RÅ 1997 not 142

Rättegångsfel, kammarrätt har avgjort mål utan att först ta reda på om klaganden frånfallit sin begäran att få utveckla sin talan (återförvisning)

Not 142. Överklagande av Anne E. ang. inkomstaxering 1988. - Anne E. förvärvade den 19 februari 1987 tillsammans med fem andra personer fastigheten Diligensen 2 i Helsingborgs kommun. I bilaga till sin till ledning vid 1988 års taxering avlämnade självdeklaration uppgav Anne E. att den ifrågavarande fastigheten i sin helhet varit uthyrd till Stiftelsen Ungdomshemmet Hagasten, vilken hade till ändamål att vårda och behandla barn och ungdomar som for illa i samhället, samt att fastigheten därvid använts som bostad för de ungdomar som blev inskrivna enligt socialtjänstlagen. Fastigheten redovisades i deklarationen såsom en schablonbeskattad annan fastighet med ett underskott om totalt 43 557 kr. Av sålunda beräknat underskott yrkade Anne E. avdrag med 7 259 kr, motsvarande hennes andel av fastigheten (en sjättedel av 43 557 kr). - Anne E. åsattes taxeringar i enlighet med uppgifterna i sin självdeklaration. - I besvär yrkade skattemyndigheten att Anne E:s inkomsttaxering skulle höjas. Till stöd för sin talan anförde skattemyndigheten bl.a. följande. Av bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen framgick att fastighet som var inrättad till bostad åt en eller två familjer skulle beskattas enligt s.k. konventionell metod i de fall fastigheten i inte allenast ringa omfattning brukade utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. Fastigheten Diligensen 2 hade inte använts av ägarna som bostad eller av dem för uthyrning som stadigvarande bostad. Med hänsyn härtill och till att fastighetsägarna uppburit intäkter av fastigheten om 215 463 kr skulle fastigheten beskattas enligt konventionell metod. För Anne E:s del innebar detta att hon inte var berättigad till avdrag för underskott av fastigheten Diligensen 2 utan att hon - i enlighet med en av henne ingiven redovisning enligt konventionell metod - borde påföras taxering för inkomst av fastigheten med 5 312 kr. - Anne E. bestred bifall till skattemyndighetens yrkande och anhöll om muntlig förhandling i målet samt syn på platsen. -Länsrätten i Malmöhus län (1994-06-13, ordf. Brändström): Förfarandet i länsrätt är som regel skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det. I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna om muntlig förhandling i tillämpliga delar. Frågan i förevarande mål är enligt länsrättens mening en ren rättsfråga. Muntlig förhandling eller syn på stället kan därför inte antas tillföra målet någon ytterligare utredning av betydelse för dettas avgörande. Till detta kommer att det upplysts att den ifrågavarande fastigheten numera försålts och att den verksamhet som bedrevs på fastigheten gått i konkurs under hösten 1993. Vid nu angivna förhållanden finner länsrätten inte anledning att hålla muntlig förhandling i målet eller att förordna om syn på stället. - Fastigheten Diligensen 2 är en en- eller tvåfamiljsfastighet och skall som sådan i normalfallet schablonbeskattas enligt bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen, varvid intäkterna tas upp till viss procent av taxeringsvärdet medan avdrag i princip får ske enbart för räntekostnader. Reglerna om schablonbeskattning tillämpas emellertid inte om fastigheten brukar användas för annat ändamål än som permanent bostad för ägaren eller den han hyr ut fastigheten till, under förutsättning att detta sker i mer än ringa omfattning. Detta innebär att fastigheten inte schablonbeskatas om t.ex. bostäder i den mer regelbundet hyrs ut under sommaren eller fastigheten till viss del upplåts t.ex. för upplagsplats eller rörelse, och detta anses ske i icke allenast ringa omfattning. Fastigheten skall då i stället beskattas enligt s.k. konventionell metod, varvid nettointäkten beräknas med hänsyn till de faktiska intäkterna och kostnaderna. I allenast ringa omfattning anses en fastighet utnyttjad om den årliga bruttointäkten uppgår till högst 8 000 kr eller överstiger den summan men inte två procent av fastighetens taxeringsvärde. - Den i målet aktuella fastigheten har av ägarna uteslutande