RÅ 1997 not 73

Not 73. Överklagande av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun ang. tillstånd att installera avloppsanordning med ansluten vattentoalett. - Den 15 april 1994 avslog miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun genom ett s.k. delegationsbeslut en ansökan från Inge B. om tillstånd att på fastigheten Bläsnungs Stora 1:111 i Väskinde socken få anordna en avloppsanläggning av typ tvåkammarbrunn med markinfiltration till vilken skulle anslutas två vattentoaletter av fabrikat Aquatron hybridtoalett. Som grund för beslutet åberopades rådande markförhållanden och risken för sanitära olägenheter. - Inge B. överklagade miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut och yrkade att det skulle upphävas och att ansökningen skulle godkännas. Inge B. anförde. En grävd provgrop visar att marken till 2 meter består av grus och sand. Sannolikt är djupet på gruslagret 4 meter och förutsättningar för infiltration de bästa tänkbara. Närsalter når sannolikt aldrig berget. Det är inte närsalter som utgör hotet mot dricksvattnet utan bakterieförekomsten. Antagandet om risk för sanitär olägenhet bygger på en hypotes om bakterieläckage efter UV-ljusbehandling. Bakteriehalten är dock efter behandlingen lägre än vad som krävs för tjänligt dricksvatten. Det finns inga vattentäkter inom 200 meters radie från anläggningen. Förutom en effektiv avdödning av bakterier sker en reduktion av närsalter i och med separeringen, en reduktion av kväve med 10 procent, kalium 20 procent och av fosfor med 30 procent. -Länsstyrelsen i Gotlands län (1994-11-22): Enligt 7 § första stycket hälsoskyddslagen (1982:1080) skall avloppsvatten avledas, renas eller tas om hand på något annat sätt så att det inte uppkommer sanitär olägenhet. - Enligt andra stycket i samma paragraf krävs det tillstånd att inrätta en avloppsanordning till vilken en vattentoalett är ansluten. Enligt samma stycke och de för Gotlands kommun gällande hälsoskyddsföreskrifterna krävs det inom kommunen för övrigt tillstånd även om avloppsanläggningen endast skall ta omhand BDT-vatten. - Bläsnungs Stora 1:111 ligger inom det s.k. Brisundsområdet. Detta område har periodvis dålig vattenkvalitet p.g.a. höga nitrat och bakteriehalter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har därför fattat ett principbeslut om att inte tillåta ytterligare utsläpp av avloppsvatten från vattentoaletter. Det oaktat är nämnden skyldig att göra en individuell bedömning av varje ansökan. Så har också skett i detta fall. - När miljö- och hälsoskyddsnämnden gör denna bedömning skall dock en fastighet inte bedömas isolerat utan nämnden skall ta hänsyn till kommunens planer för området i stort. Detta gäller särskilt för områden som är avsedda för fritidsbebyggelse. Att tillåta installation av vattentoaletter på Inge B:s fastighet gör att samma krav kan resas från andra fastigheter, vilket snabbt kan ge uppskov till de olägenheter miljö- och hälsoskyddsnämnden söker undvika. - Även om en aquatronanläggning ger en reduktion av bakterierna i spillvattnet medför den ett utsläpp av kvävehaltigt vatten. Vattnet från en sådan anläggning kan därför inte jämställas med spillvattnen från en BDT-anläggning. - Länsstyrelsen anser att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut är riktigt. Överklagandet skall därför avslås. - Hos kammarrätten fullföljde Inge B. sin talan och anförde bland annat följande. Det aktuella området ligger i södra utkanten av Själsö-Brisundsområdet med bebyggelse av mestadels fritidskaraktär, men med ett stort inslag av permanentboende. Den aktuella fastigheten ingår i Bläsnungs stora samfällighet om ca 40 fastigheter med gemensam vattenförsörjning. Marken består av grus och sand till ett djup överstigande två meter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har beviljat tillstånd till BDT-avlopp på fastigheten i form av tvåkammarbrunn med infiltration. Han åberopade bland annat typgodkännandebevis för separator till Aquatron toalettsystem och systembeskrivning. - I yttrande uppger Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun bland annat