RÅ 1997 not 12

Not 12. Överklagande av Örjan G. ang. inkomsttaxering 1988. Taxeringsnämnden vägrade vid 1988 års taxering Örjan G. avdrag med 18 040 kr avseende kostnader för färjebiljetter. - Örjan G. överklagade. -Länsrätten i Malmöhus län (1993-02-10, ordf. Lagercrantz): Regeringsrätten har (jämför rättsfallet RÅ 1988 ref. 53) funnit att det i det nya systemet för schablonbeskattning av bilförmåner inte finns utrymme att medge avdrag för sådana kostnader som är aktuella i målet. Den omständigheten att Örjan G. inte får dra av kostnaderna för färjebiljetterna utgör - enligt länsrättens mening - inte synnerliga skäl för att jämka bilförmånsvärdet. - Länsrätten avslår överklagandet. - Örjan G. överklagade och yrkade att värdet av bilförmånen skulle sättas ned med 18 040 kr vilket motsvarade kostnader för färjeavgifter som uppkommit vid resor mellan bostaden och arbetet. - Kammarrätten i Göteborg (1994-05-19, Dyhre, Kihlgren, Winstedt): Med bilförmån förstås sådan förmån att för privat bruk få nyttja bil som tillkommer skattskyldig på grund av anställning eller uppdragsförhållande eller av annan liknande grund. Förmånsvärdet är avsett att motsvara förmånshavarens kostnader om han hade ägt och kört egen bil. - Värdet av bilförmån är beräknat enligt en schablonkalkyl som utformats så att det skattepliktiga förmånsvärdet motsvarar den inbesparing som den genomsnittlige förmånstagaren gör. Sådana kostnader som inte ingår i denna schablonkalkyl kan därför inte avräknas från förmånsvärdet. Kostnader för väg-, bro- eller färjeavgifter medför således inte att förmånsvärdet skall sättas ned. - Förmånsvärdet kan dock jämkas om det föreligger synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan i princip anses föreligga i de fall nyttjandet av bilen avviker från det nyttjande som schablonkalkylen grundar sig på. I förevarande fall finns omständigheter som talar för att värdet bör sättas ned men kammarrätten finner emellertid att det inte föreligger synnerliga skäl för jämkning av förmånsvärdet. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Örjan G. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1997-01-24, Tottie, Werner, Swartling, Nordborg, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Örjan G. bodde under 1987 i Viken i Skåne och hade sin tjänstgöring förlagd till Humlebaek utanför Köpenhamn. Han företog resorna till och från arbetsplatsen med förmånsbil. Han betalade själv avgifterna för färjeresor med bil mellan Helsingborg och Helsingör. I rättsfallet RÅ 1988 ref. 53, som gällde just Örjan G., aktualiserades frågan om avdrag kunde medges för avgifterna enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, trots den vid 1988 års taxering införda bestämmelsen i anvisningspunktens sista stycke. Enligt den bestämmelsen förelåg inte avdragsrätt för kostnad för anlitande av särskilt fortskaffningsmedel vid resor mellan bostad och arbetsplats för den som - liksom Örjan G. - var skattskyldig för förmån av fri eller delvis fri bil. Regeringsrätten fann att Örjan G. inte kunde få avdrag för avgifterna. - Slopandet av avdragsrätten för resor med bil mellan bostaden och arbetsplatsen för bilförmånshavare hade samband med de samtidigt införda reglerna för schablonbeskattning av bilförmåner (prop. 1986/87:46, SkU 1986/87:9, SFS 1986:1199). Reglerna, som senare ändrats, innebar i huvudsak följande. För såväl yngre bilar, dvs. bilar av en årsmodell som inte var äldre än tre år, som äldre bilar relaterades förmånsvärdet till ett beräknat nybilspris. Enligt huvudregeln var förmånsvärdet för nya bilar för år räknat 22 procent av nybilspriset eller 18 procent av samma pris om den skattskyldige bekostat allt drivmedel för det privata nyttjandet; procenttalen hade bestämts med beaktande av avdragsförbudet enligt punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 33 § KL. Förmånsvärdet sattes ned med eventuell ersättning som den skattskyldige utgett för bilförmånen. Fanns synnerliga skäl kunde det schablonmässigt bestämda förmånsbeloppet jämkas uppåt eller nedåt. Frågan i förevarande mål är om hänsyn skall tas till de av Örjan G. erlagda färjeavgifterna på så sätt att det schablonmässigt bestämda beloppet frångås. - Regeringsrätten gör följande bedömning. Färjeavgifterna kan inte ses som en för bilförmånen utgiven ersättning som skall reducera förmånsvärdet. Vad gäller jämkning nedåt av förmånsvärdet har förutsatts att en sådan skall kunna ske i undantagsfall när bilens beskaffenhet eller andra omständigheter gör att den skattskyldiges möjligheter att nyttja bilen för privat bruk begränsats (jfr prop. 1986/87:46 s. 19 f.). I det aktuella fallet föreligger inte några sådana omständigheter. Anledning att ändå jämka förmånsvärdet finns enligt Regeringsrättens mening inte. Överklagandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 1996-12-12, Karlsson)

*REGI

*INST