RÅ 1998 not 109

Not 109. Besvär i särskild ordning av Sture L. ang. inkomsttaxering 1988, m.m. -Länsrätten i Stockholms län (1992-06-04, ordf. Sjöström) taxerade Sture L. till vissa belopp. - I besvär i särskild ordning yrkade Sture L. att han skulle taxeras i enlighet med sin deklaration. Som grund för att han skulle medges rätt till besvär i särskild ordning anförde han att han under mycket lång tid varit sjuk. Han hade dessutom under denna period varit tvungen att flytta ett flertal gånger, vilket hade lett till svårigheter att hålla ordning på viktiga handlingar. Till besvären fogades dels handlingar till styrkande av yrkade avdrag, dels läkarintyg och utdrag ur försäkringskassans register till styrkande av att han på grund av sjukdom inte hade kunnat överklaga länsrättens dom inom besvärstiden. - Skattemyndigheten bestred att överklagandet togs upp till prövning. - Kammarrätten i Stockholm (1994-04-29, Konradsson, Lundvall, Jahn) anförde sedan: För att besvär skall kunna tas upp till prövning i särskild ordning enligt 100 § första stycket 6) eller 7) taxeringslagen, vilka är de punkter som skulle kunna vara tillämpliga i förevarande fall, krävs dels att nytt material till ledning för taxeringen framkommit (det s.k. nyhetskriteriet), dels att det nya materialet visar att taxering skett till väsentligt för högt belopp eller lett till väsentligt för hög skatt (beloppskriteriet) samt att det framstår som ursäktligt att det nya materialet inte åberopats inom den ordinarie besvärstiden (ursäktlighetskriteriet). Samtliga dessa kriterier måste vara uppfyllda för att rätt till besvär i särskild ordning skall föreligga. - Av utredningen i målet framgår att Sture L. i början av juni 1993 genom ombud kontaktade länsrätten och bad att få domen av den 4 juni 1992 sänd till sig. Sture L. undertecknade delgivningskvittot och returnerade detsamma till länsrätten, som inkomststämplade den 24 juni 1993. Sture L. har gjort gällande att han på grund av allvarlig sjukdom inte kunde överklaga domen inom besvärstiden, och har till stöd härför åberopat läkarintyg och utdrag från försäkringskassans register. Av dessa handlingar framgår att Sture L. var halvt sjukskriven fram till den 30 juni 1993 och därefter helt sjukskriven med diagnosen "magbesvär, hypertoni m.m." Vidare framgår av intygen att han "får resa utomlands". - Kammarrätten finner inte den i målet förebragta utredningen styrka att Sture L. på grund av sjukdom varit förhindrad att i tid överklaga länsrättens dom. Han har således inte visat att han har rätt att anföra besvär i särskild ordning. - Kammarrätten tar inte upp Sture L:s besvär till prövning. - Hos Regeringsrätten yrkade Sture L. i första hand att besvären skulle tas upp till prövning och bifallas. I andra hand ansökte han om återställande av försutten tid för att överklaga länsrättens dom den 4 juni 1992 angående hans inkomsttaxering 1988. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. Han hade överklagat länsrättens dom den 3 september 1993 genom besvär i särskild ordning. Den ordinarie besvärstiden hade löpt ut den 24 augusti 1993. Av läkarintyg framgick att han från den 1 juli 1993 och framåt befunnit sig i ett så allvarligt sjukdomstillstånd att det måste anses utgöra laga förfall för honom att inte rättidigt överklaga länsrättens dom. Det framgick med tydlighet av den medicinska utredningen att hans sjukdomsbild var sådan att hans hälsa riskerades om han vid sjukdomstillfällena inte kunde uppnå fullständig avkoppling och frihet från stress. Sture L. åberopade i Regeringsrätten bl.a. intyg av legitimerade läkaren Tore S. den 21 november 1996 och av överläkaren Jan F. den 19 februari 1997. Enligt det förstnämnda intyget hade Sture L. varit utsatt för medicinska komplikationer, delvis livshotande, som krävt avsevärd mängd dämpande medicinering. Under tiden från sommaren 1990 fram till hösten 1996 hade han inte kunnat medverka eller ta ställning till några åtaganden eller formaliteter utöver rent livsräddande insatser. Han hade inte på ett redigt sätt kunnat bedöma eller medverka i utredningar som gjorts omkring hans ekonomi och privatliv. Av det senare intyget framgick bl.a. följande. Den höga långvariga smärtintensitet som Sture L:s grundsjukdom i form av spinalcysta orsakat med åtföljande höga konsumtion av värktabletter hade medfört en klar nedsättning avseende även psykiska funktioner såsom minne, koncentrationsförmåga och uthållighet. Sture L. hade på grund härav inte kunnat fungera på ett normalt sätt i sitt arbete. Han hade trots sina besvär försökt hålla sin tandläkarmottagning vid liv men mot bakgrund av besvärens intensitet, medicinering m.m. ej kunnat klara alla funktioner. Bl.a. hade det administrativa arbetet blivit lidande. Det stod utom tvivel att Sture L:s sjukdom med åtföljande smärta och medicinering och därtill förhöjt alkoholintag hade medfört en nedsatt arbetsförmåga att sköta de arbetsuppgifter och åligganden som förelegat. I sak åberopade Sture L. viss ytterligare utredning angående realisationsförlust på aktier i Skandia International AB, förbättringskostnader avseende en bostadsrättslägenhet och kostnad för utlösen av hyresgäst. - Riksskatteverket avstyrkte att besvären togs upp till prövning men motsatte sig inte att den försuttna tiden för överklagande av länsrättens dom återställdes. I sak anförde verket att det inte kunde anses visat att den uppgivna aktieavyttringen ägt rum eller att Sture L. haft de påstådda reparationskostnaderna för bostadsrättslägenheten samt att ersättningen till den tidigare hyresgästen inte var avdragsgill vid realisationsvinstberäkningen. - Regeringsrätten (1998-06-12, Brink, Sjöberg, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner att det med hänsyn till den numera föreliggande utredningen framstår som ursäktligt att Sture L. inte tidigare åberopat det till kammarrätten ingivna materialet. Vid sådant förhållande och då även förutsättningarna i övrigt för rätt till besvär i särskild ordning föreligger skall Sture L:s besvär tas upp till prövning. - Utredningen i målet får anses visa att Sture L. är berättigad till avdrag för realisationsförlust vid avyttring av aktier och för reparationskostnader avseende bostadsrätten med yrkade belopp. Däremot kan han inte anses berättigad till avdrag vid realisationsvinstberäkningen för den ersättning han har lämnat till en tidigare hyresgäst. Realisationsvinsten avseende bostadsrätten uppgår då till (1 000 000 - 110 000 - 193 741 =) 696 259 kr och den skattepliktiga delen därav till 174 064 kr. Inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet blir således (174 064 - 155 205 =) 18 859 kr. Till följd härav uppkommer inte någon taxerad eller beskattningsbar inkomst. Underlaget för tilläggsbelopp blir efter avrundning (0 + 171 230 - 9 000 =) 162 200 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten tar upp besvären till prövning och undanröjer, med ändring av kammarrättens beslut och länsrättens dom, Sture L:s till statlig och kommunal inkomstskatt taxerade och beskattningsbara inkomster samt bestämmer underlaget för tilläggsbelopp till 162 200 kr. (fd II 1998-05-27, Ekroth)

*REGI

*INST