RÅ 1998 not 165

Not 165. Överklagande av Miljönämnden i Eskilstuna kommun ang. tillstånd att hålla orm i bostadslägenhet. -Miljonämnden (1994-02-10) lämnade en ansökan av Peter N. om att hålla orm i en bostadslägenhet i ett flerbostadshus utan bifall med följande motivering. Miljöförvaltningen har, efter kontakt med de närmaste grannarna, erfarit ett kompakt motstånd mot ormhållning på Ägirgatan 7 i Eskilstuna. De närboende uppger bl.a att de, på grund av den stora obehagskänsla de upplever, blir tvingade att flytta från sina lägenheter om det kommer att finnas ormar i huset. En protestlista bestående av 16 namn på lägenhetsinnehavare i den berörda fastigheten har också inlämnats till förvaltningen. - Miljöförvaltningen, som har delegerad beslutanderätt i detta ärende, är skyldig att förebygga sanitär olägenhet. Till sådan olägenhet räknas bl.a när människor utsätts för psykisk störning som inte är tillfällig. Se socialstyrelsens meddelanden 1985:2. - Miljöförvaltningen har kommunicerat detta beslut med sökanden. Inget har då framkommit som förändrar vår bedömning av ärendet. - Peter N. överklagade miljönämndens beslut. - Länsstyrelsen i Södermanlands län )1994-06-28): I ärendet är inte visat annat än att Peter N. har god erfarenhet och hanterar ormarna på ett tillfredsställande sätt. - Enligt 3 § i Eskilstuna kommuns hälsoskyddsföreskrifter krävs tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att hålla orm inom område med stads- eller byggnadsplan. - I hälsovårdsstadgeutredningens betänkande (SOU 1978:44) motiveras tillståndskrav för ormhållning med att ormar kan utgöra smittkälla för vissa infektioner hos människa och att allmänheten kan reagera vid förekomst av ormar - i synnerhet i bostadshus. - Med sanitär olägenhet avses enligt 1 § hälsoskyddslagen en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig. Störningen kan vara av såväl fysisk som psykisk natur. Socialstyrelsen har i meddelandeblad 1985:2 bedömt att sanitär olägenhet vid hållande av orm föreligger om någon annan i hyresfastigheten känner uttalat psykiskt obehag beroende på att det hålles orm i fastigheten. - Länsstyrelsen finner att flera grannar i fastigheten uttalat att de känner psykiskt obehag inför att det finns ormar i fastigheten. Protestlista har skrivits och enligt uppgift har någon redan flyttat eller kommer att flytta om ormhållningen medges. Enligt länsstyrelsens bedömning torde en förutsättning för ormhållning vara att berörda grannar inte har några invändningar mot detta. Detta oberoende av hur "säkert" ormhållningen sker. - Länsstyrelsen avslår överklagandet. - Hos kammarrätten fullföljde Peter N. sin talan. Han anförde bland annat följande. I målet har inte företetts intyg visande att någon i huset mår psykiskt dåligt på grund av hans ormar. Det är helt osannolikt att flera grannar i fastigheten skulle känna psykiskt obehag av att det finns orm i huset. Peter N. åberopade ett utlåtande av zoologen Stefan Jonsson samt namnunderskrifter från ett antal grannar, som inte hade obehag av ormarna. - I yttrande till kammarrätten vidhöll Miljönämnden i Eskilstuna kommun sitt tidigare beslut samt åberopade Socialstyrelsens meddelandeblad "Socialstyrelsen informerar om hälsoskydd" nr 2 för 1985. - Kammarrätten i Stockholm (1995-11-15, Hallberg, Östberg-Anclow, Rosenberg): Enligt 1 § andra stycket hälsoskyddslagen (1982:1080) avses med sanitär olägenhet en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig. - I förarbetena till hälsoskyddslagen (prop. 1981/82:219 s. 56) anförs bland annat följande. Fråga huruvida en störning skall anses vara ringa eller inte är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Härvidlag kan det finnas betydande skillnader mellan olika människor. Många människor lider av överkänslighetsreaktioner. Störningar som ger upphov till sådana reaktioner hos många människor kan betraktas som sanitär olägenhet. Ett hänsynstagande till människor som är något känsligare än "normalt" skall alltså göras vid bedömningen av vad som är sanitär olägenhet. - I Socialstyrelsens ovannämnda meddelandeblad anges att sanitär olägenhet vid hållande av orm föreligger bland annat om någon i en hyresfastighet känner uttalat psykiskt obehag beroende på att det hålls orm i fastigheten. - I utlåtandet av zoologen Stefan Jonsson anförs bland annat följande. Hans erfarenhet av Peter N:s ormhållning är att djurens miljö i allra högsta grad motsvarar den aktuella artens behov. Födan som ormarna erhåller utgörs av döda möss. Terrariet är låst och rymningssäkert. Ormarna tas ur terrariet endast vid rengöring. Ormar av arten Boa constrictor är ofarliga, obenägna att bita, långsamma, lätta att få tama och förhållandevis lättskötta. - Kammarrätten gör följande bedömning. - I likhet med länsstyrelsen finner kammarrätten inte annat visat än att Peter N. har god erfarenhet av ormar och hanterar ormarna på ett tillfredsställande sätt. - Utredningen i målet ger inte stöd för att människor i allmänhet eller ens många människor känner psykiskt obehag av att en granne håller orm i sin lägenhet. Enbart det förhållandet att ett antal grannar kan känna psykiskt obehag av ormhållningen medför inte, mot bakgrund av ovannämnda förarbetsuttalanden, att den utgör sanitär olägenhet. Den ifrågavarande ormhållningen har inte heller på annan grund visats utgöra sanitär olägenhet. Överklagandet skall därför bifallas och målet återförvisas till miljönämnden för meddelande av sökt tillstånd. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten underinstansernas beslut och återförvisar målet till Miljönämnden i Eskilstuna kommun för meddelande av sökt tillstånd. - Miljönämnden yrkade hos Regeringsrätten att kammarrättens dom skulle upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas. - Peter N. yttrade sig inte i målet. - Regeringsrätten (1998-09-18, Brink, Werner, Sjöberg, Rundqvist, Nilsson): Av handlingarna i målet framgår att Peter N. inte längre innehar lägenhet i det hus där enligt ansökan ormarna skulle hållas utan har annan bostad. Med anledning härav finner Regeringsrätten överklagandet inte föranleda vidare yttrande. - Regeringsrätten avskriver målet. (fd II 1998-09-02, Landelius)

*REGI

*INST