RÅ 1997 not 37
Ny utredning ansågs inte motivera resning (resningsärende)
Not 37. Ansökan av Bo S. om resning i ett ärende ang. disciplinansvar. - Efter anmälan av Socialstyrelsen tilldelade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Bo S. en varning genom beslut den 30 augusti 1993. Grunden för disciplinpåföljden var att nämnden ansåg att Bo S. hade handlat i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet vid behandlingen av tänderna 35 och 37 hos en patient. De fel som han enligt nämndens uppfattning hade gjort sig skyldig till avsåg dels underlåtenhet att röntgenundersöka hela tanden 37 innan kronterapi påbörjades, dels åtgärden att cementera kronor på tänderna 35 och 37 när akuta symtom förelåg i den regionen, dels förskrivning av antibiotika på oklar indikation. Dessutom sade sig nämnden i huvudsak instämma i den kritik som Socialstyrelsen hade riktat mot journalföringen av den utförda behandlingen. Bo S. överklagade nämndens beslut men Kammarrätten i Stockholm avslog överklagandet i dom den 17 maj 1994. Bo S. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten, som den 4 oktober 1994 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. - I ansökningen yrkade Bo S. att Regeringsrätten med beviljande av resning i målet skulle undanröja disciplinpåföljden. Till stöd för ansökningen åberopade han ett utlåtande den 11 november 1996 av professor Gunnar B. -Regeringsrätten (1997-02-27, Björne, Swartling, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. En förutsättning för att resning skall få beviljas i ett mål eller ärende är enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - I det till stöd för resningsansökningen åberopade utlåtandet har Gunnar B. redovisat uppfattningen att det under vissa i utlåtandet angivna förutsättningar inte var felaktigt att cementera kronor på tänderna 35 och 37 samt har vidare sagt sig ha svårt att finna att insättandet av antibiotika har utgjort grund för disciplinåtgärd. Gunnar B. har således i dessa frågor redovisat en annan bedömning än den som har legat till grund för Ansvarsnämndens och kammarrättens avgöranden. Detta förhållande kan emellertid inte anses innebära att det föreligger sådana synnerliga skäl för en ny prövning som enligt nyssnämnda lagrum fordras för resning. Inte heller i övrigt har grund för resning visats föreligga. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1997-02-12, Rundquist)