RÅ 1998 not 208
Bygglov för tillbyggnad av carport vid av garage sammanbundna kedjehus
Not 208. Överklagande av Matias E. ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Örebro kommun beslutade den 9 november 1993 att avslå en ansökan från Matias E. om bygglov för tillbyggnad av carport på fastigheten Örebro Törsjö 3:153 i Mosjö församling, Örebro kommun. Som skäl för avslaget anfördes att den sökta åtgärden skulle medföra betydande olägenheter för omgivningen och påverka områdets karaktär på ett negativt sätt. Länsstyrelsen upphävde den 18 mars 1994 byggnadsnämndens beslut och återlämnade ärendet för ny prövning. Detta motiverades med att åtgärden inte stred mot gällande detaljplan eller mot de krav på byggnader som ställs i 3 kap. plan- och bygglagen (1987:10, PBL). Mot bakgrund härav beslutade byggnadsnämnden den 19 april 1994 att lämna Matias E. det sökta bygglovet. - Aktuell fastighet var belägen i Marieberg söder om Örebro tätort. För området gällde byggnadsplan fastställd den 11 december 1969, vilken enligt 17 kap. 4 § PBL skulle gälla som detaljplan antagen med stöd av denna lag. Planen medgav endast hus i form av rad- eller kedjehus i högst en våning. I detta fall hade bebyggelsen utförts som kedjehus med garage som band samman bostadshusen. - Ove G. hade som ägare till grannfastigheten Örebro Törsjö 3:151 överklagat beslutet i skrivelse till länsstyrelsen. I skrivelsen anförde Ove G. en rad invändningar grundade på farhågor för problem med underhåll och reparationer på sitt bostadshus i samband med att detta delvis skulle byggas ihop med det utbyggda garaget. Det gällde därvid dels befarade problem beroende på nybyggnadens konstruktion och brandskydd, dels svårigheter att utföra reparationer och underhåll på den del av hans eget bostadshus som låg i tomtgräns. Sammanfattningsvis ansåg Ove G. att de redovisade problemen medförde att den planerade åtgärden gav betydande olägenheter för hans del och därmed stred mot stadgandena i 3 kap. 2 § PBL. - Byggnadsnämnden i Örebro kommun anförde bl.a. Reparation och underhåll vad gäller motbyggda delen kan anses försvårat men kommer dock inte att omöjliggöras enligt den bedömning byggnadsnämnden kan göra på grund av de inlämnade handlingarna. - Takkonstruktionen visar tillräcklig bärighet för snö och förekommande punktlaster. - Riskerna för fuktskador mellan fastigheterna anses vara marginella (jämför befintlig motbyggnad). - De bärande konstruktionerna är skilda från grannhuset och dräneringsledningen anses inte påverkas negativt. - Beträffande brandavskiljning är krav ställt enligt kap. 8:31c, Nybyggnadsreglerna, brandklass B30. - Stadsbyggnadskontorets samlade erfarenhet visar att det inte är omöjligt att reparera eller underhålla motbyggda byggnader med den konstruktion som visats för byggnadsnämnden. -Länsstyrelsen i Örebro län (1994-10-20) avslog överklagandet. - I kammarrätten yrkade Ove G. att det beviljade bygglovet skulle undanröjas. - Matias E. bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten höll muntlig förhandling och företog syn på platsen. - Kammarrätten i Jönköping (1995-04-06, Ramberg, Severin, Brdarski): Av den i länsstyrelsens beslut omnämnda detaljplanen framgår att det aktuella området är avsett för kedjehus eller radhus och att den av bygglovet berörda marken inte omfattas av något byggnadsförbud. - Ove G. får företrädesvis anses göra gällande att det beviljade bygglovet medför betydande fara eller olägenheter för honom. eftersom byggnationen gör det svårare att bedöma om det föreligger behov av reparationer och att utföra sådana. Han anför dessutom att risken för skador på hans hus ökar genom garaget. När det gäller möjligheten att utföra reparationer är situationen den att sådana åtgärder, på grund av att det inte finns något servitut, kräver medgivande av ägaren till grannfastigheten, f.n. Matias E. Vid bedömningen av om garaget kommer att medföra ökade svårigheter med att upptäcka skador och att utföra erforderliga reparationer måste utgångspunkten vara att det föreligger normala grannförhållanden. Under sådana förhållanden innebär garaget faktiskt en icke oväsentlig försvåring för Ove G. att kontrollera huset och att utföra reparationer. Detta måste betraktas som betydande olägenheter. Härtill kommer att det inte kan uteslutas att ventilationen försämras eller att det - under olyckliga förhållanden - kan uppstå fuktskador. Redan vetskapen om nämnda förhållanden måste innebära en betydande olägenhet. De i 3 kap. 2 § PBL angivna villkoren för bygglov är således inte uppfyllda. - Kammarrätten upphäver med ändring av länsstyrelsens beslut det meddelade bygglovet. - Matias E. yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Han