använts för uthyrning till Stiftelsen Hagastens Ungdomshem som därvid använt fastigheten som behandlingshem för barn och ungdom. Intäkterna av fastigheten har under beskattningsåret uppgått till 215 463 kr, varav 86 369 kr utgjort hyresintäkter och 129 094 kr utgjort av stiftelsen erlagda drifts- och underhållskostnader. Då uthyrningen av fastigheten skett till en stiftelse som använt denna som behandlingshem kan fastigheten enligt länsrättens mening inte anses uthyrd till stadigvarande bostad. Att de vid behandlingshemmet inskrivna ungdomarna under behandlingstiden rent faktiskt bott på fastigheten föranleder ingen annan länsrättens bedömning härvidlag, då fråga ej kan anses vara om något permanent boende. Vidare har uthyrningen haft en sådan omfattning att den inte är att betrakta som endast ringa. Vid nu angivna förhållanden skall den ifrågavarande fastigheten beskattas enligt konventionell metod. - Anne E. har på uppmaning av lokala skattemyndigheten i Helsingborgs fögderi inkommit med en ifylld deklarationsblankett F2 på vilken fastigheten Diligensen 2 redovisats enligt konventionell metod. Nämnda redovisning, som utvisar en nettointäkt av fastigheten om totalt 31 877 kr (varav en sjättedel eller 5 312 kr belöper på Anne E:s andel av fastigheten), kan enligt länsrätten läggas till grund för inkomstberäkningen. Anne E. skall således påföras inkomst av annan fastighet med 5 312 kr samtidigt som hon skall vägras det av taxeringsnämnden medgivna avdraget för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet om 7 259 kr. Detta innebär emellertid inte att hennes till statlig respektive kommunal inkomstskatt taxerade och beskattningsbara inkomster jämte underlag för tilläggsbelopp skall bestämmas till de av skattemyndigheten i besvären angivna beloppen, då dessa - tillsynes genom sammanblandning av Anne E:s och hennes makes taxeringar - kommit att beräknas något för högt. - Länsrätten, som avslår Anne E:s yrkande om muntlig förhandling respektive syn på stället, bifaller skattemyndighetens besvär på så sätt att taxeringarna bestäms till belopp som framgår av bilaga 1 (utelämnad här). - Anne E. yrkade omprövning av länsrättens dom. - Kammarrätten i Göteborg (1994-09-28, Rydin, Edström, Slavicek) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen. - Anne E. överklagade och yrkade att målet skulle återförvisas till kammarrätten för ny prövning och anförde i huvudsak följande. Hon hade delgivits länsrättens dom den 30 augusti 1994 och tiden för överklagande hade således löpt ut den 30 oktober 1994. I besvären till kammarrätten hade hon och övriga delägare angivit att de anförde besvär samt att de skulle inkomma med ett skriftligt förtydligande inom tre veckor. Den 5 september 1994 hade de meddelat länsrätten per telefon att de behövde hela besvärstiden för kompletteringar. De hade fått till svar att ärendena inte behandlades förrän efter besvärstidens utgång. Kammarrätten hade dömt i målen den 28 september 1994 trots att de inte avgivit kompletteringar. - Riksskatteverket avstyrkte bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1997-07-10, Werner, von Bahr, Baekkevold, Eliason, Hulgaard): Anne E:s uppgift i överklagandet att hon skulle inkomma med ett förtydligande måste uppenbarligen tolkas så att hon avsåg att utveckla sin talan. Det förhållandet att den av henne därvid angivna treveckorsperioden överskridits med cirka en vecka utan att hon inkommit med någon komplettering, har inte utgjort tillräckligt skäl för kammarrätten att avgöra målet utan att först ta reda om hon frånfallit sin begäran att få utveckla sin talan, särskilt som en dryg månad då återstod av besvärstiden. Kammarrätten borde således innan målet avgjordes ha utrett om någon komplettering var att vänta. Regeringsrätten finner på grund härav att det föreligger skäl att upphäva kammarrättens dom och visa målet åter till kammarrätten för vidare handläggning. - Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för vidare handläggning. (fd Ia 1997-06-24, Persson). - (Anm. Med samma motivering återförvisades samma dag mål ang. inkomsttaxering 1988 avseende övriga delägare till fastigheten Diligensen 2.)

*REGI

*INST