteverket bestred bifall till bolagets talan i dess helhet. -Regeringsrätten (1997-06-05, Brink, Tottie, Werner, Baekkevold, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad först angår bolagets ansökan om återställande av försutten tid finner Regeringsrätten att de omständigheter bolaget åberopat till stöd för ansökningen inte utgör giltig ursäkt för att tiden för överklagande försuttits. Ansökningen skall därför avslås. - Vad därefter gäller ansökningen om resning finner Regeringsrätten att vad bolaget åberopat och anfört inte visar att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva eftertaxeringarna för 1986 och 1987 och inkomsttaxeringen 1989 på nytt. Ansökningen skall därför lämnas utan bifall. - Såvitt avser yrkandet om ersättning för rättegångskostnader finner Regeringsrätten att det inte kan anses oskäligt att bolaget bär kostnaderna i resningsmålet. Yrkandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om återställande av försutten tid och resning samt yrkandet om ersättning för kostnader. (fd II 1997-05-13, Kovacs)