RÅ 1998 not 230
Anskaffningsvärde för inventarier (elnät) som förvärvats från kommun för en krona
Not 230. Överklagande av Riksskatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I en ansökan om förhandsbesked frågade AB X om hur anskaffningsvärdet för inventarier (elnät) som för en krona överförts till bolaget från A kommun skulle bestämmas. -Skatterättsnämnden (1997-04-21, Ersson, ordf., Wingren, Nord, Silfverberg, Tollerz, Virin; Nordling och Johansson skiljaktiga): Förhandsbesked. Sökanden äger som anskaffningsvärde för elnätet använda dess marknadsvärde vid tidpunkten för förvärvet. - Motivering. Huvudfrågan i ärendet gäller hur anskaffningsvärdet skall bestämmas på ett inventarium i form av ett elnät som överförts från kommun till det av kommunen genom AB Y ägda AB X. - Överföringen av tillgången från kommunen skedde genom ett som köp betecknat avtal till en köpeskilling av 1 kr. - Av handlingarna framgår att anledningen till att köpeskillingen bestämdes till 1 kr var att vinsten av bolagets verksamhet oavsett överlåtelsen skulle tillfalla kommunen. Anledning saknades därför enligt sökanden att åsätta tillgången någon egentlig köpeskilling. - Enligt nämndens mening visar detta och handlingarna i övrigt att den köpeskilling som åsattes vid överföringen av tillgången enbart var symbolisk och därför inte kan ligga till grund för den skattemässiga bedömningen. - Som anskaffningsvärde för inventarier som överförs till en näringsverksamhet gäller att dessa i princip anses anskaffade till marknadsvärdet vid överföringstillfället, jfr punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Anledning saknas att i förevarande fall bestämma anskaffningsvärdet på annat sätt. På grund av det anförda finner nämnden att anskaffningsvärdet på elnätet motsvaras av marknadsvärdet vid tidpunkten för överföringen till AB X och inte den åsatta köpeskillingen 1 kr. - Vid denna utgång förfaller frågan om tilläggsköpeskilling. - I överklagandet hemställde Riksskatteverket att Regeringsrätten måtte förklara att anskaffningsvärdet på elnätet skulle utgöras av den verkliga anskaffningskostnaden och anförde som stöd härför följande. AB X hade såväl redovisningsmässigt som skattemässigt behandlat överföringen av elnätet från kommunen som ett köp för 1 kr. Skatterättsnämnden hade ansett att överföringen av elnätet från kommunen hade skett på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång men inte närmare preciserat på vilket sätt överföringen skett. Den omständigheten att det flera år efter köpet på grund av ändringar i ellagen visat sig att det avtalade priset var ofördelaktigt kunde enligt verkets mening inte innebära att parterna i efterhand kunde omrubricera avtalet till att avse något annat än det ursprungliga avtalet. Bolaget hade redan vid förvärvstidpunkten 1992 varit införstådd med att en avreglering av elmarknaden var förestående. Vid tidpunkten för överföringen hade elmarknaden fortfarande varit oreglerad. Det kunde därför ifrågasättas om det vid denna tidpunkt kunde urskiljas något marknadsvärde på enbart själva elnätet. Mot denna bakgrund kunde Skatterättsnämndens uppfattning att den köpeskilling som åsattes vid överföringen av tillgången enbart varit symbolisk och därför inte kunde ligga till grund för den skattemässiga bedömningen ifrågasättas. - AB X bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1998-11-16, Werner, Lindstam, Billum, Hulgaard): Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. (fd II 1998-10-27, Waas)