RÅ 1998 not 1

Not 1. Besvär i särskild ordning av Odd B. avseende inkomsttaxering 1990. I enlighet med inlämnad självdeklaration åsatte taxeringsnämnden inte Odd B. någon taxering. Skattemyndigheten överklagade beslutet till länsrätten och yrkade att han skulle beskattas för 129 264 svenska kr avseende norsk pension dels från Folketrygdkontoret och dels från Oslo kommun. Odd B. bestred yrkandet.Länsrätten i Kopparbergs län (1993-05-26) biföll skattemyndighetens talan och bestämde Odd B:s taxeringar till statlig och kommunal inkomstskatt till 127 800 kr, taxerade inkomster, med beskattningsbara inkomster av 117 800 kr. Odd B. delgavs nämnda dom den 1 juni 1993. Sedan han genom en skrivelse, inkommen till länsrätten den 22 april 1994, överklagat länsrättens dom avvisade länsrätten i beslut den 25 april 1994 besvären såsom för sent inkomna. Skrivelsen var ställd till kammarrätten i Sundsvall och rubricerad "Besvär i särskild ordning". - I ansökan ställd till Regeringsrätten yrkade Odd B. återställande av försutten tid. Regeringsrätten överlämnade i beslut den 21 november 1994 skrivelsen från Odd B. till Kammarrätten i Sundsvall för prövning av huruvida besvärsrätt i särskild ordning förelåg. - I kammarrätten hemställde Odd B. att hans talan skulle upptas till prövning i sak och bifallas. Han åberopade 99 § och 100 §taxeringslagen samt anförde vidare bl.a. följande. Han var mantalsskriven i Sverige sedan hösten 1986 och hade till och med år 1988 beskattats i Norge. Trots vistelsen i Sverige hade han fortfarande stora brister i svenska språket, i synnerhet det skrivna. Han fick ingen information från myndigheterna att han från och med 1989 skulle beskattas i Sverige. Beslutet från skattemyndigheten överraskade honom därför fullständigt. Han påfördes genom länsrättens beslut restskatt på 71 332 kr. - Skattemyndigheten bestred att förutsättningar för prövning av Odd B:s besvär i särskild ordning förelåg. Skattemyndigheten bestred vidare Odd B:s besvär i sak eftersom den norska pensionen enligt dubbelbeskattningsavtal skulle beskattas i Sverige då den inte beskattats i Norge. - Kammarrätten i Sundsvall (1996-02-14, Berg, Kareld, Romell Stenmark): Enligt 99 § taxeringslagen (1956:623, TL) jämförd med 69 § samma lag har en skattskyldig som inte erhållit underrättelse om avvikelse från deklaration under taxeringsåret, eller om fråga är om skönstaxering inte erhållit underrättelse om sålunda påförd taxering, rätt att anföra besvär i särskild ordning intill utgången av året efter taxeringsåret. Sådana besvär kan även anföras om han inte under taxeringsåret erhållit skattsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom fråga är. Tidsfristen för besvär utgår då ett år efter det att han erhållit sådan skattsedel. - Jämlikt 100 § TL, må jämväl besvär i särskild ordning anföras av den skattskyldige bl.a. i följande fall - 1) om han taxerats för inkomst som inte är av skattepliktig natur, 2) om han taxerats för inkomst för vilken han inte är skattskyldig, 3) om han taxerats för samma inkomst på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort, 4) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av att kontrolluppgift avseende tjänst eller kapital saknats eller varit felaktig, 5) om han till följd av underlåtenhet att avge deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än sådan som avser tjänst eller kapital eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet, 6) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller skatt på grund av taxeringen, 7) om han inte erhållit avräkning av utländsk skatt eller avräkning av obligatorisk avgift på grund av arbete i annat nordiskt land. - I de fall som avses i punkterna 5 och 6 krävs vidare att talan grundas på bevis eller omständighet varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes och det framstår som ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten till vinnande av en riktig taxering. - Som förutsättning för extraordinär besvärsrätt enligt 99 § TL gäller att taxeringsnämnden avvikit från en avgiven deklaration eller i avsaknad av deklaration åsatt någon en skönstaxering. I förevarande fall har taxeringsnämnden inte avvikit från avgiven deklaration. Odd B. har inte heller åsatts någon taxering för innevarande taxeringsår av taxeringsnämnden. Förutsättningar för prövning av besvär med stöd av 99 § TL saknas därför. Vad Odd B. anfört i övrigt utgör inte heller sådana omständigheter som medför rätt till besvär i särskild ordning med stöd av 100 § TL. Odd B:s besvär kan på grund härav inte upptas till prövning. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Odd B. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. - Regeringsrätten (1998-01-05, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Hulgaard): Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. (fd II 1997-12-10, Karlsson)

*REGI

*INST