följande. Markförhållandena är bra om man enbart ser till uppgrävd provgrop. Bädden är dock placerad relativt nära klintkanten (ett tiotal meter) och ca 150 meter från platsen finns en grävd brunn. Installation av denna hybridtoalett, som inte är tillräckligt utprovad och där en hel del tillsyn krävs för att säkerställa en bra funktion, i området är högst olämpligt. Flera fastigheter kan komma att ställa krav på detta och resultatet blir att föroreningsbelastningen ökar. Om utbyggnaden och antalet boende i området ökar kommer problemen med dåligt vatten att öka. - Vidare uppgav miljö- och hälsoskyddskontoret att Inge B. genom beslut den 28 november 1994 beviljats tillstånd till avloppsanläggning för BDT-avlopp på sin fastighet. - I miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut den 15 april 1994 anfördes bland annat följande. Utsläpp av WC-spillvatten i området strider mot detaljplanebestämmelser och det finns även risk för sanitär olägenhet. Kalkberggrunden på Gotland har ofta berggrundssprickor där vatten och föroreningar kan transporteras långväga. Grundvattnets strömningsriktning i berggrunden följer inte alltid topografin, utan är beroende av hur spricksystemen löper i berggrunden och är därför svår att förutsäga. Det kan därför inte uteslutas, särskilt som fastigheten ligger ovanför klintkanten, att ett WC-utsläpp kan komma att förorena vattentäkterna i området. Området Själsö-Brisund är mycket tätbebyggt. De flesta husen har enskilda avloppslösningar. Då området generellt sett har dåliga markförutsättningar bör inte ytterligare WC-utsläpp tillåtas. - Kammarrätten (1995-10-25, Hallberg, Östberg-Anclow, Hägg): Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör i normalfallet förhållandena i det större område, i vilket den aktuella fastigheten naturligt ingår, läggas till grund. Av betydelse är bland annat vad som framgår av gällande planer för området. - Kammarrätten finner att utredningen i målet inte visar att bifall till ansökan skulle medföra någon risk för hälsoskadlig störning i de sanitära förhållandena inom aktuellt område. Inge B:s talan skall därför bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten 1änsstyrelsens och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut samt överlämnar handlingarna i målet till miljö- och hälsoskyddsnämnden för erforderlig handläggning. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden yrkade hos Regeringsrätten att kammarrättens dom skulle upphävas och att nämndens och länsstyrelsens beslut skulle fastställas. - Inge B. motsatte sig bifall till överklagandet. - Naturvårdsverket och Boverket avgav efter remiss yttranden i målet. - Regeringsrätten (1997-04-25-Wadell, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason). Skälen för Regeringsrättens avgörande. Ansökan avser tillstånd att inrätta en anläggning för bad-, disk- och tvättavlopp (BDT-avlopp) till vilken det är avsett att ett s.k. Aquatron hybridtoalettsystem skall anslutas. Systemet innebär att spolvatten och urin avskiljs från de fasta föroreningarna och leds till en särskild kammare där belysning sker med UV-ljus. Därefter leds spolvatten och urin vidare till BDT-anläggningen för att slutligen infiltreras i marken. Det fasta avfallet omhändertas i en biokammare. - Av handlingarna framgår bl.a. följande. Fastigheten Bläsnungs Stora 1:111 är belägen inom ett detaljplanelagt område ca 1 mil norr om Visby utefter den västra klinten och söder om bebyggelseområdena Ringvide, Butter och Brissund. Området är bebyggt med ett 40-tal hus varav flertalet utgör fritidshus. Husen har gemensam vattenförsörjning från några vattentäkter öster om bebyggelsen. Nedanför klinten mot havet finns några äldre permanentbodda hus med enskild vattenförsörjning. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden har i målet anfört bl.a. följande. Då området generellt sett har dåliga markförutsättningar för omhändertagande av avloppsvatten och problem med vattenkvaliteten tidvis förekommer bör inte ytterligare WC-utsläpp tillåtas. Inkoppling av Aquatron till tvåkammarbrunn är inte lämplig på platsen eller inom detta område, då denna toalettlösning innebär ytterligare belastning i form av kväve och fosfor. Även bakteriebelastningen kan komma att öka beroende på reningseffekten hos aquatrontoaletten. Detta kan medföra ytterligare förorening av vattentäkterna i området. Vid ett bifall till ansökan kan flera fastighetsägare komma att ställa krav på att få installera hybridtoaletten och resultatet blir att föroreningsbelastningen ökar och därmed även risken för förorenat dricksvatten. Planområdet är enbart avsett för enklare fritidshus. Men bebyggelsen har med tiden utvecklats mot allt mer åretruntboende och därmed krav på högre boendestandard vilket medför större utsläppsmängder. Kontentan är att många fastigheter drabbas av otjänligt dricksvatten under sommarmånaderna då uttagen är stora och grundvattentillrinningen låg. Enligt vattenprovsprotokoll som inlämnats till nämnden har samfällighetens vattentäkt i juli 1992 haft förhöjt värde av kväveförorening. Vattnet har av laboratoriet bedömts som "tjänligt med tvekan" med avseende på nitritkväve. I april 1994 inkom till nämnden en anmälan om otjänligt dricksvatten på en fastighet som ligger ca 150 meter från Inge B:s tomt. Den förorenade vattentäkten ligger nedanför den klintkant som löper nära Inge B:s tomt. Vattnet var otjänligt med avseende på E-colibakterier. Miljö- och hälsoskyddskontorets handläggare bedömde det som mest sannolikt att föroreningen kom från avloppsanläggningarna ovanför klintkanten. Enligt detaljplanebestämmelser för området är det enbart avsett för byggnader som ej påkallar användande av vattenklosett. Planen fastställdes i början av 1960-talet. I april 1992 fattade nämnden principbeslut angående området som innebär restriktioner mot ytterligare utsläpp av WC-spillvatten på grund av problemen med förorenat dricksvatten i enskilda vattentäkter. Genom att även koppla in spolvatten och urin från aquatrontoaletten till ett BDT-avlopp fyrdubblas respektive dubbleras belastningen på avloppsanläggningen med avseende på kväve och fosfor. Beroende på UV-lampans funktion belastas avloppet även med till exempel E-colibakterier. Aquatrontoalettens förmåga att rena avloppsvatten från bakterier och andra patogena organismer har ej visats annat än genom tillverkarens egna försök. Det typgodkännande som Boverket utfärdat gäller endast separatorn. Tillverkningskontrollen utförd av Statens Provningsanstalt omfattar de ingående komponenterna i UV-filtret. Den bakteriereducerande delens, UV-filtrets, funktion omfattas ej av tillverkningskontrollen eller av typgodkännandet. Kammarrättens dom innebär i princip att man jämställer utsläpp av spillvattnet från aquatronen med utsläpp av BDT-spillvatten. Det är miljö- och hälsoskyddsnämndens åsikt att innan man ur hygienisk synpunkt kan göra den jämförelsen, vid prövning av enskilda avlopp, bör reningsfunktionen i UV-behandlingen fastställas, till exempel genom typgodkännande. Ett tillstånd enligt hälsoskyddslagen är inte tidsbegränsat eller knutet till person. Aquatrontoaletten måste därför kunna fungera under lång tid och för olika fastighetsägare. I första hand bör funktionssäkra, tekniskt okomplicerade avloppslösningar eftersträvas som inte ställer stora krav på tillsyn. Ärendet kan få principiell betydelse för handläggningen av avloppsärenden inom kommunen och kan därför i en framtid komma att påverka grundvattensituationen i Själsö-Brissundsområdet och Gotland i stort. Ärendet måste därför även beaktas utifrån detta perspektiv och inte bara som ett enskilt ärende. - Inge B. har i målet anfört bl.a. På den aktuella platsen har en provgrop uppgrävd till ca två meter visat att marken består av grus och sand. Detta innebär bästa tänkbara förutsättning för markinfiltration. Antagandet om risken för sanitär olägenhet är uppbyggt på hypotesen att det finns ett läckage av bakterier efter UV-ljusbehandlingen. Bakteriehalten har dock vid provtagning efter aquatronsystemet visat sig vara lägre än den nivå som gäller som krav på tjänligt dricksvatten. - Naturvårdsverket har anfört bl.a. Verket delar den uppfattning som redovisas av miljö- och hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen i Gotlands län. Av handlingarna framgår att det redan nu förekommit förhöjda kvävehalter i dricksvattentäkter i nära anslutning till den här aktuella fastigheten. Detta innebär att vattnet inte är lämpligt som dricksvatten och därmed föreligger risk för hälsoskadlig störning enligt Naturvårdsverkets uppfattning. En ökning av bland annat kväveutsläppen inom området bör därför inte tillåtas. Det är även angeläget att avloppsfrågan för hela området ses över för att långsiktigt säkerställa en god grundvattenkvalitet och miljömässigt godtagbara förhållanden i recipienten. Naturvårdsverket konstaterar - i likhet med miljö- och hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen i Gotlands län - att en tillförsel av toalettvatten från en toalett av det slag, som är aktuellt här, till den planerade avloppsanläggningen medför en markant ökning av kväve- och fosfortillförseln i jämförelse med om enbart BDT-vatten tillförs. Vid tillförsel till avloppsanläggningen av enbart BDT-vatten uppgår tillförseln per person och dygn till ca 1 g kväve/person och dygn och 0,15 g fosfor/person och dygn vid användning av fosfatfria rengöringsmedel. Vid en anslutning av även urin blir tillförseln avsevärt högre: ca 12 g kväve/person och dygn och 1,15 g fosfor/person och dygn vid användning av fosfatfria rengöringsmedel. Såsom miljö- och hälsoskyddsnämnden framhållit är det endast vissa delar av den här aktuella vattentoaletten av typ aquatron, som är typgodkänd. Desinfektionen med UV-ljus ingår inte i de typgodkända delarna. Detta innebär att typgodkännandet inte ger någon information om effekten eller tillförlitligheten för den här aktuella desinfektionen. Enligt Naturvårdsverkets bedömning kan således inte risk för hälsoskadlig störning genom spridning av bakterier, virus och parasiter uteslutas. - Boverket har anfört bl.a. Marken nedanför klinten utgör utströmningsområde för grundvatten och kan därför periodvis vara ganska vattenmättad. Öster om området finns omfattande skogs- och jordbruksmark som samtidigt utgör infiltrationsområden för grundvattenbildning. Söder om planområdet löper en bäck med utlopp i havet. Huvudströmningsriktningen för grundvattnet och dikesvattnet går från jordbrukslandskapet i öster, över skogslandskapet och ut mot utströmningsområdet i väster. Vid fastigheten Bläsnungs Stora 1:111 består de förhärskande jordarterna av sand och grus till ett djup överstigande två meter. Möjligheterna till infiltration av avloppsvatten inom fastigheten bedöms som goda. Under vissa delar av året kan vissa markpartier i bebyggelseområdet bli ganska vattenmättade på grund av varierande jorddjup och jordartssammansättningar vid långvarig, intensiv nederbörd eller snösmältning. Därigenom ökar risken för spridning till grundvattnet av patogena mikroorganismer knutna till avloppsvatten. Skillnaden mellan BDT-vatten och spillvatten är i detta avseende av underordnad betydelse. Berggrunden inom området utgörs av rikligt uppsprucken kalksten i de ytliga lagren med god lagringsförmåga av grundvatten. Kalkstenen går i dagen vid själva klintkanten men kan även förekomma mycket nära markytan inom andra delar av området. De tunna jordlagren och den sprickiga berggrunden innebär att influensområdet för spridning av föroreningar, t.ex. fosfor, kväve och mikroorganismer från enstaka föroreningskällor, kan vara mycket stort. Det ytliga grundvattnet strömmar vidare genom berggrundens större sammanhängande spricksystem och slukhål och kommer på så sätt i kontakt med områdets brunnar. Bristen på god grundvattenkvalitet tycks vara en begränsande faktor såväl inom som utom planområdet. Genom gödselhantering inom jordbruket samt avloppsutsläpp i mark föreligger uppenbara risker för att grundvattnet kan komma att påverkas av såväl förhöjda närsaltshalter som patogena mikroorganismer varvid bebyggelsens vattenförsörjningsmöjligheter riskerar att slås ut. Den nuvarande detaljplanen medger inte inrättandet av en gemensam VA-lösning och vattenburna toalettsystem med efterföljande infiltration i mark. Med tanke på gällande planbestämmelser från 1961 samt