RÅ 1997 not 77

Not 77. Överklagande av Per M. ang. avgift för livsmedelstillsyn. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Simrishamns kommun beslöt med stöd av 7 § förordningen (SFS 1989:1110) om avgift för livsmedelstillsyn m.m. att genom debitering den 26 maj 1994 påföra Per M. en avgift om 750 kr för tillsyn av livsmedelshanteringen i Mälarhusens lanthandel avseende 1994. - Per M. överklagade beslutet. Han uppgav att hans verksamhet i lanthandeln lagts ner i september 1993 men att han inte då kunnat avregistrera rörelsen på grund av att han ansett sig tvungen att redovisa "momsen" intill den 1 mars 1994 som var datum för försäljning av rörelsen till ny innehavare. -Länsstyrelsen i Kristianstads län (1994-10-17): Av förordningen om avgift för livsmedelstillsyn framgår att den som i livsmedelslokal driver verksamhet genom att bl.a. saluhålla och försälja livsmedel skall betala en årlig avgift till den myndighet som enligt livsmedelslagen utövar tillsynen (1 §). Avgiften skall betalas av den vars verksamhet är föremål för tillsyn vid kalenderårets början (7 §). Dock upphör avgiftsskyldigheten från och med det kalenderår som följer efter det att livsmedelshanteringen upphört (§ 5). Därmed måste förstås den tidpunkt då livsmedelshanteringen rent faktiskt upphört. Den omständigheten att rörelseinnehavet avregistrerats senare än vid denna tidpunkt eller att rörelsen övergått till ny innehavare först senare kan inte tillmätas någon betydelse vid prövningen av skyldigheten att betala tillsynsavgift. - Då Per M:s livsmedelshantering såvitt framkommit faktiskt upphört före utgången av år 1993 bifaller länsstyrelsen överklagandet och undanröjer den påförda debiteringen. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden yrkade att Per M. skulle påföras 750 kr i avgift för livsmedelstillsyn för år 1994 och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut innebär att någon avgift inte kan tas ut då den nye ägaren övertog affären först den 1 mars 1994. I sitt beslut har länsstyrelsen inte tagit hänsyn till att verksamheten varit säsongsbunden (maj-augusti) samt att överlåtelseanmälan till nämnden inte gjordes förrän den 24 februari 1994. - Per M. motsatte sig bifall till överklagandet och anförde följande. Redan i oktober visste han att han inte skulle driva verksamheten vidare. Det fanns flera intresserade köpare och han hade startat ett nytt företag. Före årsskiftet ringde han till alla myndigheter, även Miljö- och hälsoskyddsnämnden, och meddelade att överlåtelse av affären skulle ske vid årsskiftet och vilka de nya ägarna var. Han frågade om han behövde säga upp sitt avtal, men fick till svar att detta skulle ske automatiskt när överlåtelsen lämnats in. De nya ägarna lyckades skjuta upp köpet två månader. - Yttrande i målet inhämtades från Livsmedelsverket som tillstyrkte bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Göteborg (1995-09-06, Jarnevall, Stenberg, Fornbäck): Den som i en livsmedelslokal driver verksamhet genom att bl.a. försälja livsmedel skall betala en årlig avgift för livsmedelskontroll. Avgiften för Miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsyn skall användas för att bekosta nämndens provtagning och undersökning. Avgiften skall betalas fr.o.m. det kalenderår som följer efter det att livsmedelshanteringen har påbörjats och avgiftsskyldigheten upphör fr.o.m. det kalenderår som följer efter det att hanteringen har upphört. Den vars verksamhet är föremål för tillsyn vid kalenderårets början skall betala avgiften. - I sitt yttrande till kammarrätten har Livsmedelsverket uppgett bl.a. följande. Anledningen till att årlig tillsynsavgift inte behöver betalas för det år under vilken hanteringen påbörjas är att en godkännandeprövning av lokalen förutsätts ske i samband med att en verksamhet inleds. Den godkännande myndigheten tar då ut en avgift som är lika stor som den årliga tillsynsavgift som senare kommer att betalas. Vid säsongsbunden verksamhet behöver naturligtvis någon förnyad godkännandeprövning inte ske inför varje säsongsstart. Om varje säsong skulle anses innebära ett påbörjande och ett upphörande av hanteringen i den mening som avses i 6 § förordningen (1989:1110) om avgift för livsmedelstillsyn m.m. skulle det vid sommarsäsongsverksamhet aldrig finnas någon som blev ansvarig för att avgiften betalades. En sådan tolkning är emellertid endast möjlig om man betraktar bestämmelserna som fristående från sitt sammanhang. Livsmedelsverket menar att vid säsongsbunden verksamhet är den avgiftsskyldig som innehar verksamheten vid årets början, även om hanteringen rent faktiskt ligger nere vid denna tidpunkt beroende på det säsongsbundna uppehållet. - Såsom Livsmedelsverket har anfört kan bestämmelsen i 6 § avgiftsförordningen inte tolkas så att livsmedelshandlare som rent faktiskt inte bedriver handel med livsmedel vid ett kalenderårs början skall befrias från avgiftsskyldighet. Att en livsmedelshandel bedrivs en begränsad del av året kan endast påverka avgiftens storlek. Av utredningen i målet framgår att den aktuella livsmedelshandeln drevs under maj t.o.m. augusti och att verksamheten skulle fortgå under år 1994. Vid årsskiftet var Per M. fortfarande innehavare av verksamheten. Avgiftsskyldigheten för år 1994 åvilar därför honom. - Med ändring av länsstyrelsens beslut fastställer kammarrätten Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. - Per M. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Till stöd härför anförde han i huvudsak att han fann det orimligt att bli påförd en tillsynsavgift år 1994 för en verksamhet som han inte längre bedrev det året. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1997-04-28, Wadell, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ansluter sig till kammarrättens bedömning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. (fd I 1997-03-19, Johansson)

*REGI

*INST