RÅ 1998 not 263

Not 263. Överklagande av Berit N. ang. rätt till besvär i särskild ordning avseende inkomsttaxering 1990. - I avsaknad av självdeklaration från Berit N. bestämdes hennes inkomsttaxeringar 1990 efter skön till vissa belopp. - Berit N. överklagade beslutet och yrkade att bli taxerad enligt en samtidigt ingiven deklaration. I deklarationen togs som inkomst av rörelse upp ett belopp om 130 000 kr. Vidare redovisades inkomst av tjänst samt underskott av fastighet och kapital. Skattemyndigheten tillstyrkte att deklarationen lades till grund för taxeringen efter vissa ändringar beträffande underskottsberäkningen. -Länsrätten i Stockholms län (1993-12-10, ordf. Ståhlberg) följde deklarationen med de avvikelser som skattemyndigheten angett. - I överklagande hos kammarräten yrkade Berit N. att bli taxerad i enlighet med en till överklagandet bifogad ny deklaration. Till stöd för sin talan anförde hon att hon av misstag upptagit beloppet 130 000 kr under inkomst av rörelse i stället för tillfällig förvärvsverksamhet. Inkomsten avsåg realisationsvinst vid försäljning av en bostadsrätt till ett belopp som senare bestämts till 183 751 kr. Länsrätten borde vid en normal granskning ha upptäckt att någon rörelsebilaga inte var bifogad deklarationen och därmed hade misstaget kunnat rättas till. - Skattemyndigheten bestred att rätt till besvär i särskild ordning förelåg och anförde därvid följande. I deklarationen hade endast siffermässigt angetts rörelseintäkt 130 000 kronor. Ingenting hade därvid framkommit som tydde på att annan förvärvskälla rätteligen skulle ha åsyftats. Visserligen borde uppgiften ha föranlett viss utredning i länsrätten men härav följde enligt skattemyndighetens mening ej att besvären nu kunde tas upp till prövning i särskild ordning. - Kammarrätten i Stockholm (1995-10-10, Östberg-Anclow, Wijkman, Lindström): Besvären över länsrättens dom är anförda efter den i 96 § taxeringslagen (1956:623) föreskrivna ordinarie besvärstiden. Besvären kan då endast prövas om förutsättningar föreligger för rätt till besvär i särskild ordning; här närmast enligt 100 § första stycket 5) taxeringslagen. Denna punkt är tillämplig bl.a. om taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende från taxeringsmyndighetens eller domstolens sida. Vad gäller uppenbart förbiseende gäller att felaktigheten skall framgå av deklarationen med sådan tydlighet att, i detta fall, domstolen vid en med normal noggrannhet genomförd granskning bort upptäcka felaktigheten. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet finner kammarrätten inte att förutsättningar föreligger att pröva besvären i särskild ordning med stöd av 100 § första stycket 5) taxeringslagen. Ej heller i övrigt föreligger rätt till besvär i särskild ordning. - Kammarrätten prövar inte överklagandet. - Berit N. fullföljde sin talan. Hon anförde att hennes misstag kunde ha rättats till om skattemyndigheten vid granskningen av hennes deklaration hade begärt kompletterande upplysning enligt 100 § första stycket 5 taxeringslagen. Det skulle ha medfört att hon inte hade påförts egenavgifter. - Regeringsrätten (1998-12-18, Werner, Lindstam, Billum, Hulgaard) gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde kammarrättens beslut. (fd II 1998-10-29, Ingegerd Bolin)

*REGI

*INST