RÅ 1998 not 145

Not 145. Överklagande av Justitiekanslern ang. verkställighet av tillstånd att använda övervakningskameror. -Länsstyrelsen i Västra Götalands län (1998-07-02) gav, med stöd av 6 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning, Polismyndigheten i Västra Götaland tillstånd att använda två kameror för övervakning av Bältesspännarparken och områden i dess omedelbara omgivning i Göteborg mellan kl. 18.00-05.00 för tiden fram till och med den 30 september 1998. TiIlståndet gav även rätt att spela in och bevara bilder under högst två veckor, såvida inte inspelat material användes för utredning av brott. - Kamerorna fick endast övervaka det område som en bifogad ritning visade. De skulle vara anslutna till polismyndighetens länskommunikationscentral i polishuset, Göteborg. Som ytterligare villkor gällde bl.a. att polismyndigheten skulle informera allmänheten om övervakningen genom kungörelse i Göteborgs-Posten, TT, Arbetet Nyheterna Väst och Metro. - Justitiekanslern överklagade beslutet och begärde inhibition. - Länsrätten i Vänersborg (1998-07-27, ordf. Brydolf) förordnade att länsstyrelsens beslut tills vidare inte skulle gälla. - Polismyndigheten överklagade länsrättens inhibitionsbeslut och yrkade att det skulle undanröjas. - Kammarrätten i Göteborg (1998-08-03, Rispe, Kihlgren, Ericsson) meddelade prövningstillstånd och yttrade därefter: Frågan i nu aktuellt mål gäller om det föreligger hinder för att länsstyrelsens beslut att tillåta kameraövervakning av Bältesspännarparken skall få verkställas i enlighet med det meddelade tillståndet. - De grundläggande förutsättningarna för inhibition såsom de utvecklats genom en omfattande praxis innebär huvudsakligen dels att det normalt skall föreligga en hög grad av sannolikhet för att det överklagade beslutet skall ändras, dels att det anses erforderligt att den verkställighet som annars skulle kunna ske kan medföra sådana effekter som inte kan bringas att återgå och som kan leda till att skada inträffar. Vidare bör beaktas om det finns något motstående enskilt intresse som kan åsamkas en beaktansvärd skada. Om det motstående intresset är mycket starkt kan det finnas skäl att sänka kraven för meddelande av inhibition. På många rättsområden kan man dock räkna med att även ett visst allmänintresse kan göra sig särskilt starkt gällande. - Enligt 9 § i lagen om allmän kameraövervakning kan polismyndigheten utan tillstånd bedriva kameraövervakning. om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott. Sådan övervakning får dock enligt 10 § ske under högst en månad. - Enligt uttalande i prop. 1997/98:64 s. 32 bör syftet med bestämmelsen vara att kunna övervaka den plats där det finns risk för att viss brottslighet kommer att utövas. Det bör inte krävas misstanke om ett konkret brott utan det bör räcka med att det av särskild anledning föreligger risk att allvarlig brottslighet kommer att utövas. Avsikten är att bestämmelsen skall kunna tillämpas i situationer där det uppstår behov av att snabbt kunna tillgripa kameraövervakning. Som exempel nämns bl.a. att det till en fotbollsmatch kommer ett stort antal huliganer och när det finns misstanke om konfrontationer mellan olika extremistgrupper. Avsikten är dock inte att bestämmelsen skall tillämpas vid kontinuerlig övervakning av brottsutsatta platser. - När det gäller tillståndsprövningen uttalas i propositionen, s. 27 ff, bl.a. följande. Rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset av att bekämpa brott väger särskilt tungt. Samtidigt måste dock den enskildes berättigade intresse av skydd för sin integritet tillgodoses och vägas in i bedömningen. Frågan om tillstånd till allmän kameraövervakning bör avgöras med tillämpning av en allmän bestämmelse där övervakningsintresset får vägas mot integritetsintresset. Om syftet med övervakningen är att förebygga brott bör detta särskilt beaktas. Vidare skall behovet av övervakningen beaktas. Grundtanken bakom lagen är att övervakningskameror skall kunna användas när det finns ett samhälleligt intresse av övervakning och de skall då utgöra ett komplement till andra förebyggande insatser. De genom propositionen föreslagna förändringarna innebär i viss utsträckning en mindre restriktiv linje vid tillståndsprövningen än som följer av nuvarande praxis. Intresset av att förebygga brott eller därmed jämförliga ändamål bör vid avvägningen mellan övervakningsintresset och integritetsintresset spela en mer framträdande roll än enligt gällande rätt. Detta innebär dock inte att integritetsintresset får eftersättas. