RÅ 1998 not 238

Not 238. Ansökan av Göran B. om återställande av försutten tid. - Den 21 juli 1991 föll Göran B. från en stege och skadade ryggen (kompressionsfraktur). Skadan anmäldes inte som arbetsskada. Den 12 maj 1992 råkade han ut för ett nytt olycksfall och skadade åter ryggen. Denna skada anmäldes som arbetsskada. Bohusläns allmänna försäkringskassa fann enligt beslut den 22 juli 1993 att betydligt starkare skäl talade mot än för ett samband mellan sistnämnda olycksfall och Göran B:s bestående ryggbesvär. Kassan godkände därför inte ryggbesvären som arbetsskada och avslog hans yrkande om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. Enligt omprövningsbeslut den 3 december 1993 fann kassan inte skäl att ändra det föregående beslutet. Som motivering anfördes bl.a att ”det måttliga ryggtraumat” i maj 1992 enligt ett utlåtande från Diagnostiskt centrum vid Kungälvs sjukhus inte kunde ha bidragit till Göran B:s kroniska rygginsufficiens utan borde ha varit utläkt efter en period om tre-sex månader. Kassan hänvisade också till ett tidigare utlåtande från Diagnostiskt centrum, enligt vilket Göran B:s smärtproblematik uppkommit till följd av den skada som han ådrog sig i juli 1991 (denna skada betecknades av kassan som ett allvarligt ryggtrauma till följd av olycksfall på fritiden). Göran B. överklagade kassans beslut hos Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, som i dom den 3 februari 1995 avslog överklagandet. Göran B. fullföljde sin talan men Kammarrätten i Göteborg ändrade enligt dom den 11 mars 1997 inte den överklagade domen. Sedan Göran B. överklagat kammarrättens dom beslutade Regeringsrätten enligt protokoll den 29 oktober 1998 (mål nr 3780-1997) att inte meddela prövningstillstånd. - I ansökningen anhöll Göran B. om återställande av försutten tid ”vad avser anmälan om sådan tidigare inträffad arbetsskada som efter lagändring skulle ha anmälts senast 1993-06-30". Han anförde bl.a. följande. Först när han tog del av kassans omprövningsbeslut hade han fått kännedom om det utlåtande från Diagnostiskt centrum som behandlade frågan om följderna av den skada som han ådrog sig i juli 1991. I försäkringskassans journal hade han funnit en anteckning av innebörd att utlåtandet ”inte skall vara med vid bedömningen”. Han gjorde gällande att kassan, medvetet eller genom grovt slarv, fått honom att inte anmäla sistnämnda skada som arbetsskada. Han ville ha den försuttna tiden för sådan anmälan återställd så att han efter Regeringsrättens beslut fick skälig tid att göra en anmälan. -Regeringsrätten (1998-11-25, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, gäller att tiden för överklagande eller en därmed jämförbar åtgärd får återställas om den har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt. - I LAF föreskrivs inte någon tidsgräns för anmälan om arbetsskada. Preskriptionsregeln i 6 kap. 6 § LAF innebär dock att rätten till ersättning är begränsad på så sätt att ersättning inte utgår för längre tid tillbaka än sex år, räknat från dagen för ansökningen om ersättning. Vidare kan tidpunkten för en anmälan avgöra vilka regler som skall ligga till grund för bedömningen av den försäkrades rätt till ersättning. Enligt en övergångsbestämmelse till den lagstiftning av år 1992 varigenom de grundläggande reglerna i 2 kap. 1 och 2 §§ LAF fick sin nuvarande utformning skall nämligen de äldre och för den försäkrade mer förmånliga reglerna alltjämt tillämpas på arbetsskador som har inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993. Att en anmälan görs först efter utgången av juni 1993 får således till konsekvens att de nya reglerna blir tillämpliga men behöver däremot inte medföra att den försäkrade förlorar rätten till ersättning. - I det mål som avslutades i och med att Regeringsrätten enligt protokoll den 29 oktober 1998 beslutade att inte meddela prövningstillstånd har Göran B. inte åberopat det olycksfall som inträffade den 21 juli 1991 som grund för ersättning. Med den nu föreliggande ansökningen om återställande av försutten tid synes han vilja uppnå att den skada som han ådrog sig i juli 1991 skall prövas enligt LAF och därvid bedömas enligt de äldre reglerna i 2 kap. 1 och 2 §§ trots att skadan anmäls först efter utgången av juni 1993. En anmälan om arbetsskada är emellertid inte en sådan åtgärd som avses i 37 c § FPL. Den i övergångsbestämmelsen till 1992 års lagstiftning föreskrivna tiden för anmälan kan därför inte återställas och Göran B:s ansökan om återställande av försutten tid skall följaktligen avvisas. Som framgått av det föregående hindrar inte detta att han anmäler skadan för bedömning enligt de nya reglerna. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om återställande av försutten tid. (fd II 1998-10-29, Liljeros)

*REGI

*INST