RÅ 1998 not 62

Not 62. Överklagande av Aziz F. i mål ang. förseningsavgift. - Aziz F. bedrev rörelse under firma Sturehörnet. Verksamhetens första räkenskapsår omfattade den 1 november 1988 - den 30 april 1990. Vid 1990 års taxering avlämnade Aziz F. inte någon självdeklaration. Taxeringsnämnden skickade en anmaning till honom den 2 augusti 1990 att inom 14 dagar från det att han fått del av anmaningen komma in med självdeklaration. En påminnelse sändes ut den 24 september 1990. Då någon deklaration inte kom in beslutade Lokala skattemyndigheten i Uppsala den 8 november 1990 att bl.a. påföra förhöjd förseningsavgift enligt 116 g § andra stycket taxeringslagen (1956:623) med 2 000 kr. - Sedan Aziz F. överklagat beslutet fann Länsrätten i Uppsala län i dom den 15 mars 1995 inte anledning att beakta bestämmelserna om eftergift av förseningsavgiften. Kammarrätten i Stockholm, dit Aziz F. överklagat länsrättens dom, har i den nu överklagade domen inte funnit skäl att undanröja påförd förseningsavgift. - Aziz F. yrkade att påförd förseningsavgift skulle undanröjas. Han behövde inte avlämna någon självdeklaration för rörelsen vid 1990 års taxering och hade inte heller några andra inkomster att deklarera. - Riksskatteverket medgav bifall till överklagandet. -Regeringsrätten (1998-04-03, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 116 g § första stycket taxeringslagen påförs deklarationsskyldig som inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med 500 kr. I paragrafens andra stycke sägs att förseningsavgiften bestäms till fyra gånger detta belopp, om skattskyldig, som utan anmaning skall avge självdeklaration, inte gjort det senast den 1 augusti under taxeringsåret. - Det första räkenskapsåret för Aziz F:s rörelse omfattade tiden den 1 november 1988 - den 30 april 1990. Enligt 3 § kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till 3 § utgjorde samma tid beskattningsår. För detta beskattningsår skulle deklaration utan anmaning lämnas först år 1991 till ledning för 1991 års taxering. Av handlingarna i målet framgår inte att Aziz F. haft andra inkomster som skulle ha redovisats vid 1990 års taxering. Aziz F. har alltså inte varit skyldig att utan anmaning lämna självdeklaration till ledning för 1990 års taxering. Förutsättningar har därför inte förelegat att påföra honom förhöjd förseningsavgift med 2 000 kr. - Enligt 22 § 2 mom. taxeringslagen är också den, som inte är skyldig att utan anmaning lämna självdeklaration, skyldig att göra det efter anmaning. Av handlingarna i målet framgår inte att Aziz F. fått del av taxeringsnämndens anmaning att komma in med självdeklaration. Någon skyldighet för honom att av denna anledning lämna deklaration har således inte uppkommit. Påförd förseningsavgift skall därför undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och undanröjer förseningsavgiften. (fd II 1998-03-18, Ocklind)

*REGI

*INST