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Såvitt kan utläsas av länsstyrelsens beslut torde sådana omständigheter som avses i 9 § i och för sig ha ansetts föreligga, men krav på tillstånd har bedömts erforderligt med hänsyn till att övervakningen begärdes för en längre tid än en månad. Polismyndighetens utredning pekar på en tydlig ökning av brottsligheten på den aktuella platsen under just sommarmånaderna, då normalt ett antal olika evenemang förutom Göteborgskalaset äger rum i och i närheten av Bältesspännarparken och då framför allt ungdomar i stora mängder samlas där. Även om viss tveksamhet kan föreligga när det gäller om förhållandena under hela sommarperioden och ända från mitten av juni månad är sådana att kameraövervakning kunnat få ske utan tillstånd under föreskriven tid, torde den tid som redan passerat vid tidpunkten för länsrättens beslut sakna betydelse för prövningen av Justitiekanslerns inhibitionsyrkande. Av betydelse är i stället den efterföljande perioden med bl.a. det näraliggande Göteborgskalaset, som äger rum under tiden den 6 - den 16 augusti. Förhållandena under denna period måste mot bakgrund av utredningen i målet och särskilt beträffande den närmaste månaden i vart fall anses ligga mycket nära en sådan situation som avses i 9 § vid vilken övervakning får ske utan tillstånd under en månad, ett förhållande som måste anses ägnat att påverka sannolikhetsbedömningen för att länsstyrelsens beslut kan komma att ändras. - En sådan kameraövervakning som nu är i fråga berör givetvis det enskilda integritetsintresset mycket starkt. Å andra sidan kan man inte helt bortse från det förhållandet att de flesta människor så gott som dagligen utsätts för sådan övervakning vid besök i varuhus, butiker, hos bank eller post utan att de över huvud taget reflekterar över eller upplever någon integritetskränkning. Detta synsätt gör sig särskilt gällande mot bakgrund av att den nya lagen är tänkt att kunna tillämpas i sådana sammanhang som vid fotbollsmatcher, större konferenser och i andra liknande situationer, där ett mycket stort antal människor kan antas bli berörda av övervakningen. För flertalet av de personer som under den aktuella tiden kommer att passera eller vistas i Bältesspännarparken torde det också finnas ett mycket starkt intresse av att kunna göra detta utan att löpa risken att utsättas för brottsangrepp. Vid en sammanvägning av det brottsförebyggande intresset, allmänhetens intresse av en säker och trygg miljö och det berättigade integritetsintresset finner kammarrätten det inte visat att det finns något sådant starkt motstående intresse som utgör hinder för verkställighet av länsstyrelsens beslut. Härtill kommer att sådan skada som den befarade brottsligheten kan föranleda torde vara av avsevärt allvarligare art än den kränkning som genom övervakningen kan ske av enskildas integritet. - Sammantaget talar det anförda enligt kammarrättens mening för att den bedömningen nu måste göras att sannolikhetsgraden för en ändring av länsstyrelsens beslut är relativt låg och att det därför för närvarande inte visats föreligga tillräckligt starka skäl för att förbjuda verkställighet av det meddelade tillståndsbeslutet. Förutsättningar för att inhibera länsstyrelsens beslut föreligger därmed inte. Länsrättens beslut skall därför undanröjas. - Kammarrätten undanröjer länsrättens inhibitionsbeslut. - Justitiekanslern yrkade i Regeringsrätten att länsrättens inhibitionsbeslut skulle fastställas. Till stöd för sin talan anförde Justitiekanslern bl.a. följande. Tillståndet var förenat med rätt för polismyndigheten att spela in och bevara bilder från kameraövervakningen. En kameraövervakning utan rätt att spela in och bevara bilder i förevarande fall skulle kunna tillåtas. En sådan övervakning syntes emellertid inte, såvitt framgick av polismyndighetens överklagande och yttranden, vara meningsfull. Valet syntes därmed stå mellan ett tillstånd till övervakning med inspelningsrätt och avslag på framställningen. Förarbetena till den nya lagen om allmän kameraövervakning gav stöd för att integritetsaspekten borde ges en särskild tyngd vid tillståndsgivningen till kameraövervakning när det var fråga om rätt att spela in och bevara bilder. Särskilt framträdande blev integritetsintresset när övervakningen skulle avse en allmän plats där ett stort antal människor uppehöll sig eller passerade förbi. Kammarrätten hade i sitt beslut bl.a. hänvisat till att förhållandena under den närmaste månaden, bl.a. det s.k. Göteborgs-kalaset den 6-16 augusti, ansågs ligga mycket nära en sådan situation då en polismyndighet enligt 9 § fick anordna kameraövervakning utan tillstånd. Enligt kammarrätten måste detta förhållande anses ägnat att påverka sannolikhetsbedömningen för att länsstyrelsens beslut kunde komma att ändras. Justitiekanslern ifrågasatte huruvida de förutsättningar som gällde för en kortare tids kameraövervakning enligt 9 § mera principiellt sett borde läggas till grund för en bedömning om tillstånd till kameraövervakning under längre tid borde medges. Vid sin bedömning av integritetsfrågan hade kammarrätten hänvisat till att kameraövervakning numera hade blivit en vanlig företeelse i varuhus, butiker, banker och post och att de flesta människor inte upplevde detta som en integritetskränkning. Otvivelaktigt förhöll det sig på detta sätt. Det borde dock beaktas att den kameraövervakning som blivit vanlig sällan var förenad med inspelning och behandling med bilder, bortsett från fall då överfallslarm utlöstes och inspelning nattetid. Ur integritetssynpunkt borde det föreligga en avsevärd skillnad mellan kameraövervakning utan bildupptagning och sådan med kontinuerlig inspelning. Polismyndigheten hade inte visat att övervakningsintresset vägde över integritetsintresset. Sannolikheten talade därför för att polismyndighetens ansökan om tillstånd till kameraövervakning borde avslås och att grund för inhibition således förelåg. - Regeringsrätten (1998-08-13, Werner, von Bahr, Lindstam, Eliason) fastställde kammarrättens beslut. (fd I 1998-08-12, Landelius)

*REGI

*INST