RÅ 1998 not 66

Not 66. Överklagande av Justitiekanslern ang. tillstånd att använda övervakningskameror. -Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1996-09-02) meddelade H&M Hennes & Mauritz AB, Stockholm, tillstånd enligt lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. att bruka fem kameror för övervakning av butikslokalen, Femmanhuset, Postgatan 26-32, Göteborg, i syfte att förebygga och förhindra stölder. Kamerorna skulle vara placerade och riktade som till beslutet fogade ritningar visade och vara anslutna till monitorer placerade i butikslokalen. Kamerornas upptagningsområde skulle vara butikslokalen. Kamerorna skulle vara försedda med fast optik. Tillståndet innefattade inte rätt att spe!a in bilder som förmedlades av kameran. Enligt beslutet var tillståndshavaren skyldig att informera allmänheten om övervakningen genom tydlig skyltning. - I överklagande yrkade Justitiekanslern att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. Justitiekanslern hade i och för sig inte någon erinran mot att bolaget gavs tillstånd att använda övervakningskameror, i syfte att förhindra brott, i enlighet med vad som normalt gäller i fråga om kameraövervakning i butiker men ansåg att länsstyrelsen gett bolaget tillstånd att anordna kameraövervakningen på ett sätt som inte var acceptabelt ur integritetssynpunkt. - Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1997-03-25, ordf. Linder) avslog överklagandet med följande motivering: Tillstånd for att använda en övervakningskamera krävs - med vissa undantag som inte är aktuella i målet - när en sådan kamera är uppsatt så att den kan riktas mot en plats där allmänheten har tillträde (4 § lagen om övervakningskameror m.m.). Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse inte likaväl kan tillgodoses på något annat sätt (5 § 1 st.). När kameran inte används med någon teknisk anordning för att behandla eller bevara bilderna skall tillstånd meddelas om den information som kan förmedlas genom kameran kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn till den utrustning som skall användas, det område som skall övervakas och övriga omständigheter (5 § 2 st.). I andra fall skall tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset av att värna enskildas personliga integritet (5 § 3 st.). - Av handlingarna framgår att bolaget har beviljats tillstånd att använda fem övervakningskameror i sin butikslokal i Femmanhuset i Göteborg, i syfte att förebygga och förhindra stölder. Kamerorna skall vara placerade och riktade så att upptagningsområdet begränsas till butikslokalen och optiken skall vara fast. Kamerorna skall vara anslutna till monitorer placerade i butikslokalen och tillståndet innefattar inte rätt att spela in bilder som förmedlas av kamera. Allmänheten skall informeras genom tydlig skyltning. - 1 lagmotiven (prop. 1989/90:119 s. 46 f.) ger departementschefen exempel på fall där risken för integritetsintrång i allmänhet får antas vara så begränsad att kravet på tillstånd enligt 5 § andra stycket är uppfyllt. I allmänhet hör till denna kategori affärslokaler inom detaljhandeln, förutsatt att utrustningen endast medger en allmän övervakning och inte tillåter närbilder eller annan mera närgången granskning. - Utredningen om användningen av övervakningskameror (SOU 1996:88) har funnit att det i praxis numera i allmänhet ges tillstånd att övervaka butikslokaler i syfte att förebygga och avslöja brott. Tillstånden brukar dock endast undantagsvis förenas med rätt att behandla och bevara bilder. I utredningen finns en praxisgenomgång. Utredningen föreslår (10 §) att tillstånd inte längre skall krävas för kameraövervakning i en butikslokal om vissa förutsättningar är uppfyllda (9 § punkterna 1-3). Det tillstånd som bolaget har fått av länsstyrelsen får anses avse en sådan situation som utredningen menar inte längre skall förutsätta tillstånd. - Justitiekanslern gör gällande att den form av övervakning som bolaget fått tillstånd till måste bedömas som avsevärt mer integritetskänslig än den sedvanliga butiksövervakningen. där monitorer är placerade vid kassadisken eller på ett kontor i syfte att butikspersonalen skall sköta övervakningen. Det förefaller som om tanken är att kunderna skall övervaka varandra eller som om åtminstone vetskapen om att andra kunder kan se skall avhålla personer i butiken från att begå brott menar Justitiekanslern. - Länsrätten delar inte Justitiekanslerns bedömning. Kameror och monitorer är så placerade att de knappast ger mer information än vad kunden redan kan se direkt i butiken utan tekniska hjälpmedel. Att denna övervakning skulle vara mer integritetskänslig än normal butiksövervakning kan länsrätten inte instämma i. Snarare förefaller motsatsen vara fallet. Övervakningen faller därför helt klart under 5 § andra stycket lagen om övervakningskameror. Mot bakgrund härav och med hänsyn till nämnda lagmotiv och praxis finns det enligt länsrättens mening ingen grund för att ändra länsstyrelsens beslut. - I kammarrätten vidhöll Justitiekanslern sitt yrkande och att tillståndsbeslutet skulle upphävas. - Kammarrätten i Göteborg (1997-09-08, Kihlgren, Ericsson, Nilsson) instämde i länsrättens bedömning och avslog därför överklagandet. - Justitiekanslern fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1998-04-06, Brink, Tottie, Werner, Sjöberg, Rundqvist) fastställde kammarrättens dom. (fd II 1998-03-17, Karlsson)

*REGI

*INST