RÅ 1997 not 129

Försäkringskassas beslut att inte tillämpa 20 kap. 10 a § lagen om allmän försäkring ansågs vara överklagbart / Försäkringskassas beslut att inte tillämpa 20 kap. 10 a § lagen om allmän försäkring ansågs ha gått den försäkrade emot

Not 129. Överklagande av Svante S. ang. besvärsrätt i mål om arbetsskadeförsäkring. -Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa (1993-01-18) godkände en för Svante S. anmäld knäskada och lungemboli som arbetsskada med visandedag den 21 juli 1992 och beviljade honom arbetsskadesjukpenning. Vid besök hos kassan begärde Svante S. att beslutet skulle ändras så att skadan inte klassades som arbetsskada. - Kassan (1993-12-14) beslöt att inte ändra det tidigare beslutet, varvid som skäl anfördes att Svante S:s begäran framställts för sent för att omprövning skulle kunna ske enligt 20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, samt att det inte fanns skäl för ändring enligt 20 kap. 10 a § samma lag. - Svante S. överklagade med yrkande att ärendet skulle avskrivas som arbetsskada. - Länsrätten i Älvsborgs län (1994-08-29, ordf. Thorson): Försäkringskassan har beslutat att godkänna Svante S:s olycksfall den 21 juli 1992 som arbetsskada, efter att Svante S:s svärfader anmält olycksfallet som arbetsskada. Därigenom har Svante S. tillerkänts ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (1976:380), LAF, och sålunda varit i en för honom ekonomiskt mer fördelaktig situation än om skadan inte hade godkänts som arbetsskada. Vid sådant förhållande kan, såvitt framgår av målet, beslutet inte anses ha gått Svante S. emot. Mot bakgrund därav och då svärfadern inte är part i målet kan länsrätten inte ta upp Svante S:s talan till prövning. - Länsrätten tar inte upp Svante S:s talan till prövning. - I överklagande yrkade Svante S. att hans talan skulle tas upp till prövning. - Kammarrätten i Göteborg (1994-12-07, Dryselius, Dahlin, Berg): Enligt en till försäkringskassan den 22 december 1992 inkommen och av Svante S:s svärfar i egenskap av arbetsgivare undertecknad anmälan skadades Svante S. i samband med att en kviga skulle infångas. - Av handlingarna framgår bl.a. att försäkringskassans beslut att godkänna olycksfallet den 21 juli 1992 som en arbetsskada medfört att Svante S. har tillerkänts sjukpenning enligt LAF med 100 procent för tiden den 17 januari - den 16 maj 1993. Utbetalningen synes föranledd dels av en av Svante S. undertecknad ansökan om rehabiliteringsersättning, dels av en inom försäkringskassan den 19 januari 1993 upprättad rehabiliteringsplan som undertecknats av Svante S. Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner kammarrätten i likhet med länsrätten att försäkringskassans beslut inte kan anses ha gått Svante S. emot. Som länsrätten funnit kan hans talan därför inte tas upp till prövning. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Svante S. fullföljde sin talan. Han önskade att målet skulle prövas av Regeringsrätten och hans skada klassificeras inte som arbetsskada utan som fritidsskada. Han anförde bl.a. att han inte kunnat få någon ersättning från AMF försäkringar eller från sin privata olycksfallsförsäkring och att klassificeringen av skadan som arbetsskada har gjort det svårt för honom att få anställning. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1997-06-24, Brink, Tottie, von Bahr, Baekkevold, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 12 § LAF har bl.a. bestämmelserna i 20 kap. 10 och 10 a §§ AFL motsvarande tillämpning i ärenden enligt LAF. - Av handlingarna framgår följande. Svante S. skadade sig den 21 juli 1992 vid tillsyn av svärfaderns betesdjur. Sedan svärfadern anmält skadan och Svante S. ansökt om rehabiliteringsersättning godkände försäkringskassan den 18 januari 1993 skadan som arbetsskada. Svante S. begärde därefter att skadan inte skulle klassificeras som arbetsskada. Kassan beslutade den 14 december 1993 att inte ändra det tidigare beslutet. Kassan konstaterade dels att begäran framställts för sent för att omprövning skulle kunna ske enligt 20 kap. 10 § AFL, dels att det inte fanns skäl till ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL. Svante S. överklagade men länsrätten avvisade överklagandet med hänvisning till att han fick anses sakna besvärsrätt. Genom det nu överklagade avgörandet avslog kammarrätten Svante S:s besvär över länsrättens avvisningsbeslut. - Ett beslut av en försäkringskassa att inte tillämpa bestämmelserna i 20 kap. 10 a § AFL är överklagbart (jfr prop. 1977/78:20 s. 96). Eftersom försäkringskassans beslut den 14 december 1993 att inte tillämpa dessa bestämmelser måste anses ha gått Svante S. emot hade länsrätten bort ta upp hans överklagande av beslutet till prövning. Mot denna bakgrund bör kammarrättens och länsrättens beslut upphävas och målet återförvisas till länsrätten för en förnyad prövning av om förutsättningar finns att med tillämpning av 20 kap. 10 a § AFL ändra försäkringskassans beslut den 18 januari 1993. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens beslut och återförvisar målet till länsrätten för prövning av förutsättningarna för att med tillämpning av 20 kap. 10 a § AFL ändra försäkringskassans beslut den 18 januari 1993. (fd II 1997-05-29, Jansson)

*REGI

*INST