områdets omfattande behov av grundvattenskydd och saneringsåtgärder för undvikande av sanitär olägenhet enligt 1 § andra stycket och 7 § första styckethälsoskyddslagen, förefaller det olämpligt att tillåta fler enskilda avloppsanläggningar inom området. Detta gäller således även fastigheten Bläsnungs Stora 1:111. - Med hänvisning till ovannämnda risker för förorening av befintliga vattentäkter tillstyrker Boverket bifall till miljö- och hälsoskyddsnämndens överklagande. - Inge B. har i kommentar till Naturvårdsverkets och Boverkets yttranden anfört bl.a. Naturvårdsverket har redovisat beräknade skillnader mellan BDT- och toalettvatten i gram per person men man har överhuvudtaget inte beaktat bakgrundsnivåerna som finns i avrinningen från den omkringliggande jordbruksmarken där tonvis med konstgödning sprids årligen. Den å som avvattnar den uppströms liggande jordbruksmarken rinner bitvis direkt på hälleberget fram förbi den aktuella fastigheten och vidare ut i havet. Koncentrationen av närsalter i denna å är inte uppmätt men med tanke på hur stor den konstgödslade jordbruksyta som avvattnas är, kommer den att vida överstiga de koncentrationer som kan uppskattas uppkomma på grund av den aktuella avloppsanläggningen. Det vore obilligt att inte väga in den bakomliggande omgivningens förhållanden i samband med ett beslut i frågan gällande den aktuella avloppsanläggningens eventuella utsläpp av närsalter med beaktande av att markens beskaffenhet med hänsyn till infiltrationen på den aktuella fastigheten även från miljö- och hälsoskyddssynpunkt bedöms som i det närmaste optimal. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - I 7 § första stycket hälsoskyddslagen (1982:1080) föreskrivs att avloppsvatten skall avledas, renas eller på annat sätt tas om hand så att sanitär olägenhet inte uppkommer. För detta ändamål skall enligt samma lagrum lämpliga avloppsanordningar inrättas. Av 7 § andra stycket framgår bl.a. att det för att inrätta en avloppsanordning krävs tillstånd av vederbörande kommunala nämnd om en vattentoalett är ansluten till anordningen. - Inge B. har i målet ansökt om tillstånd att på fastigheten Bläsnungs Stora 1:111 i Väskinde socken få anordna en avloppsanläggning av typ tvåkammarbrunn med markinfiltration till vilken skulle anslutas två vattentoaletter av fabrikat Aquatron hybridtoalett. Miljö- och hälsoskyddsnämnden som avslagit ansökan har som grund för sin ståndpunkt hänvisat till att risk för sanitär olägenhet kan uppkomma. - Regeringsrätten har i tidigare avgöranden (se t.ex. RÅ 1988 ref. 7 och 1994 ref. 59) uttalat att till de krav som måste ställas på en bostad, antingen den är avsedd för permanent bruk eller för annat än helt tillfälligt fritidsbruk, hör att den har tillgång till vatten för förtäring, livsmedelsberedning och hygien i tillräcklig omfattning och av godtagbar beskaffenhet. Brister härvidlag måste enligt avgörandena anses hänförliga till sanitär olägenhet. - Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör - om inte särskilda omständigheter föranleder annat - förhållandena inom det större område, i vilket den aktuella fastigheten naturligen ingår, läggas till grund. Av betydelse är bl.a. vad som framgår av gällande planer för området. Bedömningen får göras med beaktande av vad som kan bli följden på sikt av en generell tillståndsgivning av ifrågavarande slag för fastigheter inom området (RÅ 1994 ref. 59). - Av handlingarna i målet får anses framgå att vattenförsörjningen i det berörda området är i viss mån ansträngd. Sålunda förekommer tidvis att kvaliteten på grundvattnet är otillfredsställande. Den rådande situationen får antas bero bl.a. på att markförhållandena är sådana att föroreningar lätt kan spridas inom området på ett oberäkneligt sätt. - Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten att övervägande skäl talar för att risk för sanitär olägenhet uppkommer om anläggningar av det aktuella slaget tillåts inom området. Inge B:s ansökan kan därför inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som länsstyrelsens beslut innehåller. (fd I 1997-03-19, J.-E. Mattsson)

*REGI

*INST