RÅ 1998 not 225
Preskription av anspråk på livränta enligt militärersättningsförordningen (avslag)
Not 225. Ansökan av Bengt L. om resning. - Riksförsäkringsanstalten förklarade i beslut den 9 november 1944 att Bengt L. inte var berättigad till ersättning enligt 1927 års militärersättningsförordning för hörselnedsättning som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1942. Bengt L. överklagade beslutet. I utslag den 31 oktober 1945 fann Försäkringsrådet inte skäl att göra ändring i det överklagade beslutet. - Bengt L. ansökte i februari 1987 hos Riksförsäkringsverket om livränta för hörselnedsättningen. I beslut den 24 juli 1987 avslog Riksförsäkringsverket hans framställning. Bengt L. överklagade beslutet. Genom dom den 21 februari 1989 ändrade Försäkringsrätten för Mellansverige Riksförsäkringsverkets beslut och förklarade att Bengt L. var berättigad till livränta enligt "militärersättningslagen" efter en beräknad invaliditetsgrad om 10 procent. Bengt L. överklagade domen. I dom den 25 november 1993 fann Försäkringsöverdomstolen att Bengt L:s hörsel var nedsatt på grund av militärskadan så att han hade rätt till livränta efter en invaliditetsgrad av 10 procent fr.o.m. den 16 februari 1985 och av 15 procent fr.o.m. den 19 december 1986. Vidare fann Försäkringsöverdomstolen att Bengt L:s anspråk på livränta för tiden före den 16 februari 1985 var preskriberat. Hans begäran om omprövning av Försäkringsrådets utslag togs inte upp till prövning. - I sin ansökan om resning yrkade Bengt L. att frågan om ersättning för militärskadan skulle omprövas. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Den kroppsskada (hörselnedsättning och tinnitus) som han ådrog sig under militärtjänstgöring år 1942 ledde till ersättningsgill medicinsk invaliditet. Grunden för att skadan skulle anses ersättningsgill förelåg emellertid inte vid tiden för Försäkringsrådets avgörande utan först genom läkarsakkunskapens och Försäkringsöverdomstolens senare intagna ståndpunkt att vid bedömning av invaliditetsgraden inte bara hörselnedsättning utan även tinnitus skulle beaktas. Invaliditetsgraden uppstod redan i samband med en kraftig detonation år 1942. Den ersättningsgilla fordran uppkom först genom ändrad praxis under 1980-talet och kunde därför inte ha blivit preskriberad redan under 1950-talet. -Regeringsrätten (1998-11-11, Werner, Rundqvist, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - I målet har inte framkommit något sådant förhållande som enligt lagrummet kan utgöra grund för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1998-10-21, Liljeros)