anser att det är en felbedömning att grannfastigheten skulle få svårare att bedöma om det föreligger behov av reparationer och underhåll. Femtio procent av grannfastigheten är redan från början sammanbyggd med garaget. På den delen kan grannen inte alls komma åt att kontrollera sin byggnad eller utföra reparationer utan att den ursprungliga garagebyggnaden bryts upp och således förstörs. När det gäller kontroll och underhållsarbeten mot tillbyggnaden torde eventuella olägenheter vara obetydliga. Genom lätt borttagbara skivor och plåtar kan grannfastighetens takfot lätt åtkommas för inspektion och ingrepp. Hängrännor m.m. blir lätt åtkomliga genom att man kan gå på tillbyggnadens tak. Någon försämrad ventilation och därmed sammanhängande risk för fuktskador i grannfastigheten kan inte förutses. Byggnadsnämnden har i sitt yttrande till länsstyrelsen ansett riskerna för fuktskador mellan fastigheterna vara marginella. Företrädare för byggnadsnämnden har i kammarrätten lämnat ny uppgift. Kammarrätten har inte kontrollerat om den bygger på någon teknisk utredning eller är en ren gissning. - Matias E. åberopade intyg, daterat den 19 april 1995, från auktoriserade besiktningsmannen Arne K. - Ove G. yrkade att överklagandet skulle lämnas utan bifall. - Boverket avgav yttrande i målet. Boverket har anfört bl.a. följande. "Boverket anser att det är nödvändigt för en byggnad att bl.a. dess takfot har tillräcklig ventilation. Enligt Boverkets mening kan det av handlingarna inte uteslutas att ventilationen kommer att påverkas så mycket av garagebyggnaden att framtida fuktproblem kan uppstå. Redan den omständigheten att ett snötäcke försvårar ventilation av grannfastighetens vindsutrymme visar på detta. Boverket anser vidare att redan vetskapen om att det inte kan uteslutas att ventilationen försämras eller att det - under olyckliga förhållanden - kan uppstå fuktskador måste innebära en olägenhet. Byggnationen innebär också enligt Boverkets mening en sådan ytterligare icke oväsentlig försvåring för Ove G. att kontrollera sitt hus och att utföra reparationer. Även detta måste betraktas som en olägenhet.- - - Enligt Boverkets uppfattning är en olägenhet betydande om lagstiftaren och rättstillämpningen ansett att den inte är acceptabel för omgivningen samt att åtgärder inte vidtagits för att reducera olägenheten även när detta varit möjligt. - Även om Matias E. medgett Ove G. att nyttja garagebyggnaden för inspektioner och reparationer krävs enligt Boverkets uppfattning dessutom att konstruktionen objektivt sett säkerställer tillräcklig ventilation av takfoten på Ove G:s bostadshus. Boverket anser härvidlag att bygglovsritningen och det på denna gjorda åtagandet inte på ett tydligt sätt visar att anslutningen är godtagbar, vilket också de facto visar sig i den utförda åtgärden. Boverket anser vidare att garagekonstruktionen bör kunna utformas på ett sådant sätt att den objektivt sett säkerställer tillräcklig ventilation av takfoten. Detta torde dock kräva en sådan omfattande ändring att den inte ryms inom det meddelade bygglovet. Sammantaget leder detta till att olägenheterna inte har reducerats till den grad att de inte kan anses vara betydande. Till följd därav har det enligt Boverkets uppfattning saknats förutsättningar för att meddela bygglov. Överklagandet bör således lämnas utan bifall." - Regeringsrätten (1998-10-23, Werner, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 11 § första stycket PBL i dess i målet aktuella lydelse skall, såvitt nu är i fråga, ansökan om bygglov för åtgärder inom område med detaljplan bifallas om åtgärden inte strider mot detaljplanen, om den fastighet och den byggnad på vilken åtgärden skall utföras stämmer överens med planen och om åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL. I sistnämnda hänseende är av intresse i målet det i 3 kap. 2 § PBL uppställda kravet att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen. - Av handlingarna i målet framgår att den med ansökningen avsedda tillbyggnaden inte strider mot den gällande detaljplanen. - Utredningen visar att tillbyggnaden medför vissa olägenheter för grannfastigheten när det gäller brandskyddet, fuktskyddet, ventilationen och åtkomsten till delar av byggnaden. Olägenheterna kan emellertid inte anses vara sådana att de utgör hinder mot beviljande av bygglov. Någon annan omständighet som medför att bygglov skall vägras har inte framkommit. - Med hänsyn till vad som nu sagts finner Regeringsrätten att det av byggnadsnämnden meddelade bygglovet med villkor skall gälla. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsstyrelsens beslut den 20 oktober 1994. (fd II 1998-09-30, Vennersten)