RÅ 1998 not 213

Fråga om uttagsbeskattning vid utflyttning till annat land av vissa delar av koncerns ledningsfunktioner

Not 213. Överklagande av Riksskatteverket (RSV) av förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I ansökan om förhandsbesked anförde X bl.a. följande. X överväger att överföra delar av koncernens ledningsfunktioner till ett brittiskt koncernbolag. Överföringen avses ske genom att cirka 100 personer i ledande befattningar erhåller anställning i koncernbolaget. Någon överföring av specifika immateriella rättigheter från X till det brittiska bolaget kommer inte att ske. Enligt förutsättningarna kommer överföringen inte att medföra att X blir beskattat i Storbritannien såsom ett där hemmahörande bolag. Besked önskas om X skall uttagsbeskattas till följd av överföringen (fråga 1) samt om X på grund av det brittiska bolagets verksamhet förhindras att ta emot utdelning skattefritt enligt bestämmelserna i 7 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) (fråga 2). -Skatterättsnämnden (1998-08-26, Ersson, Wingren, Johansson, Silfverberg, Svensson): X skall inte uttagsbeskattas om den ifrågavarande överföringen av ledningsfunktioner genomförs. Överföringen medför inte att X förhindras att ta emot utdelning skattefritt enligt bestämmelserna i 7 § 8 mom. SIL. - Motivering. - Enligt punkt 1 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) gäller för det fall en tillgång har tagits ut ur en förvärvskälla att beskattning skall ske som om tillgången avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet. Regeln förutsätter således att tillgången i fråga kan bli föremål för avyttring. En förutsättning är också att vederlag eller vinst vid en avyttring skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverksamhet. - En överföring av ledningsfunktioner innebärande att personer slutar sin anställning i ett bolag och erhåller anställning i ett annat kan inte anses innebära att en tillgång tagits ut ur en förvärvskälla i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen eftersom "tillgången" i fråga (de anställda) inte kan avyttras. Visserligen innebär den aktuella överföringen att det mervärde som skapas av de berörda personernas arbete, vilket mervärde tidigare beskattats hos X, efter överföringen kommer att beskattas i det brittiska bolaget. Detta är emellertid inte i sig en grund för uttagsbeskattning. Att det brittiska koncernbolaget i fortsättningen kan komma att utöva ledningsfunktioner som hittills utförts inom X kan således inte föranleda någon uttagsbeskattning (fråga 1). - Förekomsten av det brittiska koncernbolaget kan inte i sig medföra att bestämmelserna om frikallelse från skattskyldighet för mottagen utdelning i 7 § 8 mom. SIL inte skall tillämpas (fråga 2). - Ledamoten Armholt var skiljaktig och anförde följande. Enligt min mening borde fråga 1 ha besvarats med beslutet, att X enligt bestämmelserna i punkt 1 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen skall uttagsbeskattas för de tillgångar som förs över till dotterbolaget i Storbritannien. - Motivering. - Vederlag som erhållits vid en avyttring av de funktioner som skall föras över till det brittiska bolaget skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverksamhet. Detta gäller oavsett om det är den tidigare hos X anställda personalen eller nyanställd personal som skall utföra de arbetsuppgifter som ingår i funktionerna. I bl.a. prop. 1994/95:91 (s. 40) har uttalats att särskilda skäl mot uttagsbeskattning inte torde föreligga när det finns risk att beskattningsunderlag försvinner ur landet. Överflyttningen av de i ärendet beskrivna funktionerna medför att beskattningsunderlag försvinner ur landet. Uttagsbeskattning skall således ske. - I Regeringsrätten yrkade RSV i första hand att Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet och förklara att X enligt bestämmelserna i punkt 1 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen skall uttagsbeskattas för de tillgångar som förs över till dotterbolaget i Storbritannien. I andra hand yrkade RSV att X skall anses ha ett fast driftställe i Storbritannien. Till stöd för sin talan anförde RSV bl.a. följande. En överföring av en del av X-koncernens ledningsfunktioner, dvs. VD-funktionen och vissa andra koncernfunktioner som ekonomi, juridik, marknad, personal och information, till ett brittiskt bolag innebär att styrelsen i X delegerat bolagets rätt att som ägare till dotterföretagen svara för den dagliga styrningen och ledningen av X-koncernen till ett brittiskt koncernbolag. X:s upplåtelse av dessa koncernledningsfunktioner till det brittiska bolaget utgör en form av rättighet som kan jämställas med de tillverknings- respektive försäljningsrättigheter som exempelvis ett tillverkningsföretag kan upplåta till ett annat företag. En överföring av ett multinationellt företags ledningsfunktioner innebär inte bara att en rätt att styra och leda koncernen lämnats utan också att en stor mängd egendom av immateriell natur som X arbetat upp i form av marknadsinformation, arbetsrutiner, organisationsutredningar, informationsinhämtningssystem, datasystem osv., kommer att utnyttjas av det brittiska koncernbolaget i dess verksamhet. - X yrkade att Regeringsrätten skulle avslå överklagandet till den del det avsåg frågan om uttagsbeskattning samt avvisa överklagandet till den del det avsåg frågan om fast driftställe i Storbritannien. X anförde bl.a. följande. För uttagsbeskattning gäller att fråga är om överförande till annan person av en befintlig tillgång som innehas med äganderätt. Grundläggande för eventuell beskattning är givetvis också att denna tillgång är av natur att kunna överlåtas. I nu förevarande fall är det icke fråga om en av bolaget med äganderätt innehavd tillgång som förvärvats eller upparbetats av X. De tillhandahållanden som framdeles kan komma att ske hänför sig inte heller till tid varunder ifrågavarande personal varit anställd i bolaget; tjänsterna utförs först sedan personalen anställts i det engelska bolaget och de tillhandahålls alltså av detta. Några immateriella rättigheter kommer inte att överföras till det brittiska dotterbolaget. - Regeringsrätten (1998-10-29, Werner, Lindstam, Billum, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden av frågan om uttagsbeskattning. - Riksskatteverkets i andra hand framställda yrkande att Regeringsrätten skall förklara att X skall anses ha ett fast driftställe i Storbritannien har inte prövats av Skatterättsnämnden. Yrkandet skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar Riksskatteverkets i andra hand framställda yrkande och fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats. - Regeringsrätten förordnar att sekretessen enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall bestå utom i fråga om det som står under rubriken Regeringsrättens avgörande. (fd II 1998-10-06, Eriksson)

*REGI

*INST