RÅ 1997 not 127

Not 127. Överklagande av Brita S. m.fl. ang. allmän fastighetstaxering 1990. - En byggnad med beteckningen Djurgården 1:1, Byggnad å del av +Solhem+, ansågs av fastighetstaxeringsnämnden tillhörig klass 2, dvs. småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i klass 2 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden (varmed avsågs värderingsenhet som kunde bilda självständig fastighet). - I överklagande yrkade Brita S. och övriga ägare av byggnaden att denna skulle hänföras till klass 3 och därvid tas upp till halva riktvärdet. Som grund för yrkandet angavs att tomtmarken borde indelas i klass 3 (varmed avsågs värderingsenhet som inte kunde bilda självständig fastighet). -Länsrätten i Stockholms län (1992-09-28, ordf. Kullander): Vid prövning av ett större antal mål, vari Kungl. Djurgårdens förvaltning, som innehavare av tomtmark till byggnader belägna på Djurgården 1:1, yrkat att klass 3 i stället för klass 2 skulle tillämpas vid bestämmande av fastighetsrättsliga förhållanden har länsrätten i domar meddelade den 14 maj 1992 anfört följande. Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomten utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet (12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen). Av prop. 1987/88:164 s. 27 framgår att avsikten härmed inte är någon mer ingående prövning av avstyckningsmöjligheterna. Av Riksskatteverkets rekommendationer (Handbok för fastighetstaxering 1990, 5.2.3) kan vidare utläsas att hänförlighet till klass 2 (värderingsenhet som kan bilda självständig fastighet) till skillnad från klass 3 (värderingsenhet som inte kan bilda självständig fastighet) beskrivs i form av byggnadens belägenhet, storlek och standard dvs. fastighetsrättsliga förhållanden och inte de av förvaltningen åberopade ägande- eller dispositionsrättsförhållandena. Skäl till ändring i detta avseende föreligger sålunda ej. - Klassindelningen av byggnad är avhängig av klassindelningen av tomtmarken och för denna gäller samma förutsättningar inom Djurgården 1:1. Länsrätten lämnar därför med åberopande av nämnda domskäl besvären utan bifall. - Brita S. m.fl. fullföljde sin talan. - Kammarrätten i Stockholm (1994-11-01, Anclow, Schéle, Tiger): Kammarrätten har i domar meddelade den 10 november 1993 (mål nr 7030-1992 ff) beträffande fastighetsrättsliga förhållanden avseende Djurgården 1:1 funnit att tomtmarken skall indelas i klass 3. - Kammarrätten finner inte anledning föreligga till annan bedömning i nu aktuellt mål. Detta innebär att även byggnaden skall hänföras till klass 3. - Enligt Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om grunderna för taxeringen och värdesättningen vid 1990 års allmänna fastighetstaxering (RSV Dt 1989:16) skall för klass 3 en nedräkning för byggnad ske med 50 procent. Denna rekommendation innebär en stark schablonisering. När den generella nedsättningens storlek har bestämts måste ledning ha hämtats från sådana situationer där arrenden är någorlunda vanligen förekommande, t.ex. tomtmark och byggnader som disponeras för fritidsändamål. En motsvarande nedräkning för mark och bebyggelse på Djurgården och Ladugårdsgärdet måste antas föra alltför långt. Kammarrätten avviker därför från Riksskatteverkets rekommendation och bestämmer endast en generell nedräkning med 10 procent. - Någon justering på grund av "begränsad rådighet" kan vid denna bedömning inte ske eftersom en sådan justering skulle avse en riktvärdegrundande faktor. - Den av fastighetstaxeringsnämnden beslutade justeringen av riktvärdet för stor byggnad skall kvarstå med oförändrat belopp 110 000 kr. Jämväl justeringen av riktvärdet för byggnad avseende höga kostnader skall i princip kvarstå. Kammarrätten bestämmer justeringen i förevarande fall - liksom i de tidigare mål där samma fråga prövats - till skäliga 15 procent. - Eftersom endast fastighetens ägare fört talan kan taxeringsvärdet inte bestämmas till högre belopp än länsrätten gjort. - Kammarrätten ändrar länsrättens dom endast på så sätt att fastighetsrättsliga förhållanden bestäms efter klass 3. Korrigering sker med belopp motsvarande en nedräkning med 10 procent. Riktvärdet för byggnaden blir därefter 1 468 000 kr. Härefter skall justering uppåt på grund av säregna förhållanden ske med 110 000 kr avseende stor byggnad och nedåt med 221 000 kr avseende höga kostnader. I övrigt faller 51 000 kr på den processuella beloppsramen. Taxeringsvärdet kvarstår således oförändrat. - Brita S. m.fl. yrkade i Regeringsrätten att nedräkning av riktvärdet i klass 3 såvitt avsåg värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden skulle ske i enlighet med Riksskatteverkets rekommendation eller med 50 procent i stället för den av kammarrätten medgivna nedräkningen med tio procent. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Den enda fråga som hade varit föremål för process i länsrätten och i kammarrätten var huruvida byggnaden skulle hänföras till klass 2 eller 3. Kammarrätten hade givit dem rätt i den frågan men kammarrätten hade, till deras nackdel, inte dragit konsekvensen därav utan, med avvikande från Riksskatteverkets anvisningar, bestämt en generell nedräkning med endast tio procent. - Riksskatteverket anförde i yrkande bl.a. följande. Verket bestred att taxeringsvärdet skulle bestämmas till lägre belopp än vad som framgick av kammarrättens domslut. Taxeringsvärdet borde åsättas med stöd av de grunder som framgick av fastighetstaxeringsnämndens beslut och länsrättens dom. Fastighetsrättsliga förhållanden borde således bestämmas till klass 2. Om fastighetsrättsliga förhållanden däremot bestämdes till klass 3 borde taxeringsvärdet beräknas på det sätt som framgick av kammarrättens dom. - Regeringsrätten (1997-06-23, Brink, Tottie, Werner, von Bahr, Baekkevold):Skälen för Regeringsrättens avgörande. Det har inte förelegat något hinder mot att, som kammarrätten gjort, avvika från den av Riksskatteverket rekommenderade nedräkningen för byggnader vilka i fråga om fastighetsrättsliga förhållanden hänförts till klass 3. Inte heller i övrigt finns anledning att frångå kammarrättens bedömning i målet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. (fd II 1997-06-03, Clémentz)

*REGI

*INST