RÅ 1997 not 81

Not 81. Besvär i särskild ordning av Alfred T. avseende inkomsttaxering 1989 och 1990. - I avsaknad av självdeklarationer från Alfred T. åsatte vederbörande taxeringsnämnder honom taxering efter skön vid 1989 och 1990 års inkomsttaxeringar. Länsrätten i Stockholms län lämnade av Alfred T. anförda besvär över inkomsttaxeringarna för nämnda år utan bifall genom domar den 29 november 1990 respektive den 11 mars 1992. Kammarrätten i Stockholm fastställde i dom den 29 december 1993 länsrättens domar. I en till lokala skattekontoret i Huddinge den 30 december 1994 inkommen inlaga begärde Alfred T. en förnyad prövning av sina inkomsttaxeringar. Skattekontoret vidarebefordrade handlingen till Kammarrätten i Stockholm, som i beslut den 14 juni 1995 konstaterade att kammarrätten redan prövat besvär över Alfred T:s inkomsttaxeringar 1989 och 1990, varför Regeringsrätten skulle pröva målen. Kammarrätten överlämnade därför målen till Regeringsrätten. Handlingarna inkom till Regeringsrätten den 16 juni 1995. - Alfred T. yrkade att åsatta skönstaxeringar skulle undanröjas samt att han skulle taxeras i enlighet med de deklarationer som han senare skulle inge. Han anförde bl.a. att han till följd av sjukdom m.m. inte kunnat avlämna självdeklarationer i tid. Alfred T. inkom den 29 december 1995 till Länsrätten i Stockholms län med allmän självdeklaration avseende 1989 års taxering. Deklarationen hade av länsrätten överlämnats till Regeringsrätten. -Regeringsrätten (1997-04-29, Brink, Tottie, Werner, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vid nu aktuella taxeringar är taxeringslagen (1956:623) tillämplig. Alfred T. får anses anföra besvär i särskild ordning enligt 100 § första stycket 6) eller 7) taxeringslagen. Enligt 103 § skall Regeringsrätten pröva målen. - Enligt angivna bestämmelser i taxeringslagen får besvär i särskild ordning anföras bl.a. om den skattskyldige, till följd av underlåtenhet att avge deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst, eller om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen. I samtliga dessa fall gäller - enligt 100 § andra stycket taxeringslagen - att besvärstalan inte tas upp till prövning med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår som ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av en riktig taxering. Enligt tredje stycket gäller dessutom att besvären skall anföras inom fem år efter taxeringsåret. - Såvitt avser 1989 års taxering inkom besvärshandlingen till Regeringsrätten först efter utgången av den stadgade femårsfristen och således för sent. De av Alfred T. i särskild ordning anförda besvären över 1989 års taxering skall därför avvisas. - Besvären avseende 1990 års taxering har inkommit inom den stadgade femårsfristen. Alfred T. - som ännu inte inkommit med 1990 års deklaration - har emellertid inte visat att förutsättningarna för rätt att anföra besvär enligt 100 § första stycket 6) eller 7) taxeringslagen är uppfyllda. Därmed kan inte heller hans besvär över 1990 års taxering prövas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten tar inte upp Alfred T:s besvär till prövning. (fd II 1997-03-18, H. Lundgren)

*REGI

*INST