RÅ 1998 not 244

Ansökan av Anna-Lisa E. om resning i mål om inkomsttaxering. - Taxeringsnämnden taxerade Anna-Lisa E. år 1987 i Falkenbergs kommun till statlig inkomstskatt för 1 022 400 kr, taxerad och beskattningsbar inkomst, och till kommunal inkomstskatt för 1 039 300 kr, taxerad inkomst, med beskattningsbar inkomst av 1 031 800 kr. Därigenom avvek taxeringsnämnden från Anna-Lisa E:s deklaration genom att som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet uppta ett inte deklarerat belopp om 951 672 kr. Taxeringsnämnden ansåg att det var fråga om ett s.k. förbjudet lån från AB Fredrik Nordin, i vilket hon var delägare

Not 244. Ansökan av Anna-Lisa E. om resning i mål om inkomsttaxering. - Taxeringsnämnden taxerade Anna-Lisa E. år 1987 i Falkenbergs kommun till statlig inkomstskatt för 1 022 400 kr, taxerad och beskattningsbar inkomst, och till kommunal inkomstskatt för 1 039 300 kr, taxerad inkomst, med beskattningsbar inkomst av 1 031 800 kr. Därigenom avvek taxeringsnämnden från Anna-Lisa E:s deklaration genom att som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet uppta ett inte deklarerat belopp om 951 672 kr. Taxeringsnämnden ansåg att det var fråga om ett s.k. förbjudet lån från AB Fredrik Nordin, i vilket hon var delägare. - I överklagande till länsrätten anförde Anna-Lisa E. bl.a. följande. De båda konton, fordrings- respektive skuldkonto, som fördes i bolaget över mellanhavanden mellan henne och bolaget gällde avyttring av rotposter från skogsfastigheter som ägdes av henne och medintressenter. Bolaget hade vid årsskiftet 1986/87 förutom en fordran på 951 672 kr en skuld till henne om 893 833 kr. Det hade sedan bestämmelserna om förbjudna lån trädde i kraft varit fråga om ett kontinuerligt fordrings- och skuldförhållande mellan henne och bolaget. Det var endast vid de två senaste årsskiftena som bolagets fordringar blivit större än bolagets skuld. Årets nettoskuld var mindre än nettoskulden då bestämmelserna om s.k. förbjudna lån trädde i kraft. De båda nämnda kontona i bolaget borde salderas mot varandra för att ett rättvisande resultat skulle framträda. Hänsyn borde tas endast till den eventuella skuldökning som uppkommit sedan lagstiftningen om förbjudna lån trädde i kraft. - Länsrätten i Hallands län avslog i dom den 8 oktober 1992 Anna-Lisa E:s överklagande av taxeringsnämndens beslut. Kammarrätten i Göteborg beslutade i dom den 14 september 1994 att inte ändra länsrättens dom. Anna-Lisa E. överklagade kammarrättens dom till Regeringsrätten men överklagandet avvisades såsom för sent inkommet. - Anna-Lisa E. ansökte om resning och yrkade att taxeringarna skulle sättas ned med i första hand 951 672 kr, i andra hand 893 833 kr och i tredje hand 244 428 kr. Som grund för resningsansökan anfördes i huvudsak följande. I samband med att Anna-Lisa E. bytte ombud uppstod ett missförstånd rörande besvärstidens utgång. Besvären kom därför in åtta dagar för sent. Såväl Anna-Lisa E. som hennes make är gamla och svårt sjuka och kan inte biträda med att lämna uppgifter. Rättstillämpningen i kammarrättens dom strider mot de lagfästa principerna om rätt beskattningsår och om beskattningsårets slutenhet. Såsom framgår av handlingarna i målet hade Anna-Lisa E. t.o.m. år 1985 ackumulerat en bruttoskuld till AB Fredrik Nordin på 1 076 968 kr. Under år 1986 minskade denna skuld med 125 678 kr till 951 678 kr. Detta resterande skuldbelopp, som till ingen del härrörde från upplåning under år 1986 eller eljest har uppkommit under nämnda år, har av kammarrätten beskattats vid 1987 års taxering som s.k. förbjudet lån. Inte ens den del av lånet som härrörde från tiden före låneförbudets införande, 277 428 kr, har undantagits från beskattning. - AB Fredrik Nordin svarade för förvaltningen av skogsfastigheter i Västernorrlands och Jämtlands län, gemensamt ägda av Anna-Lisa E. och hennes syskon. Bolagets verksamhet avsåg dels försäljning av avverkningsrätter (rotposter), förvärvade från syskonen, dels skogsvårdsåtgärder på fastigheterna. På Anna-Lisa E. belöpande vederlag från bolaget för införsålda avverkningsrätter fick i stor utsträckning kvarstå i bolaget, samtidigt som hon "lånade" medel ur bolaget för bestridande av sina levnadsomkostnader etc. utan kvittning mot de innestående fordringarna på vederlagen. Någon upplåning synes dock inte ha förekommit efter år 1985. Enligt bolagets förvaltningsberättelse i årsredovisningen för år 1988 uppgick Anna-Lisa E:s skuld till bolaget den 31 december 1988 till 683 164 kr. Anna-Lisa E:s skuld från den 31 december 1986 på 951 672 kr hade således återbetalats med 262 508 kr under åren 1987 och 1988. - Bolaget försattes i konkurs år 1992. På grund av makarna E:s ohälsa kom bolagets affärsredovisning under senare år att misskötas. Det har därför inte gått att exakt utreda Anna-Lisa E:s skuld till respektive fordran på bolaget vid tidpunkten för konkursutbrottet. Makarna E. har själva heller inte varit förmögna att lämna några upplysningar härom. På grund av bolagets dåliga ekonomi och då tillskott av medel till bolaget från makarna förekommit kan antas att betalningar till Anna-Lisa E. från bolaget för hennes fordran på bolaget och upplåning av henne från bolaget inte förekommit under senare år och att hennes "slutliga" fordran på bolaget uppgick till minst samma belopp som hennes slutliga skuld till bolaget. Konkursförvaltaren har heller inte vidtagit några åtgärder beträffande hennes fordran respektive skuld vis-a-vis bolaget. Någon nettofordran hos bolaget på henne har således inte tagits upp i konkursen. Full kvittning av hennes skuld till bolaget mot hennes fordran på bolaget synes därför ha skett. Någon utdelning lämnades inte i konkursen. - Riksskatteverket anförde att verket i sak inte hade något att erinra mot att beskattningen med 951 672 kr såsom för förbjudet lån undanröjdes i sin helhet. -Regeringsrätten (1998-12-04, Swartling, Eliason, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Utredningen i målet visar inte att Anna-Lisa E. under år 1986 har upptagit något lån i AB Fredrik Nordin som kan anses strida mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385). Någon grund för att vid 1987 års taxering med stöd av 35 § 1 a mom. sjätte stycket kommunalskattelagen (1928:370) beskatta henne för beloppet 951 672 kr har således inte funnits. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner Regeringsrätten att resning bör beviljas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och nedsätter, med ändring av Kammarrättens i Göteborg dom, Anna-Lisa E:s taxeringar år 1987 till följande belopp (här uteslutna). (fd II 1998-11-10, Hedin)

*REGI

*INST